Jaha mina vänner. Alla halvdagspajasar har gått hem, jag är allena på kontoret med en smula ångest. Jag vill gå hem men jag har massa saker kvar att göra, så enkelt är det. För en stund sedan blev jag besviken. Besvikelsen bestod i att jag ska åka till Paris. Och nu tänker ni att jag kan dra åt helvete och att Paris väl är en stad som man gärna besöker? Jo, men resan var bokad till dagen efter min födelsedag, min 25-årsdag, och nu, hastigt och lustigt, är resan bokad på min födelsedag.
Så till en början var jag besviken, mest för att min plan inte skulle vara så som jag hade tänkt den, jag hade tänkt: Förmiddag på Gotland, eftermiddagsbåt hem, middag hos pappa, småfull, hem och packa och sen iväg till Paris morgonen efter. Det var så perfekt planerat, kanske var det mest därför jag blev besviken.
Nu börjar jag inse att det kanske inte är så dumt att fira födelsedag i Paris ändå...
Jag tror aldrig att jag inte har varit hemma på en födelsedag, jag undrar hur det kommer att kännas? Kanske kommer det att dämpa 25-årskrisen lite? Man kan ju hoppas.
Men innan det ska jag hinna med några dagar i Budapest och ett bröllop, som sagt: stressigt.
Jag har försökt spela avstressande musik för att hjälpa det hela och det funkar ju faktiskt, alldeles nyss fick jag nys på att Regina Spektor precis släppt en cover på Radioheads ”No surprises” och det kan ju vara det vackraste jag har hört på ett tag faktiskt.
fredag 30 april 2010
Valborgen
Inget blogginlägg igår? Vafalls? Ja, det blev så tyvärr. Får försöka ta igen det idag.
Igår satt jag ganska länge på jobbet, igen, och precis när jag lämnade byggnaden så öppnade sig himlen, det var ett underbart oväder, varmt i luften men störtregn och rullande åska. Luften kändes alldeles fuktig att andas, jag njöt i fulla drag av detta. Vi har för lite sånt i Sverige tycker jag, ge mig en ordentlig storm, då känner man sig levande!
Dessutom blir himlen aldrig så vacker som efter ett sånt oväder.
Idag är det Valborg. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt den saken, känner mig bara stressad. På måndag åker jag till Budapest och jag har massor som måste vara klart innan dess så det lutar åt att helgen blir ganska jobbpräglad tyvärr. Vad ska ni göra? Se på eldar? Supa och slåss?
Kolla föresten på Schulman Show idag! Det är härligt att vi är tillbaka tycker jag.
Igår satt jag ganska länge på jobbet, igen, och precis när jag lämnade byggnaden så öppnade sig himlen, det var ett underbart oväder, varmt i luften men störtregn och rullande åska. Luften kändes alldeles fuktig att andas, jag njöt i fulla drag av detta. Vi har för lite sånt i Sverige tycker jag, ge mig en ordentlig storm, då känner man sig levande!
Dessutom blir himlen aldrig så vacker som efter ett sånt oväder.
Idag är det Valborg. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt den saken, känner mig bara stressad. På måndag åker jag till Budapest och jag har massor som måste vara klart innan dess så det lutar åt att helgen blir ganska jobbpräglad tyvärr. Vad ska ni göra? Se på eldar? Supa och slåss?
Kolla föresten på Schulman Show idag! Det är härligt att vi är tillbaka tycker jag.
en bild jag tog på inspelningen. Mannen bakom kulisserna och så vidare...
onsdag 28 april 2010
Ett minne
På de stunder då jag pausat från mitt av gud helgade dagsverke under dagen så har jag funnit mig själv gottandes i gammalt mök idag... Jag har sett en video med Mr. President (och mailat den till Erik), jag har gjort en wikipedia-sökning på Dr. Bombay och jag har hittat en lista som Beatrice satte ihop med de bästa tryckarlåtarna från back in the day.
Och det var där minnet dök upp i bakhuvudet. Jag brukar ju, som jag tidigare har påpekat, ha ganska dåligt minne, eller åtminstone ett minne som inte alltid (aldrig) ger den rätta bilden av hur saker och ting var egentligen. Men nu hade jag ett sådär kristallklart ögonblick ni vet, när man kommer ihåg ett ögonblick exakt, man kommer ihåg precis hur man kände då, hur det luktade, hela upplevelsen.
Det var när jag hörde den här låten:
Och det jag såg framför mig var en musiksal, uppklädd i lite ballonger och serpentiner. Ett bord med popcorn, chips och sån där blå och grön läsk som fanns när jag var liten. Kanske fem par på dansgolvet. Det avlägsna ljudet av ett gäng killar som istället var ute i korridoren och sparkade på en fotboll, låtsandes att de inte brydde sig om ögonblicket innanför. Det var sista dansen på något, ett av många, mellanstadiediscon.
Det finns inget tragiskt med detta, jag ska inte skriva att jag var killen som aldrig vågade dansa tryckare och bla bla bla. Det var bara en upplevelse att så perfekt komma ihåg känslan av det där, för just de där discona i mitten av mellanstadiet, visst hade de en speciell känsla? En jävligt härlig känsla faktiskt.
Jag har stått på sidan som kolloledare några gånger och bevittnat den allvarlighet med vilken barn tar sig an detta med sista dansen, varför finns inte det där kvar i vuxen ålder?
Vore det inte underbart om alla klubbar hade sista tryckaren?
Jag skulle gilla det i alla fall.
Och det var där minnet dök upp i bakhuvudet. Jag brukar ju, som jag tidigare har påpekat, ha ganska dåligt minne, eller åtminstone ett minne som inte alltid (aldrig) ger den rätta bilden av hur saker och ting var egentligen. Men nu hade jag ett sådär kristallklart ögonblick ni vet, när man kommer ihåg ett ögonblick exakt, man kommer ihåg precis hur man kände då, hur det luktade, hela upplevelsen.
Det var när jag hörde den här låten:
Och det jag såg framför mig var en musiksal, uppklädd i lite ballonger och serpentiner. Ett bord med popcorn, chips och sån där blå och grön läsk som fanns när jag var liten. Kanske fem par på dansgolvet. Det avlägsna ljudet av ett gäng killar som istället var ute i korridoren och sparkade på en fotboll, låtsandes att de inte brydde sig om ögonblicket innanför. Det var sista dansen på något, ett av många, mellanstadiediscon.
Det finns inget tragiskt med detta, jag ska inte skriva att jag var killen som aldrig vågade dansa tryckare och bla bla bla. Det var bara en upplevelse att så perfekt komma ihåg känslan av det där, för just de där discona i mitten av mellanstadiet, visst hade de en speciell känsla? En jävligt härlig känsla faktiskt.
Jag har stått på sidan som kolloledare några gånger och bevittnat den allvarlighet med vilken barn tar sig an detta med sista dansen, varför finns inte det där kvar i vuxen ålder?
Vore det inte underbart om alla klubbar hade sista tryckaren?
Jag skulle gilla det i alla fall.
tisdag 27 april 2010
Försköningen
Idag är det sol ute och de minuter jag spenderat utomhus tyckte jag mig känna att det också var en temperatur i luften som var nästan behaglig. På sådana dagar pratar man ju gärna om vädret. Eller, egentligen gör man det ju inte gärna men man gör det likförbannat hela tiden. Vädret är ett samtalsämne som tillåter det för oss att ha våra tankar på helt annat håll än orden som kommer ut ur våra munnar, och det är ju ganska skönt ibland för människor är ju tyvärr precis sådär som Douglas Adams beskrev dem i ”Liftarens guide till gallaxen”:
”En av dom saker som Ford Prefect alltid haft svårast att fatta när det gällde människor, var att dom alltid skulle säja och upprepa sånt som var fullkomligt uppenbart, som till exempel 'Det är vackert väder' eller 'Vad lång du är' eller 'Lilla vän, har du fallit ner i en tio meter djup brunn?' (...) Om dom inte hela tiden rör sina läppar, tänkte han, så kanske deras hjärnor börjar arbeta istället”
Så då är det ju ganska skönt att vi har vädret att fylla dessa utfyllnader med så att vi slipper tänka.
Men nu var det ju inte det jag skulle skriva om just nu... Någon nämnde idag, i en av de längre diskussionerna angående vädret, att det ju hade varit så dåligt väder förra året innan midsommar. Att det inte hade varit bra alls.
Jag hade inget som helst minne av detta. Jag mindes överhuvudtaget ingenting av att jag skulle ha varit utomhus förra sommaren och att det skulle ha varit något annat än strålande solsken. Men nu när jag tänker efter så var ju faktiskt förra midsommaraftonen på det stora hela en ganska dassig tillställning med typ tio grader och regn och påtvingad utomhussamvaro.
Jag har en förmåga att försköna minnen inser jag, kanske gör alla så. Jag har tänkt samma sak idag om huruvida jag gör samma sak med människor och ja, ja det gör jag ju faktiskt.
Jag dejtar en tjej lite, det blir inget, några månader senare minns jag bara det som var positivt. Det är fan så hela tiden. Var sexet bra så minns jag sexet, var hon rolig så minns jag samtalen och så vidare. Det jag på ett mysteriskt sätt glömmer är varför det var så lätt att gå skilda vägar från början, varför det inte blev mer än så.
Underligt väl? Borde det inte vara tvärt om? Borde inte hjärnans naturliga inställning vara osentimental så att man skulle fokusera på att tänka framåt istället?
Jaja... Nu har det blivit molnigt ute.
”En av dom saker som Ford Prefect alltid haft svårast att fatta när det gällde människor, var att dom alltid skulle säja och upprepa sånt som var fullkomligt uppenbart, som till exempel 'Det är vackert väder' eller 'Vad lång du är' eller 'Lilla vän, har du fallit ner i en tio meter djup brunn?' (...) Om dom inte hela tiden rör sina läppar, tänkte han, så kanske deras hjärnor börjar arbeta istället”
Så då är det ju ganska skönt att vi har vädret att fylla dessa utfyllnader med så att vi slipper tänka.
Men nu var det ju inte det jag skulle skriva om just nu... Någon nämnde idag, i en av de längre diskussionerna angående vädret, att det ju hade varit så dåligt väder förra året innan midsommar. Att det inte hade varit bra alls.
Jag hade inget som helst minne av detta. Jag mindes överhuvudtaget ingenting av att jag skulle ha varit utomhus förra sommaren och att det skulle ha varit något annat än strålande solsken. Men nu när jag tänker efter så var ju faktiskt förra midsommaraftonen på det stora hela en ganska dassig tillställning med typ tio grader och regn och påtvingad utomhussamvaro.
Jag har en förmåga att försköna minnen inser jag, kanske gör alla så. Jag har tänkt samma sak idag om huruvida jag gör samma sak med människor och ja, ja det gör jag ju faktiskt.
Jag dejtar en tjej lite, det blir inget, några månader senare minns jag bara det som var positivt. Det är fan så hela tiden. Var sexet bra så minns jag sexet, var hon rolig så minns jag samtalen och så vidare. Det jag på ett mysteriskt sätt glömmer är varför det var så lätt att gå skilda vägar från början, varför det inte blev mer än så.
Underligt väl? Borde det inte vara tvärt om? Borde inte hjärnans naturliga inställning vara osentimental så att man skulle fokusera på att tänka framåt istället?
Jaja... Nu har det blivit molnigt ute.
Skäms-rysningarna
Lite stressigt just nu kan man säga. Var kvar här på jobbet till halv elva igår och idag har vi spelat in första avsnittet på nya säsongen av Schulman show. Det var i och för sig mycket roligt, det kommer att bli ett bra program.
Speciellt gillade jag en idé som Alex hade om att alla gäster skulle ta med sina bästa ”rysningsklipp”, klipp från filmer eller så som man alltid ryser när man ser. Jag älskar också sådana delar i filmer, de där scenerna som verkligen känns.
En av scenerna vi såg idag var den här och där kan jag hålla med:
Jag minns att Alex hade den här på sin blogg när han skrev om det här fenomenet och jag älskar också den scenen:
Själv vet jag inte, en scen som alltid känns extra mycket i bröstet är slutscenen i Nyckeln till frihet, men den får man tydligen inte bädda in från youtube, http://www.youtube.com/watch?v=YInN9mc9vXA
I alla fall. Det intressanta, tycker jag, är att de scener som folk ryser mest till är lite skämmiga, är det inte så? Är det inte oftast i de fläskigaste, mest amerikanska storslagna ögonblicken på film som man verkligen får ståpäls? Så är det för mig i alla fall och varje gång det händer så skäms jag lite för mig själv och sedan skäms jag lite för att jag skäms...
Det känns så billigt, det känns som att man blir lurad av de maffiga miljöbilderna, stråkmusiken och inlevelsen och så plötsligt är man berörd av något som ju egentligen inte berör en alls. Det är en bitterljuv känsla. Och det är också, på sitt sätt, stort filmskapande att lyckas med det, är det inte? Några exempel:
Kommer inte på fler just nu, någon som har andra förslag? Säga vad man vill, men jag älskar såna här filmer...
Speciellt gillade jag en idé som Alex hade om att alla gäster skulle ta med sina bästa ”rysningsklipp”, klipp från filmer eller så som man alltid ryser när man ser. Jag älskar också sådana delar i filmer, de där scenerna som verkligen känns.
En av scenerna vi såg idag var den här och där kan jag hålla med:
Jag minns att Alex hade den här på sin blogg när han skrev om det här fenomenet och jag älskar också den scenen:
Själv vet jag inte, en scen som alltid känns extra mycket i bröstet är slutscenen i Nyckeln till frihet, men den får man tydligen inte bädda in från youtube, http://www.youtube.com/watch?v=YInN9mc9vXA
I alla fall. Det intressanta, tycker jag, är att de scener som folk ryser mest till är lite skämmiga, är det inte så? Är det inte oftast i de fläskigaste, mest amerikanska storslagna ögonblicken på film som man verkligen får ståpäls? Så är det för mig i alla fall och varje gång det händer så skäms jag lite för mig själv och sedan skäms jag lite för att jag skäms...
Det känns så billigt, det känns som att man blir lurad av de maffiga miljöbilderna, stråkmusiken och inlevelsen och så plötsligt är man berörd av något som ju egentligen inte berör en alls. Det är en bitterljuv känsla. Och det är också, på sitt sätt, stort filmskapande att lyckas med det, är det inte? Några exempel:
Kommer inte på fler just nu, någon som har andra förslag? Säga vad man vill, men jag älskar såna här filmer...
måndag 26 april 2010
Måndag
Måndag och något av en klump i magen. Jag vet inte varför det är så men det känns som mer regel än undantag nu för tiden. Måndagar är något av en ångestdag.
Det var ändå en bra helg får man säga, jag saknade inget och dessutom plöjde jag mig igenom hela ”Lilla stjärna”, blev något konfunderad över slutet men kan ändå rekommendera den.
Kanske är jag mest lite nervös idag för det känns som att det är idag det ”börjar”. Det har varit en relativt lugn period på alla sätt men nu, nu känns det som att jag kommer att ha saker att göra non-stop fram till semestern. Jag vet inte om det är bra eller dåligt eller lite av varje men det är någonting i alla fall.
Helgen har också präglats av musik. Jag har lyssnat, jag har dansat, någon gång har jag kanske sjungit med.
Det var ändå en bra helg får man säga, jag saknade inget och dessutom plöjde jag mig igenom hela ”Lilla stjärna”, blev något konfunderad över slutet men kan ändå rekommendera den.
Kanske är jag mest lite nervös idag för det känns som att det är idag det ”börjar”. Det har varit en relativt lugn period på alla sätt men nu, nu känns det som att jag kommer att ha saker att göra non-stop fram till semestern. Jag vet inte om det är bra eller dåligt eller lite av varje men det är någonting i alla fall.
Helgen har också präglats av musik. Jag har lyssnat, jag har dansat, någon gång har jag kanske sjungit med.
lördag 24 april 2010
Jag borde städa idag, borde göra någon typ av nytta, borde vara ute i solen kanske.
Men det gör jag inte. Jag ligger på soffan och läser och har det jävligt gött istället. Började på John Ajvide Lindqvist "Lilla Stjärna" idag, har redan läst halva, kan redan rekommendera den varmt, trots att jag inte fått mycket förklaringar om vad den egentligen handlar om ännu.
Det känns nästan som en synd att sträckläsa den på det här sättet, som att ta hela godispåsen i två tuggor typ... Men väldigt härligt också.
Så jag har en bra lördag såhär långt det får man säga. Ikväll planeras det utgång, Fasching. Jag är nästan lite pirrig, det var länge sedan jag hade en redig utekväll känns det som. Det ända som känns lite trist är att jag ska jobba imorgon, men ibland får man faktiskt bara låta imorgon vara ett problem som kommer imorgon, eller hur?
Kom till Fasching ikväll och säg hej vet ja! Nu ska jag fortsätta läsa...
Men det gör jag inte. Jag ligger på soffan och läser och har det jävligt gött istället. Började på John Ajvide Lindqvist "Lilla Stjärna" idag, har redan läst halva, kan redan rekommendera den varmt, trots att jag inte fått mycket förklaringar om vad den egentligen handlar om ännu.
Det känns nästan som en synd att sträckläsa den på det här sättet, som att ta hela godispåsen i två tuggor typ... Men väldigt härligt också.
Så jag har en bra lördag såhär långt det får man säga. Ikväll planeras det utgång, Fasching. Jag är nästan lite pirrig, det var länge sedan jag hade en redig utekväll känns det som. Det ända som känns lite trist är att jag ska jobba imorgon, men ibland får man faktiskt bara låta imorgon vara ett problem som kommer imorgon, eller hur?
Kom till Fasching ikväll och säg hej vet ja! Nu ska jag fortsätta läsa...
fredag 23 april 2010
Bloggen helt ny och fräsch!
Jaha. Såhär tänkte jag mig bloggen i framtiden. Vad tycks?
Blogghuvudet byter jag lite då och då tänkte jag.
Jag ska alldeles snart gå från jobbet. Ta helg. Jävligt härligt ska det bli, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra av min kväll. Jag är inte alls sugen på att ta en lugn fredag hemma. Inte alls.
Det lär lösa sig av sig självt antar jag.
Löningsfredag i alla fall så nu ska jag köpa mig något dyrt till middag och sedan blanda något dyrt att dricka.
Vi hörs igen senare.
Blogghuvudet byter jag lite då och då tänkte jag.
Jag ska alldeles snart gå från jobbet. Ta helg. Jävligt härligt ska det bli, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra av min kväll. Jag är inte alls sugen på att ta en lugn fredag hemma. Inte alls.
Det lär lösa sig av sig självt antar jag.
Löningsfredag i alla fall så nu ska jag köpa mig något dyrt till middag och sedan blanda något dyrt att dricka.
Vi hörs igen senare.
Fredag!
Igår satt jag och såg Koyaanisqatsi. Det är en sån där film som jag ser om med jämna mellanrum och drömmer våta fotodrömmar. Har ni sett den? Den är verkligen fantastisk... Sitter och lyssnar på Philip Glass musik till filmen nu i konstig kontrast till varm vårdag.
Vissa filmer är tidlösa. De är väldigt få men vissa är det, koyaanisqatsi är en sån film, det är förvånande hur aktuell den känns trots att den snart är 30 år gammal.
Hela finns dessutom i HD på Youtube!
Nog om detta nörderi... Vad ska ni göra ikväll mina vänner? Jag vill ha fredagstips!
torsdag 22 april 2010
Bra jobbat med frågorna, här kommer svaren
Sofie sa...
Fan, jag som läser din blogg mest hela tiden. Med den där headern kommer det aldrig gå. läskiga dockor är det värsta som finns! O förövrigt, kan vi inte få se dig med håret bakåt?! Ja!
- Ok, jag byter den snart då, själv är jag lite småfascinerad av läskiga dockor, väldigt roligt att fota såna... Håret bakåt? Nja... Hade sådana funderingar för nåt år sedan, det är nog inte för mig.
A sa...
Kanske lite "mina vänner"-bok-frågor det här. men fortfarande frågor! Vilka är dina favoritfilmer och favoritcigaretter? Och vilken är den bästa skådespelaren/skådespelerskan du vet? Och när ska du lotta ut en dejt med dig själv? Alla tjejer som läser den här bloggen väntar ju!
- Favoritfilmer är svårt, älskar "Farväl Falkenberg" och jag älskar amerikanska indies typ ”Away we go” och ”Little miss sunshine”, finns ett gäng såna som är fantastiska. Men när man pratar om favoriter så måste det väl vara de där som består, som man ser om och om igen? Nyckeln till frihet kanske, den var min första favoritfilm i alla fall.
- Cigaretter är cigaretter, jag bryr mig inte så mycket som andra verkar göra. Köper Marlboro lights av ren vana numera.
- Bästa skådisar, också svårt. Sean Penn kanske, jag såg ”Milk” och ”All the kings men” med kort mellanrum och han är verkligen en skådis som kan allt och som kan bära en hel film på ryggen. Bland tjejer så tycker jag att det är ännu svårare, är väldigt imponerad av Ellen Page men det kan ha att göra med rollerna som hon har fått trots att hon är så ung.
- Det skulle kännas lite hemskt att lotta ut sig själv så tror jag, som att jag var något att vinna som alla tjejer vill ha. Nej, vill man prata med mig eller träffa mig så är man välkommen att skicka ett mail!
Malin sa...
Jag ska till Stockholm i maj och behöver helt enkelt tips på bra klubbar och barer. Vi verkar dela samma typ av musiksmak så jag litar på dina råd.
- Ok, tyvärr är jag ju inte precis den hetaste klubbkatten i stan. Visst går man ut och så men jag är inte den som har koll på alla de nyaste coolaste ställena.
Barer jag gillar i alla fall: Söders hjärta, Underbara Bar, WC, hotellbaren på Rival, Nada. Jag föreslår en drink på någon av dem och sedan vidare till kanske Strand eller Marie Laveau om det är fredag (Baren på Strand är gratis men det brukar ändå bli bra drag där, så det är bra om man är fattig). Annars självklart klubb Soul på Fasching lördagar, Stockholms odiskutabelt bästa dansställe, öppnar vid 12.
Hanna sa...
Hur ska en perfekt flickvän vara enligt dig?
- Alltså inte hur en tjej ska vara för att jag ska vilja att hon blir min flickvän utan hur en perfekt flickvän ska vara? Det där kan man ju skriva massor om men det är svårt, man vet aldrig vad man kommer att älska och hata med någon efter ett tag. Jag tror att det är sjukt viktigt att man vet när man ska ge sin partner lite utrymme. Att inte kväva varandra. Låter klyschigt men är det något som dödar förhållanden så är det att man umgås för mycket och glömmer att sakna varandra tror jag.
Anonym sa...
är du feminist?
- Ja, det är jag. Och feminism och genusfrågor är jävligt viktigt tycker jag. Sedan kan jag tycka att det är lite luddigt vad det är att vara feminist och vad feminismen bör sträva mot. Jag skrev ett inlägg om det för inte så länge sedan, här har du det.
Anonym sa...
det måste va typ 85% tjejer som läser din blogg. du vet att du skulle kunna få ligga sjukt mycket genom den här bloggen va?
- Tror du att det är 85%? Känns ju lite härligt i så fall... Men här svarar jag lite som ovan, ska jag hora ut mig själv och lägga ut mitt nummer och fråga om någon vill knulla? Nej, det känns lite konstigt. Men jag har faktiskt träffat bloggläsare tidigare, folk som har mailat och så. Det var lite blandat, lite konstigt men härligt...
anna sa...
om du skulle göra en tatuering, vad skulle du göra för någon?
- Jag ska göra en tatuering! Frågan är om jag ska göra den nu snart eller senare, möjligen ska jag och två kompisar tatuera oss i Wien i sommar. Jag ska i alla fall göra en liten fågel på min underarm, precis under armvecket. Känns som en bra början. Jag har en bild klar och det är bara frågan om att få arschlet ur vagnen...
Anonym sa...
Berätta om när du förlorade oskulden?
- Jahaja, ok, varför inte?
Jag var nyss fyllda 18 år och hade träffat min första flickvän någon månad tidigare. Efter att vi bara varit ihop ett par veckor så hoppade en kompis av från en planerad resa till Mallorca som vi skulle göra den sommaren, min nya flickvän fick ta hans plats och då blev det liksom lite outtalat så att vi skulle göra det där, på semestern. Och så blev det, hotellsäng på Mallis med havet utanför. Det var faktiskt ganska fint på alla sätt och vis även om sexet väl var ganska så väldigt trevande.
Ärligt talat så minns jag inte jättemycket av själva akten. Mest minns jag innan, förväntan, och efteråt, någon typ av lättnad.
Anonym sa...
Har du och storebror Mats samma föräldrar?
- Vi delar en mamma men har olika pappor. Mats är ju tio år äldre än mig och kom från min mammas tidigare förhållande.
Anonym sa...
Lunkan?
- Nu har jag googlat ”lunkan” och det enda jag har klurat ut är att Lunkan är ett ganska så fjantigt smeknamn på ”grabbar” som heter Lundqvist eller Lundgren eller liknande med lite lagom lumpenvibbar.
Anonym sa...
Önskar du någonsin att folk skulle känna igen dig på samma sätt som Calle? Avundsjuk på att han slipper köa på krogen?
- Någon gång ibland kan jag nog fantisera om att vara ”känd” men då handlar det nog mest om vad man är känd för, inte kändisskapet i sig eller sånt som att slippa köa på krogen. Den typen av kändisskap som Calle har skulle jag verkligen inte vilja ha själv.
Anonym sa...
Jag har precis flyttat från dalarna till min bror i norrort och skulle verkligen behöva en stockholmsguide. Knåpa i hop ett inlägg med dina smultronställen? skulle behöva veta lite mer än medborgarplatsen och drottninggatan liksom..
- Jaha... Man är ju inte jättebra på att vara turist i sin egen stad egentligen. Och jag kommer mest på saker som är härliga på sommaren. Då, när det har blivit varmare, tycker jag att du ska utnyttja att Stockholm ändå är ganska nära skärgården, ta en buss ut, det är helt underbart att göra det över dagen. Sen ska jag fundera och kanske skriva ett sånt inlägg snart. Utgångstips har du ovan.
Fan, jag som läser din blogg mest hela tiden. Med den där headern kommer det aldrig gå. läskiga dockor är det värsta som finns! O förövrigt, kan vi inte få se dig med håret bakåt?! Ja!
A sa...
Kanske lite "mina vänner"-bok-frågor det här. men fortfarande frågor! Vilka är dina favoritfilmer och favoritcigaretter? Och vilken är den bästa skådespelaren/skådespelerskan du vet? Och när ska du lotta ut en dejt med dig själv? Alla tjejer som läser den här bloggen väntar ju!
- Favoritfilmer är svårt, älskar "Farväl Falkenberg" och jag älskar amerikanska indies typ ”Away we go” och ”Little miss sunshine”, finns ett gäng såna som är fantastiska. Men när man pratar om favoriter så måste det väl vara de där som består, som man ser om och om igen? Nyckeln till frihet kanske, den var min första favoritfilm i alla fall.
- Cigaretter är cigaretter, jag bryr mig inte så mycket som andra verkar göra. Köper Marlboro lights av ren vana numera.
- Bästa skådisar, också svårt. Sean Penn kanske, jag såg ”Milk” och ”All the kings men” med kort mellanrum och han är verkligen en skådis som kan allt och som kan bära en hel film på ryggen. Bland tjejer så tycker jag att det är ännu svårare, är väldigt imponerad av Ellen Page men det kan ha att göra med rollerna som hon har fått trots att hon är så ung.
- Det skulle kännas lite hemskt att lotta ut sig själv så tror jag, som att jag var något att vinna som alla tjejer vill ha. Nej, vill man prata med mig eller träffa mig så är man välkommen att skicka ett mail!
Malin sa...
Jag ska till Stockholm i maj och behöver helt enkelt tips på bra klubbar och barer. Vi verkar dela samma typ av musiksmak så jag litar på dina råd.
- Ok, tyvärr är jag ju inte precis den hetaste klubbkatten i stan. Visst går man ut och så men jag är inte den som har koll på alla de nyaste coolaste ställena.
Barer jag gillar i alla fall: Söders hjärta, Underbara Bar, WC, hotellbaren på Rival, Nada. Jag föreslår en drink på någon av dem och sedan vidare till kanske Strand eller Marie Laveau om det är fredag (Baren på Strand är gratis men det brukar ändå bli bra drag där, så det är bra om man är fattig). Annars självklart klubb Soul på Fasching lördagar, Stockholms odiskutabelt bästa dansställe, öppnar vid 12.
Hanna sa...
Hur ska en perfekt flickvän vara enligt dig?
- Alltså inte hur en tjej ska vara för att jag ska vilja att hon blir min flickvän utan hur en perfekt flickvän ska vara? Det där kan man ju skriva massor om men det är svårt, man vet aldrig vad man kommer att älska och hata med någon efter ett tag. Jag tror att det är sjukt viktigt att man vet när man ska ge sin partner lite utrymme. Att inte kväva varandra. Låter klyschigt men är det något som dödar förhållanden så är det att man umgås för mycket och glömmer att sakna varandra tror jag.
Anonym sa...
är du feminist?
- Ja, det är jag. Och feminism och genusfrågor är jävligt viktigt tycker jag. Sedan kan jag tycka att det är lite luddigt vad det är att vara feminist och vad feminismen bör sträva mot. Jag skrev ett inlägg om det för inte så länge sedan, här har du det.
Anonym sa...
det måste va typ 85% tjejer som läser din blogg. du vet att du skulle kunna få ligga sjukt mycket genom den här bloggen va?
- Tror du att det är 85%? Känns ju lite härligt i så fall... Men här svarar jag lite som ovan, ska jag hora ut mig själv och lägga ut mitt nummer och fråga om någon vill knulla? Nej, det känns lite konstigt. Men jag har faktiskt träffat bloggläsare tidigare, folk som har mailat och så. Det var lite blandat, lite konstigt men härligt...
anna sa...
om du skulle göra en tatuering, vad skulle du göra för någon?
Anonym sa...
Berätta om när du förlorade oskulden?
- Jahaja, ok, varför inte?
Jag var nyss fyllda 18 år och hade träffat min första flickvän någon månad tidigare. Efter att vi bara varit ihop ett par veckor så hoppade en kompis av från en planerad resa till Mallorca som vi skulle göra den sommaren, min nya flickvän fick ta hans plats och då blev det liksom lite outtalat så att vi skulle göra det där, på semestern. Och så blev det, hotellsäng på Mallis med havet utanför. Det var faktiskt ganska fint på alla sätt och vis även om sexet väl var ganska så väldigt trevande.
Ärligt talat så minns jag inte jättemycket av själva akten. Mest minns jag innan, förväntan, och efteråt, någon typ av lättnad.
Anonym sa...
Har du och storebror Mats samma föräldrar?
- Vi delar en mamma men har olika pappor. Mats är ju tio år äldre än mig och kom från min mammas tidigare förhållande.
Anonym sa...
Lunkan?
- Nu har jag googlat ”lunkan” och det enda jag har klurat ut är att Lunkan är ett ganska så fjantigt smeknamn på ”grabbar” som heter Lundqvist eller Lundgren eller liknande med lite lagom lumpenvibbar.
Anonym sa...
Önskar du någonsin att folk skulle känna igen dig på samma sätt som Calle? Avundsjuk på att han slipper köa på krogen?
- Någon gång ibland kan jag nog fantisera om att vara ”känd” men då handlar det nog mest om vad man är känd för, inte kändisskapet i sig eller sånt som att slippa köa på krogen. Den typen av kändisskap som Calle har skulle jag verkligen inte vilja ha själv.
Anonym sa...
Jag har precis flyttat från dalarna till min bror i norrort och skulle verkligen behöva en stockholmsguide. Knåpa i hop ett inlägg med dina smultronställen? skulle behöva veta lite mer än medborgarplatsen och drottninggatan liksom..
- Jaha... Man är ju inte jättebra på att vara turist i sin egen stad egentligen. Och jag kommer mest på saker som är härliga på sommaren. Då, när det har blivit varmare, tycker jag att du ska utnyttja att Stockholm ändå är ganska nära skärgården, ta en buss ut, det är helt underbart att göra det över dagen. Sen ska jag fundera och kanske skriva ett sånt inlägg snart. Utgångstips har du ovan.
IKEA
Är på IKEA idag. Älskar IKEA. Faktiskt gör jag det, älskar när man ska ut hit och storhandla. Mest för att jag blir glad av att lyckas genomföra det så snabbt och smärtfritt som möjligt. En dag kommer jag att bli den där farsan som står i kassan: "hela jävla varuhuset på en timme! Vilken fantastisk tid!". Jag är väldigt svennig på det sättet, älskar när en resa går fort. Älskar att få en oväntat bra deal på något. Älskar att komma till Arlanda precis i rätt tid, inte med marginal.
Dessutom gillar jag IKEA därför att man aldrig känner sig rånad här. Står man i kassan med en hel vagn full av grejer så blir den ändå ALLTID billigare än vad man tror...
Nåja, jag står här och tittar ned och leker med tanken på att ha fest här. "Det är för stort" säger Dasha "det skulle bli en ganska opersonlig klubb". Sant, men tänk att bara vara kanske 50 personer, man har en bergssprängare, man fyller en kundvagn med dricka och sedan bara glida runt bland de små lägenheterna här. En sväng förbi soffavdelningen, kanske ned till sängarna om man får lust med det... Vore inte det skitkul?
En dag kanske...
Location:Ekgårdsvägen,,Sverige
onsdag 21 april 2010
Frågor, frågor, frågor
Lite ändringar på bloggen. Det är inte klart ännu men tydligen var det några som gillade det här med vitt, lättare att läsa sa de, ja men då kör vi väl på det då! I övrigt så var jag så trött på bilden där uppe så nu tänkte jag att vi byter header lite då och då istället och börjar med läskiga dockor!
Jaja, det blir nog bra.
Jag har ju lite torka just nu. Svårt att skriva. Kanske mår jag inte så bra? Jodå, det är helt ok. Men kreativiteten sprudlar inte precis... Ikväll ska jag på spelning som sagt och jag ska bli lite småfull och njuta av min kväll, så tänker jag.
Vill ni kanske då, medan jag går och dricker öl, ställa mig lite frågor? Om Klanpojken får tigga sex så kan väl jag få ha frågestund?
Vore kul att svara lite och det behöver inte bara vara frågor, det kan vara förslag om vad jag ska skriva om också. Kanske.
Det var länge sedan jag hade en sån här, har ni inget att fråga så är det helt ok också.
I alla fall:
Frågestund!
Alla bloggares hemliga vapen när man inget har att skriva... Bifogar en bild på mig själv som togs under kraftig berusning i helgen (för att fullborda bloggigheten i detta blogginlägg), visst blev den ganska bra? Kan man se att jag knappt kan stå upp?
Jaja, det blir nog bra.
Jag har ju lite torka just nu. Svårt att skriva. Kanske mår jag inte så bra? Jodå, det är helt ok. Men kreativiteten sprudlar inte precis... Ikväll ska jag på spelning som sagt och jag ska bli lite småfull och njuta av min kväll, så tänker jag.
Vill ni kanske då, medan jag går och dricker öl, ställa mig lite frågor? Om Klanpojken får tigga sex så kan väl jag få ha frågestund?
Vore kul att svara lite och det behöver inte bara vara frågor, det kan vara förslag om vad jag ska skriva om också. Kanske.
Det var länge sedan jag hade en sån här, har ni inget att fråga så är det helt ok också.
I alla fall:
Frågestund!Alla bloggares hemliga vapen när man inget har att skriva... Bifogar en bild på mig själv som togs under kraftig berusning i helgen (för att fullborda bloggigheten i detta blogginlägg), visst blev den ganska bra? Kan man se att jag knappt kan stå upp?
Ligg med Klanpojken!
Fick ett mail från min kollega Johan, han ville ha en bild på sig själv. Fem minuter senare skickade han ett nytt mail, ”det är bråttom!” skrev han. Så jag släppte vad jag hade för händer och skickade Johan en bild i tron att det väl på något sätt var jobbrelaterat.
Nu upptäcker jag att detta inte på något sätt handlar om jobb utan om att Johan nu byggt upp en tillräckligt stor läsarskara på hans blogg för att kunna hora ut sig själv där.
Johan maskerar det hela som en ”tävling”.
Nåväl, det här är ju trevligt. Johan behöver en tjej. Johan behöver också, för att tala klarspråk, kanske få ligga en smula... Så om ni har en svag punkt för mörk-muskiga män som jobbar med teven så kan ni vara med i ”tävlingen” här!
Skoj!
Ikväll ska jag på spelning. Lite pirr i magen, mest för att jag är förväntansfull. Jag älskar att gå på konserter, jag älskar att känna energin från publiken och att vara helt inne i hela den grejen. Det gör alla kanske men ändå.
Dessutom älskar jag att fota på konserter, ljuset, folket, stämningen. Det är som gjort för bra bilder. Jepp, härlig dag.
Nu upptäcker jag att detta inte på något sätt handlar om jobb utan om att Johan nu byggt upp en tillräckligt stor läsarskara på hans blogg för att kunna hora ut sig själv där.
Johan maskerar det hela som en ”tävling”.
Nåväl, det här är ju trevligt. Johan behöver en tjej. Johan behöver också, för att tala klarspråk, kanske få ligga en smula... Så om ni har en svag punkt för mörk-muskiga män som jobbar med teven så kan ni vara med i ”tävlingen” här!
Skoj!
Ikväll ska jag på spelning. Lite pirr i magen, mest för att jag är förväntansfull. Jag älskar att gå på konserter, jag älskar att känna energin från publiken och att vara helt inne i hela den grejen. Det gör alla kanske men ändå.
Dessutom älskar jag att fota på konserter, ljuset, folket, stämningen. Det är som gjort för bra bilder. Jepp, härlig dag.
tisdag 20 april 2010
Ett litet mirakel bara
Sitter på en gammal tunnelbana, jag blir alltid lite nostalgisk när
jag gör det. Tänker på Enskede och klassutflykter på mellanstadiet.
Det här tåget som jag sitter i har det där orange/rosa mönstret på
väggarna, jag minns att det faktiskt var det som var det nya häftiga
när jag gick i mellanstadiet (eller kanske lågstadiet?). Innan det
var väggarna monokromt orangea tror jag och när man hamnade på ett
tåg med det nya mönstret så tyckte man att det var lite häftigt.
Sen kom ju de nya tågen och herregud vad häftigt det var i några
veckor att stå och vänta på tåget och se om man fick ett gammalt
eller ett nytt...
jag gör det. Tänker på Enskede och klassutflykter på mellanstadiet.
Det här tåget som jag sitter i har det där orange/rosa mönstret på
väggarna, jag minns att det faktiskt var det som var det nya häftiga
när jag gick i mellanstadiet (eller kanske lågstadiet?). Innan det
var väggarna monokromt orangea tror jag och när man hamnade på ett
tåg med det nya mönstret så tyckte man att det var lite häftigt.
Sen kom ju de nya tågen och herregud vad häftigt det var i några
veckor att stå och vänta på tåget och se om man fick ett gammalt
eller ett nytt...
Fan vad gammal jag låter.
Och det var ju inte det jag skulle skriva om.
Alldeles nyss satt jag och lyssnade på min musik här på mitt gamla
tåg och jag lät "Fix you" med Coldplay liksom rulla lite i bakgrunden
medans jag satt i andra tankar. Men så hände det. Precis när låten
nådde sin kulmen så passerade min vagn ut från Slussen över
centralbron och solljuset slog mig rakt i ansiktet från solgatan rakt
nedanför Stadshuset. Det var ett storslaget ögonblick och helt
oväntat.
Lite svårt att återberätta, men det kändes lite som ett mirakel i
det lilla. Ett plötsligt magnifikt ögonblick...
Tur att jag inte är religiös.
De som försvann
Många är de människor som en gång stod mig nära och som inte gör det längre. Eller i alla fall de som var en ständig del av mitt liv och som sedan försvann. Högstadiekompisar, gymnasiekompisar, fotbollslagskompisar, kompisar till kompisar... Vissa bara försvann någonstans på vägen, det togs inga avsked, det bara blev så.
För sådant är livet. Vissa skaffar sig en tjej och en tvåa i en närförort och sedan verkar det, i alla fall utifrån, som att de är nöjda så. Och plötsligt är det bara du som ringer dem och frågar vad de ska göra i helgen, inte tvärtom. Och det blir ju lite tröttsamt efter ett tag så det hela bara dör ut lite långsamt.
Ett år går.
Man sitter på en förfest. ”Fan!”, säger man, ”vad fan hände med xxxxx?!”
Ingen vet.
”Jag ska fan ringa honom! Det ska jag göra... Han skulle nog bli glad, eller hur? Vi hade ju så jävla roligt förut, det är en jävla fin kille det där... Vet du vad? Jag ringer honom nu! Jag gör det nu för annars kommer det aldrig att bli av... Jag ska bara ta en cigg så ringer vi sen! Han kanske hänger på ut ikväll, vore inte det sjukt kul?!”
Och sedan ringer man inte.
För det tar ju emot lite, ska man höra av sig till den här människan som ju faktiskt ändå valde att inte vara ens vän längre? Som slutade ringa? Det känns jättetrevligt när man tänker på det, att ta en öl och prata om minnen. Men nej, nej det blir nog aldrig av...
Och det är ju trist att det är så. På alla sätt och vis. Att man växer och flyttar och jobbar sig ifrån varandra, det är trist. Men också att man inte ringer det där samtalet som inte kommer att skada någon egentligen. Det är synd.
Och det känns som att alla är lika på den där punkten, även jag...
”Men du, vad hände med yyyyy föresten? Hade inte ni ganska mycket kontakt?”
”Jo, jo. Ett tag där för nåt år sedan innan jag och zzzzz blev ihop, då hängde vi en del, blev ju lite svårt att hålla igång det där sedan. Flickvän och jobb och allt...”
”Jo... Hör han av sig till dig då?”
”Nej, det var ett tag sedan nu”
”Synd”
”Jo”
För sådant är livet. Vissa skaffar sig en tjej och en tvåa i en närförort och sedan verkar det, i alla fall utifrån, som att de är nöjda så. Och plötsligt är det bara du som ringer dem och frågar vad de ska göra i helgen, inte tvärtom. Och det blir ju lite tröttsamt efter ett tag så det hela bara dör ut lite långsamt.
Ett år går.
Man sitter på en förfest. ”Fan!”, säger man, ”vad fan hände med xxxxx?!”
Ingen vet.
”Jag ska fan ringa honom! Det ska jag göra... Han skulle nog bli glad, eller hur? Vi hade ju så jävla roligt förut, det är en jävla fin kille det där... Vet du vad? Jag ringer honom nu! Jag gör det nu för annars kommer det aldrig att bli av... Jag ska bara ta en cigg så ringer vi sen! Han kanske hänger på ut ikväll, vore inte det sjukt kul?!”
Och sedan ringer man inte.
För det tar ju emot lite, ska man höra av sig till den här människan som ju faktiskt ändå valde att inte vara ens vän längre? Som slutade ringa? Det känns jättetrevligt när man tänker på det, att ta en öl och prata om minnen. Men nej, nej det blir nog aldrig av...
Och det är ju trist att det är så. På alla sätt och vis. Att man växer och flyttar och jobbar sig ifrån varandra, det är trist. Men också att man inte ringer det där samtalet som inte kommer att skada någon egentligen. Det är synd.
Och det känns som att alla är lika på den där punkten, även jag...
”Men du, vad hände med yyyyy föresten? Hade inte ni ganska mycket kontakt?”
”Jo, jo. Ett tag där för nåt år sedan innan jag och zzzzz blev ihop, då hängde vi en del, blev ju lite svårt att hålla igång det där sedan. Flickvän och jobb och allt...”
”Jo... Hör han av sig till dig då?”
”Nej, det var ett tag sedan nu”
”Synd”
”Jo”
En sån där dag...
Skulle byta header här på bloggen och ändra om lite tänkte jag men man blir ju galen av sånt där. Koder och skit... Jag kan inte. Vitt blev det i alla fall, men det skulle det ju inte vara. Nu orkar jag inte längre.
Calle frågade om jag hade slutat blogga. Det har jag ju inte. Men inspirationen är inte heller på topp för tillfället. Imorgon är en bättre dag än idag. Imorgon blir det Noah and the Whale på Kägelbanan, det blir fint det.
Bara lite musik nu, mer text senare
Calle frågade om jag hade slutat blogga. Det har jag ju inte. Men inspirationen är inte heller på topp för tillfället. Imorgon är en bättre dag än idag. Imorgon blir det Noah and the Whale på Kägelbanan, det blir fint det.
Bara lite musik nu, mer text senare
måndag 19 april 2010
Positiviteten
Min älskade bästaste vän Erik har börjat med nån ny grej. Han skickar små peppande meddelanden i tid och otid. Jag tror att Erik är väldigt glad just nu, eller så kanske han har läst nån sån där självkänsla-bok och blivit kristen och jobbar på att sprida ljuset, fast just det är nog inte så troligt när det gäller Erik...
Såhär har det i alla fall sett ut de senaste dagarna:
Jag tror att det är lite på skämt och lite på sanning. Jag tycker i alla fall att det är väldigt trevligt! Och det får mig att tänka på att jag allt för sällan ger komplimanger till folk. Det är så jävla billigt att säga något snällt men det kan betyda mycket att få en liten komplimang om man har en dålig dag.
Nu låter jag som en sån där vidrig bok...
Men det är ju sant! Och det händer nog varje dag att jag tänker positiva saker om folk i min närhet som förblir outtalade. Jag ska bli bättre på det där...
Erik: Du är antagligen den intelligentaste människa jag känner. Och du passar också bra i tajta jeans...
Såhär har det i alla fall sett ut de senaste dagarna:
Jag tror att det är lite på skämt och lite på sanning. Jag tycker i alla fall att det är väldigt trevligt! Och det får mig att tänka på att jag allt för sällan ger komplimanger till folk. Det är så jävla billigt att säga något snällt men det kan betyda mycket att få en liten komplimang om man har en dålig dag.
Nu låter jag som en sån där vidrig bok...
Men det är ju sant! Och det händer nog varje dag att jag tänker positiva saker om folk i min närhet som förblir outtalade. Jag ska bli bättre på det där...
Erik: Du är antagligen den intelligentaste människa jag känner. Och du passar också bra i tajta jeans...
lördag 17 april 2010
The One
Ligger i sängen. Skönt. Dödligt törstig men orkar inte gå till köket. Kanske bakfull, har inte känt efter ännu...
Hyfsat trevlig fest igår, väldigt blandade människor, sånt är ju trevligt.
Hur som helst, igår när jag var påväg hem funderade jag på tjejer. Jag funderade på det där amerikanska från filmer och tvserier, att man ska hitta "The one".
Det är ju ett koncept i mången sitcoms, den enda rätta är där ute någonstans och väntar på en (det brukar vara så, tjejerna står snällt och väntar på att bli hittade av killarna).
Jag har alltid tyckt att det där är dynga, att det är löjligt att tro att det skulle finnas en enda själsfrände i världen. Men nu har jag funderat på det och börjar tänka att det kanske ligger något i det där ändå. Inte nödvändigtvis så att det bara finns en enda men att det faktiskt inte finns så många tjejer i mitt närområde som jag på allvar skulle funka med, så är det väl? Om det är vad man letar efter så är det svårt att hitta sin "själsfrände", sitt "livs kärlek". De flesta förhållanden går åt helvete, så är det bara.
Men man kan bli lite knäpp av att tänka så.
Som när man är på en fest. Och man flirtar lite med någon och man byter några ord och hon är trevlig. Och sen försvinner hon någonstans och man fick inte en chans. Det har hänt mig massor av gånger, och varje gång kan jag inte hjälpa att fundera: "tänk om vi hade varit perfekta ihop, tänk om det var tjejen som jag skulle ha barn med en dag men nu blir det inte så för att jag inte tog chansen..."
Och det är ju galet, det är fullständigt galet att tänka så. Men vad ska man göra?
Jag tror inte på ödet, jag kan inte luta mig mot "det var inte menat så" utan är helt övertygad om att fantastiska möjligheter gås förbi av ren otur varje dag. Så vad göra då? Ingenting, man får hoppas på det bästa bara antar jag och försöka att inte fundera så jävla mycket på saker som jag gör, för jag kommer driva mig själv till vansinne förr eller senare annars.
Nu ska jag äta något onyttigt till frukost.
Hyfsat trevlig fest igår, väldigt blandade människor, sånt är ju trevligt.
Hur som helst, igår när jag var påväg hem funderade jag på tjejer. Jag funderade på det där amerikanska från filmer och tvserier, att man ska hitta "The one".
Det är ju ett koncept i mången sitcoms, den enda rätta är där ute någonstans och väntar på en (det brukar vara så, tjejerna står snällt och väntar på att bli hittade av killarna).
Jag har alltid tyckt att det där är dynga, att det är löjligt att tro att det skulle finnas en enda själsfrände i världen. Men nu har jag funderat på det och börjar tänka att det kanske ligger något i det där ändå. Inte nödvändigtvis så att det bara finns en enda men att det faktiskt inte finns så många tjejer i mitt närområde som jag på allvar skulle funka med, så är det väl? Om det är vad man letar efter så är det svårt att hitta sin "själsfrände", sitt "livs kärlek". De flesta förhållanden går åt helvete, så är det bara.
Men man kan bli lite knäpp av att tänka så.
Som när man är på en fest. Och man flirtar lite med någon och man byter några ord och hon är trevlig. Och sen försvinner hon någonstans och man fick inte en chans. Det har hänt mig massor av gånger, och varje gång kan jag inte hjälpa att fundera: "tänk om vi hade varit perfekta ihop, tänk om det var tjejen som jag skulle ha barn med en dag men nu blir det inte så för att jag inte tog chansen..."
Och det är ju galet, det är fullständigt galet att tänka så. Men vad ska man göra?
Jag tror inte på ödet, jag kan inte luta mig mot "det var inte menat så" utan är helt övertygad om att fantastiska möjligheter gås förbi av ren otur varje dag. Så vad göra då? Ingenting, man får hoppas på det bästa bara antar jag och försöka att inte fundera så jävla mycket på saker som jag gör, för jag kommer driva mig själv till vansinne förr eller senare annars.
Nu ska jag äta något onyttigt till frukost.
fredag 16 april 2010
Fredag!
Mycket kul idag: Katlas Vrede är påväg att väckas!
Nu är det slut med Körsbärsdalen... Ve och fasa.
Ikväll blir det fest va? Jag har en känsla av att jag kanske kommer att kuka ur lite ikväll. Roligt uttryck föresten, kuka ur, jag använder det allt för sällan...
Jag ska på en fest hos en vän till en vän ute i en förort till en förort. Det blir nog kul, det är nämligen så att ju äldre man blir desto ovanligare blir ”hemmafesten” i klassisk benämning. Man går ut på krogen, man förfestar och efterfestar men hemmafestar - det gör man allt för sällan. Därför är det alltid trevligt när det händer, jag hoppas att det blir ordentligt stökigt! När jag själv hade fest för ett par veckor sedan så gick jag runt och påpekade det glatt för alla som inte ville lyssna: ”FA-AN vad stökigt det blev!”, puttrade jag. Det är så jag vill ha det.
Så denna vecka kör vi en klassiker här på bloggen, trogna läsare vet att jag alltid brukade fråga er vad ni ska göra ikväll och att ni sällan svarade. Nu frågar jag i alla fall: Vad ska ni göra ikväll? Vad ska ni dricka? Är ni sugna på att hångla och dansa och sånt? Eller?
Ikväll vill jag lyssna på den här:
Nu är det slut med Körsbärsdalen... Ve och fasa.
Ikväll blir det fest va? Jag har en känsla av att jag kanske kommer att kuka ur lite ikväll. Roligt uttryck föresten, kuka ur, jag använder det allt för sällan...
Jag ska på en fest hos en vän till en vän ute i en förort till en förort. Det blir nog kul, det är nämligen så att ju äldre man blir desto ovanligare blir ”hemmafesten” i klassisk benämning. Man går ut på krogen, man förfestar och efterfestar men hemmafestar - det gör man allt för sällan. Därför är det alltid trevligt när det händer, jag hoppas att det blir ordentligt stökigt! När jag själv hade fest för ett par veckor sedan så gick jag runt och påpekade det glatt för alla som inte ville lyssna: ”FA-AN vad stökigt det blev!”, puttrade jag. Det är så jag vill ha det.
Så denna vecka kör vi en klassiker här på bloggen, trogna läsare vet att jag alltid brukade fråga er vad ni ska göra ikväll och att ni sällan svarade. Nu frågar jag i alla fall: Vad ska ni göra ikväll? Vad ska ni dricka? Är ni sugna på att hångla och dansa och sånt? Eller?
Ikväll vill jag lyssna på den här:
torsdag 15 april 2010
Spontaniteten
Trevlig kväll. Mathias ringde och berättade att en gemensam vän spelade teater på Folkoperan ikväll. Gratis teater säger man inte nej till!
Dessutom gillar jag oväntade saker, man tror att man ska gå hem och se fyra avsnitt av Lost och sen hamnar man på någon slags musikal om gamla kungar där det pratsjungs om vaktlar. Oväntat och trevligt. Det går liksom inte att bli besviken när saker sker så spontant.
Vi stannade kvar och nallade rödvin och pratade ovanligt mycket om konstiga ämnen ("bör man dricka sitt eget kiss i en nödsituation" avhandlades - svaret är ja)
Precis vad jag behövde. Jävligt härligt att man har sina vänner, jag underskattar allt för ofta hur viktiga de faktiskt är för mig.
God natt.
Dessutom gillar jag oväntade saker, man tror att man ska gå hem och se fyra avsnitt av Lost och sen hamnar man på någon slags musikal om gamla kungar där det pratsjungs om vaktlar. Oväntat och trevligt. Det går liksom inte att bli besviken när saker sker så spontant.
Vi stannade kvar och nallade rödvin och pratade ovanligt mycket om konstiga ämnen ("bör man dricka sitt eget kiss i en nödsituation" avhandlades - svaret är ja)
Precis vad jag behövde. Jävligt härligt att man har sina vänner, jag underskattar allt för ofta hur viktiga de faktiskt är för mig.
God natt.
sdpokadfpskoadfpin
Bakom mig spelas någon typ av musik, framför mig spelas någon typ av musik. Jag hamnar mitt i dessa ljudströmmar som blandas på ett obehagligt sätt. Det kan verkligen vara enerverande... Så jag lyssnar på annan musik i lurar.
Vi har haft quiz på kontoret idag då det uppdagades att Johan inte kan någonting om svensk musik. Vår chef Mats spelade låt efter låt, den ena en större klassiker än den andra och Johan kunde bara identifiera ”Idas sommarvisa”.
Inget att skämmas för, Johan är inte uppvuxen med Cornelis och sånt där som jag är. Johan lyssnar på annat.
Det fick mig att tänka på att det är stor skillnad på det där och att olika människors musikaliska ”utveckling” säger ganska mycket om dessa människor. Tror jag.
Jag kan bara se till mig själv och det jag lyssnar på, det jag lyssnat på under åren. En gång hade jag en intention att skriva en serie inlägg om det där men jag fastnade på mellanstadiet av någon anledning.
Vet inte vad jag ska skriva om idag i övrigt. Jag har funderat på att skriva något om påven och hans rövgäng men jag blir bara nedslagen, jävla gubbar, ständigt dessa jävla gubbar...
Sen tänkte jag skriva ett helt inlägg om den där ungen som skrattar som en dåre på ”Turistens klagan”. Jag undrar om den ungen skämts livet igenom eller om han/hon typ kör det som en isbrytare på fester nu för tiden? ”Det var jag som blev bjuden på jazztobak av Cornelis och skrattade som en jävla dåre på den där sommarlåten...”
Sen hade jag tänkte skriva något om detta askmoln som tydligen sänker sig över landet, det kändes som den tråkigaste nyheten någonsin...
Nej, seg dag. Jag hoppar över resten av dagen, vi ses imorgon. Då är det fredag. Och det är bra.
Vi har haft quiz på kontoret idag då det uppdagades att Johan inte kan någonting om svensk musik. Vår chef Mats spelade låt efter låt, den ena en större klassiker än den andra och Johan kunde bara identifiera ”Idas sommarvisa”.
Inget att skämmas för, Johan är inte uppvuxen med Cornelis och sånt där som jag är. Johan lyssnar på annat.
Det fick mig att tänka på att det är stor skillnad på det där och att olika människors musikaliska ”utveckling” säger ganska mycket om dessa människor. Tror jag.
Jag kan bara se till mig själv och det jag lyssnar på, det jag lyssnat på under åren. En gång hade jag en intention att skriva en serie inlägg om det där men jag fastnade på mellanstadiet av någon anledning.
Vet inte vad jag ska skriva om idag i övrigt. Jag har funderat på att skriva något om påven och hans rövgäng men jag blir bara nedslagen, jävla gubbar, ständigt dessa jävla gubbar...
Sen tänkte jag skriva ett helt inlägg om den där ungen som skrattar som en dåre på ”Turistens klagan”. Jag undrar om den ungen skämts livet igenom eller om han/hon typ kör det som en isbrytare på fester nu för tiden? ”Det var jag som blev bjuden på jazztobak av Cornelis och skrattade som en jävla dåre på den där sommarlåten...”
Sen hade jag tänkte skriva något om detta askmoln som tydligen sänker sig över landet, det kändes som den tråkigaste nyheten någonsin...
Nej, seg dag. Jag hoppar över resten av dagen, vi ses imorgon. Då är det fredag. Och det är bra.
onsdag 14 april 2010
Minnen
Funderar på andra tider idag. Andra liv jag har levt. För tre år sedan jobbade jag som fritidsledare i samma skola där jag gick hela grundskolan, jag var nybliven singel och bodde i Skogås och jag undrar hur jag mådde då? Det kommer jag inte ihåg, inte alls. Jag odlade en skepparkrans och sökte in på filmskola kommer jag ihåg, kan det ha varit en liten kris? Nej, jag vet inte...
Och innan det var jag arbetslös ett tag, det var nog inte alls roligt men jag minns inte hur jag mådde då heller. Inte riktigt.
Och innan det då? Gymnasiet. Högstadiet.
Högstadiet, då mådde jag nog bra. Vad fanns att må dåligt över när man gick i nian? Det värsta som kunde hända var att ens föräldrar hittade ens snus, det var det värsta... Och jag minns festerna som vi hade då, när vi satt uppflugna på små kullar i skogen som vi kallade berg och som bara låg hundratals metrar från villorna där vi växte upp. Det var så mycket mer spännande än vad det någonsin blev senare. Ändå känner jag inte riktigt att jag kan minnas hur det kändes att vara 15. Jag har vaga förnimmelser av sexuell frustration och dåligt självförtroende men inget konkret. Ibland kan jag lyssna på Foo Fighters eller nåt liknande som jag gillade då och få någon typ av förnimmelse av en känsla, men det är allt.
Jaja, finns det en poäng här? Mest det att jag tycker att det är lite skrämmande att det är såhär. Jag undrar om mina föräldrar minns sig själva som 25åringar?
Kanske måste jag börja fylla mitt liv med mer blandade upplevelser så att det inte flyter ut på det här sättet i minnet. Men å andra sidan kan det ju vara ett bra argument för att leva i nuet. Hur jobbiga saker än var så påverkar de mig inte längre och om fem år är jag nog någon helt annan och då har jag nog glömt mycket av den jag är för tillfället. Kanske har jag skepparkrans igen då, vem vet.
Fast just den framtiden håller jag nog ändå för osannolik...
Hur tänkte jag där...?
Och innan det var jag arbetslös ett tag, det var nog inte alls roligt men jag minns inte hur jag mådde då heller. Inte riktigt.
Och innan det då? Gymnasiet. Högstadiet.
Högstadiet, då mådde jag nog bra. Vad fanns att må dåligt över när man gick i nian? Det värsta som kunde hända var att ens föräldrar hittade ens snus, det var det värsta... Och jag minns festerna som vi hade då, när vi satt uppflugna på små kullar i skogen som vi kallade berg och som bara låg hundratals metrar från villorna där vi växte upp. Det var så mycket mer spännande än vad det någonsin blev senare. Ändå känner jag inte riktigt att jag kan minnas hur det kändes att vara 15. Jag har vaga förnimmelser av sexuell frustration och dåligt självförtroende men inget konkret. Ibland kan jag lyssna på Foo Fighters eller nåt liknande som jag gillade då och få någon typ av förnimmelse av en känsla, men det är allt.
Fortfarande en av de bästa rocklåtarna någonsin...
Jaja, finns det en poäng här? Mest det att jag tycker att det är lite skrämmande att det är såhär. Jag undrar om mina föräldrar minns sig själva som 25åringar?
Kanske måste jag börja fylla mitt liv med mer blandade upplevelser så att det inte flyter ut på det här sättet i minnet. Men å andra sidan kan det ju vara ett bra argument för att leva i nuet. Hur jobbiga saker än var så påverkar de mig inte längre och om fem år är jag nog någon helt annan och då har jag nog glömt mycket av den jag är för tillfället. Kanske har jag skepparkrans igen då, vem vet.
Fast just den framtiden håller jag nog ändå för osannolik...
tisdag 13 april 2010
Om jag var snuskigt rik...
Calle skrev för ett tag sedan om det där som alla frågar sig med jämna mellanrum: "vad skulle jag göra om jag var snuskigt rik?" och härom dagen pratade jag med en vän om exakt samma sak. Det känns som att det kan vara det vanligaste ämnet i folks dagdrömmar eller hur?
Fast jag är inte intresserad av pengarna egentligen, bara friheten. Tänk att kunna åka varsomhelst närsomhelst. Att se hela världen. Det skulle jag göra, det skulle jag börja med.
Någon gång när jag gick i högstadiet läste jag i en skolbok om Påskön. En liten ö som varit isolerad genom större delen av historien, det är den där med stenansiktena ni vet. Sedan dess har det varit min dröm. Inte för att jag vet så mycket om den där ön egentligen, det är bara något som jag har byggt upp för mig själv som ett paradis. Den bästa platsen. Jag drar mig från att googla bilder på ön eller läsa mer, och om jag åkte dit så skulle jag säkert bli besviken på något sätt. Men det är nog ändå det jag skulle göra först om jag vann den där drömvinsten.
Jag undrar varför man dagdrömmer så? Det känns ju egentligen meningslöst. Men jag tror att alla gör så.
Jaja. Bara en fundering.
Fast jag är inte intresserad av pengarna egentligen, bara friheten. Tänk att kunna åka varsomhelst närsomhelst. Att se hela världen. Det skulle jag göra, det skulle jag börja med.
Någon gång när jag gick i högstadiet läste jag i en skolbok om Påskön. En liten ö som varit isolerad genom större delen av historien, det är den där med stenansiktena ni vet. Sedan dess har det varit min dröm. Inte för att jag vet så mycket om den där ön egentligen, det är bara något som jag har byggt upp för mig själv som ett paradis. Den bästa platsen. Jag drar mig från att googla bilder på ön eller läsa mer, och om jag åkte dit så skulle jag säkert bli besviken på något sätt. Men det är nog ändå det jag skulle göra först om jag vann den där drömvinsten.
Jag undrar varför man dagdrömmer så? Det känns ju egentligen meningslöst. Men jag tror att alla gör så.
Jaja. Bara en fundering.
En magisk kväll
Det var en sån fin kväll igår. Det var alldeles soligt och jag stod uppe hos Karl XIV och väntade på Zuzanne och bara njöt.
Konserten var fantastisk. Så jävla bra. Det kan vara så att jag fortfarande är lite rusig från spelningen igår men jag fick verkligen känslan av att ha sett något stort. Även om Mumford & sons kanske inte kommer att bli gigantiska så tror jag att för mig, personligen, så är det ett band som kommer att finnas med mig resten av livet.
Johnny Flynn som öppnade var också mysig. Jag passade på att testa att filma lite och upptäckte att bilden blir fantastisk och att ljudet blir skit... Så tyvärr blev det jag filmade av Mumford & sons, när ljudnivån var lite högre, inte så kul att titta på. Men det här funkade:
Nej, det var verkligen fantastiskt, jag blev alldeles harmonisk igår. Hyfsade bilder blev det också.
Konserten var fantastisk. Så jävla bra. Det kan vara så att jag fortfarande är lite rusig från spelningen igår men jag fick verkligen känslan av att ha sett något stort. Även om Mumford & sons kanske inte kommer att bli gigantiska så tror jag att för mig, personligen, så är det ett band som kommer att finnas med mig resten av livet.
Johnny Flynn som öppnade var också mysig. Jag passade på att testa att filma lite och upptäckte att bilden blir fantastisk och att ljudet blir skit... Så tyvärr blev det jag filmade av Mumford & sons, när ljudnivån var lite högre, inte så kul att titta på. Men det här funkade:
Nej, det var verkligen fantastiskt, jag blev alldeles harmonisk igår. Hyfsade bilder blev det också.
måndag 12 april 2010
Film och pojkar och flickor
Läser en artikel om att det inte går så bra för kvinnor som gör film i Sverige, ”Av 00-talets tjugo mest framgångsrika svenska filmer är bara två gjorda av kvinnor” skriver Aftonbladet.
Det är väl trist att det är så. Filmbranschen är en av många som är mansdominerad kanske mycket på grund av den machokultur som startats där av Bergman och hans likar och bla bla bla bla....
Det ÄR trist att det inte finns lika många framgångsrika tjejer som killar bland regissörerna, men ärligt talat, den där listan på de tjugo mest framgångsrika filmerna på 00-talet är ganska trist den också. Framgångsrik och inkomstbringande betyder inte bra. Därmed inte sagt att kvinnorna på något sätt dominerar smalfilmen, det är säkert samma trista siffror där. Det jag undrar är varför man skulle vilja påverka unga filmare, oavsett kön, att producera mer Göta Kanal och Masjävlar?
Kjell Sundvall uttalar sig som den norrländska kraftkarl han är:
”Det är ju inte mitt eller Colin Nutleys fel att de gjort dåliga filmer som inte attraherar. Det får de ta ansvar för själva, vi män gör mer spektakulära filmer med vapen och dramatik, vi vågar köra på. Kvinnor är försiktiga och gör smala filmer. De borde spotta upp sig och göra mer dramatisk film.”
Wow! Vapen och dramatik! Kanske Micke Persbrandt som skriker på folk och Rolf Lassgård som knullarpå Helena Bergström. Varför gör inte svenska tjejer såna filmer?
Här om dagen såg jag årets stora Oscarsvinnare ”The hurt locker”, regisserad av Kathryn Bigelow.
En bra film på många sätt och på många sätt inte alls lika bra och nyskapande som mycket annat, även stora produktioner som Avatar och Away we go, som producerades förra året. Min försiktiga teori är att den filmen blev den stora vinnaren därför att den är en krigsfilm (med vapen och dramatik) regisserad av en kvinna. Jag motsätter mig inte det, den var ändå en hyfsat värdig vinnare. Men jag tycker att det blir löjligt om filmer ska hyllas mer därför att de gjorts av kvinnor och handlar om något ”manligt”.
Kanske att männen ska försöka producera mindre skräp istället för att kvinnorna ska anpassa sig och producera mer? Bara en tanke...
Det är väl trist att det är så. Filmbranschen är en av många som är mansdominerad kanske mycket på grund av den machokultur som startats där av Bergman och hans likar och bla bla bla bla....
Det ÄR trist att det inte finns lika många framgångsrika tjejer som killar bland regissörerna, men ärligt talat, den där listan på de tjugo mest framgångsrika filmerna på 00-talet är ganska trist den också. Framgångsrik och inkomstbringande betyder inte bra. Därmed inte sagt att kvinnorna på något sätt dominerar smalfilmen, det är säkert samma trista siffror där. Det jag undrar är varför man skulle vilja påverka unga filmare, oavsett kön, att producera mer Göta Kanal och Masjävlar?
Kjell Sundvall uttalar sig som den norrländska kraftkarl han är:
Wow! Vapen och dramatik! Kanske Micke Persbrandt som skriker på folk och Rolf Lassgård som knullarpå Helena Bergström. Varför gör inte svenska tjejer såna filmer?
Här om dagen såg jag årets stora Oscarsvinnare ”The hurt locker”, regisserad av Kathryn Bigelow.
Kanske att männen ska försöka producera mindre skräp istället för att kvinnorna ska anpassa sig och producera mer? Bara en tanke...
Bästa veckan!
Vilken vecka detta blir! Ikväll går jag på Mumford & sons på Debaser, var avundsjuka! På lördag går jag på Noah and the whale på Käggelbanan, var fortsatt avundsjuka!
Så idag känns det inte så tungt att det är måndag, jag är pigg och glad. Igår var jag dessutom ute i en förort och lät nya kameran sträcka på benen lite i ett väldigt fint skymningsljus med Maja.
Bara vackra saker:
Så idag känns det inte så tungt att det är måndag, jag är pigg och glad. Igår var jag dessutom ute i en förort och lät nya kameran sträcka på benen lite i ett väldigt fint skymningsljus med Maja.
Bara vackra saker:
lördag 10 april 2010
God morgon då...
Drömde precis att alla människor hade små ventiler som satt i ryggslutet, de såg ut som små ångmaskiner. Där, i en behållare, samlades alla gaser från magen och det var mitt jobb att gå runt med en stor gevärsliknande makapär och samla in alla pruttar från alla människor.
Vilken jävla barnslig bajs-och-kiss-dröm! Och det framgick aldrig vad jag sedan skulle göra med all gas jag samlat in...
Nej, underligaste jag drömt på länge.
Jag mår nog bra idag men det känns inte som en lördag. Lördagskänslan har inte infunnit sig... Det känns inte som någonting idag. Alls. Jag är likgiltig.
Nu går jag ut och promenerar, måste få lite styrsel på mig själv.
Vilken jävla barnslig bajs-och-kiss-dröm! Och det framgick aldrig vad jag sedan skulle göra med all gas jag samlat in...
Nej, underligaste jag drömt på länge.
Jag mår nog bra idag men det känns inte som en lördag. Lördagskänslan har inte infunnit sig... Det känns inte som någonting idag. Alls. Jag är likgiltig.
Nu går jag ut och promenerar, måste få lite styrsel på mig själv.
fredag 9 april 2010
Uppladdning och urladdning
Fredag!
Gött va?
Härligt med såhär kort vecka. Nåväl.
På vår lilla ölkväll här i veckan så avhandlade vi, förutom nedanstående ämne, sommaren. Vi pratade massor om sommaren. Vi planerade och vi blev lite nostalgiska. Det var väldigt härligt mest för att jag tillslut började se framför mig att det snart är sommar och alla trevliga saker som ska hända då.
Funderade lite på det där, hur mycket lever man för sommaren egentligen? Ibland känns det som att hela livet är en enda lång uppladdning och sedan en två månaders urladdning. Men om man ser det så så kanske det är ganska härligt ändå, för när vi pratade om det i onsdags så är det inte utan att man blir lite pirrig av förväntan.
Innan midsommar ska jag klara av fem utlandsresor och ett bröllop.
Sen skärgård.
Sen festival.
Sen mera resor, fast med de bästaste av vänner.
Och sen rundar vi av med några dagar på Gotland.
Hur härligt låter inte det?
Jag och Erik satt och gick igenom i detalj den där första kvällen när vi kommer ned till Wien i sommar, vi har kommit till en punkt där vi vet exakt hur den kommer att se ut: Först en öl, en sån där monstruöst stor weissbier, sen schnitzel och två glas rött och känna den där varma jag-är-på-semester-känslan sprida sig i kroppen.
Det är den bästa känslan jag vet, den absolut bästa. Och den blir aldrig så härlig som på den där första kvällen, när man fortfarande har allt framför sig. Egentligen skulle man kunna säga att all den där uppladdningen kulminerar i de där två-tre timmarna första kvällen på semestern, det är dem allt handlar om. Låter det lite sorgligt kanske?
Gött va?
Härligt med såhär kort vecka. Nåväl.
På vår lilla ölkväll här i veckan så avhandlade vi, förutom nedanstående ämne, sommaren. Vi pratade massor om sommaren. Vi planerade och vi blev lite nostalgiska. Det var väldigt härligt mest för att jag tillslut började se framför mig att det snart är sommar och alla trevliga saker som ska hända då.
Funderade lite på det där, hur mycket lever man för sommaren egentligen? Ibland känns det som att hela livet är en enda lång uppladdning och sedan en två månaders urladdning. Men om man ser det så så kanske det är ganska härligt ändå, för när vi pratade om det i onsdags så är det inte utan att man blir lite pirrig av förväntan.
Innan midsommar ska jag klara av fem utlandsresor och ett bröllop.
Sen skärgård.
Sen festival.
Sen mera resor, fast med de bästaste av vänner.
Och sen rundar vi av med några dagar på Gotland.
Hur härligt låter inte det?
Jag och Erik satt och gick igenom i detalj den där första kvällen när vi kommer ned till Wien i sommar, vi har kommit till en punkt där vi vet exakt hur den kommer att se ut: Först en öl, en sån där monstruöst stor weissbier, sen schnitzel och två glas rött och känna den där varma jag-är-på-semester-känslan sprida sig i kroppen.
Det är den bästa känslan jag vet, den absolut bästa. Och den blir aldrig så härlig som på den där första kvällen, när man fortfarande har allt framför sig. Egentligen skulle man kunna säga att all den där uppladdningen kulminerar i de där två-tre timmarna första kvällen på semestern, det är dem allt handlar om. Låter det lite sorgligt kanske?
torsdag 8 april 2010
The Undateable
Mitt-i-veckan-öl igår.
You gotta love the mitt-i-veckan-öl!
Denna gång blev det öl i plural och oj så trevligt vi hade! Det var jag, Erik och Zuzanne och vi pratade om en massa dumma saker, massa smarta saker, massa minnen och massa planer. Såna kvällar är väl det bästa? De är också bränsle till blogginlägg. Har funderat på en grej som vi snackade om igår, tjejer och killar och sånt, skillnader. Jag är ju själv en stor förespråkare för att det inte finns så mycket skillnader mellan killar och tjejer egentligen men inom det ämne vi diskuterade måste man ändå säga att könsrollerna är lite ojämna: Raggning.
Utan att nämna namn så sa någon att hon (Zuzanne) har svårt att träffa killar. Och nu pratar vi inte om att hitta sin livskamrat utan bara att hitta någon mysig människa att *umgås* lite med. Nu blev detta en ganska hetsig diskussion där vi andra hävdade att det hela handlade om kräsenhet. Zuzanne är med de flestas mått mätt en vacker tös, hon luktar inte illa och hon har humor, vi män i sällskapet menade därför att det inte KAN vara svårt för henne att träffa någon. Zuzanne däremot hävdade att vi fått detta om bakfoten, att det faktiskt inte ÄR så lätt och att det faktiskt inte finns så mycket killar där ute värda att finna. Diskussionen var ganska lik den här:
Vår ståndpunkt var enkel här, alla som någonsin har befunnit sig i krogmiljö vet att det väl ändå är något enklare för en tjej att få ragg än en kille, eller hur? Generellt sett? Även om man utgår ifrån att både tjejen och killen är lika benägna att gå hem med en lämplig partner och att de ser lika bra ut med traditionella mått mätt så lutar jag åt att tjejen skulle få det lättare med raggningen. Det tar emot lite att skriva det, men är det inte sant?
Och finns det inte ganska mycket vackra, trevliga människor där ute?
Eller har jag fel?
Jag vet inte ens själv längre vad jag tycker... Vad tror ni?
You gotta love the mitt-i-veckan-öl!
Denna gång blev det öl i plural och oj så trevligt vi hade! Det var jag, Erik och Zuzanne och vi pratade om en massa dumma saker, massa smarta saker, massa minnen och massa planer. Såna kvällar är väl det bästa? De är också bränsle till blogginlägg. Har funderat på en grej som vi snackade om igår, tjejer och killar och sånt, skillnader. Jag är ju själv en stor förespråkare för att det inte finns så mycket skillnader mellan killar och tjejer egentligen men inom det ämne vi diskuterade måste man ändå säga att könsrollerna är lite ojämna: Raggning.
Utan att nämna namn så sa någon att hon (Zuzanne) har svårt att träffa killar. Och nu pratar vi inte om att hitta sin livskamrat utan bara att hitta någon mysig människa att *umgås* lite med. Nu blev detta en ganska hetsig diskussion där vi andra hävdade att det hela handlade om kräsenhet. Zuzanne är med de flestas mått mätt en vacker tös, hon luktar inte illa och hon har humor, vi män i sällskapet menade därför att det inte KAN vara svårt för henne att träffa någon. Zuzanne däremot hävdade att vi fått detta om bakfoten, att det faktiskt inte ÄR så lätt och att det faktiskt inte finns så mycket killar där ute värda att finna. Diskussionen var ganska lik den här:
Vår ståndpunkt var enkel här, alla som någonsin har befunnit sig i krogmiljö vet att det väl ändå är något enklare för en tjej att få ragg än en kille, eller hur? Generellt sett? Även om man utgår ifrån att både tjejen och killen är lika benägna att gå hem med en lämplig partner och att de ser lika bra ut med traditionella mått mätt så lutar jag åt att tjejen skulle få det lättare med raggningen. Det tar emot lite att skriva det, men är det inte sant?
Och finns det inte ganska mycket vackra, trevliga människor där ute?
Eller har jag fel?
Jag vet inte ens själv längre vad jag tycker... Vad tror ni?
onsdag 7 april 2010
Angående en modeikon
DN har en artikel om Kim Jong-Il idag. Man måste älska den lilla rackaren. Nu har en kommunistisk tidning stämplat honom som modeikon.
Tidningen säger sig veta att Jong-Il modet nu sprider sig snabbt över världen. Kids från Kalifornien till Tokyo vill bära kaki med pressveck och gärna medaljer på det.
Det är ju inte riktigt sant kanske... Citatet ”Kim Jong-Ils mode, som nu sprider sig snabbt över världen, är något som aldrig tidigare har inträffat i världshistorien” av en ”fransk modeexpert” är kanske inte riktigt förenligt med sanningen, och detta gör sig DN (på DNs lite översittiga, försiktiga sätt) lustiga över.
Jag vet inte jag. Sant är att Kim Jong-Il inte är någon modeikon, men han kanske borde vara det? Är det bara jag som ibland drömmer om att få klä mig som en skurk från Star Trek eller som en karraktär från en av Matrix-filmerna? Kim jong-Il lever den drömmen. Vissa dagar chillar han i helbeige men hans favorit är strama, mörka, högt knäppta kreationer.
Jag är imponerad. När H&M släpper sin Jong-Il-serie så skrattar han sist och jag kommer att stå i kö för att norpa åt mig ett par platåskor och en härskar-jacka!
Tidningen säger sig veta att Jong-Il modet nu sprider sig snabbt över världen. Kids från Kalifornien till Tokyo vill bära kaki med pressveck och gärna medaljer på det.
Det är ju inte riktigt sant kanske... Citatet ”Kim Jong-Ils mode, som nu sprider sig snabbt över världen, är något som aldrig tidigare har inträffat i världshistorien” av en ”fransk modeexpert” är kanske inte riktigt förenligt med sanningen, och detta gör sig DN (på DNs lite översittiga, försiktiga sätt) lustiga över.
Jag vet inte jag. Sant är att Kim Jong-Il inte är någon modeikon, men han kanske borde vara det? Är det bara jag som ibland drömmer om att få klä mig som en skurk från Star Trek eller som en karraktär från en av Matrix-filmerna? Kim jong-Il lever den drömmen. Vissa dagar chillar han i helbeige men hans favorit är strama, mörka, högt knäppta kreationer.
Fy fan...
Hälsade på mormor på lunchen. Trevligt om än lite motigt och lite deppigt på det sättet som det kan vara att hälsa på sin mormor, känner mig lite nere nu... Men det är ok. Jag är glad att jag hälsade på henne.
Roligt också att se massa bilder på alla kusiner och så. Och där satt jag såklart, ett foto taget möjligen i nian. Mycket bilder på mig på den här bloggen på sista tiden, jag vet. Men det här kan väl knappast klassas som självförhärligande. Så såg jag i alla fall ut då.
Jag känner inte igen mig själv. Alls. Har jag sett ut sådär? Ser jag ut sådär? Och vad var grejen med igelkottshåret?
Alla har vi våra skämsperioder...
Roligt också att se massa bilder på alla kusiner och så. Och där satt jag såklart, ett foto taget möjligen i nian. Mycket bilder på mig på den här bloggen på sista tiden, jag vet. Men det här kan väl knappast klassas som självförhärligande. Så såg jag i alla fall ut då.
Alla har vi våra skämsperioder...
tisdag 6 april 2010
Rör ihop det lite såhär på tisdagseftermiddagen
Jaha hörni. Nähä...
Känslan idag är något av stress trots att jag inte stressar så mycket. Jag har den där jobbiga känslan i kroppen som säger mig att jag har jättemycket att göra. Men jag kan inte komma på vad det skulle vara...
Jag har gjort listor, allt jag måste fixa på jobbet, allt jag måste göra i övrigt.
Inget att stressa upp sig allt för mycket över så vitt jag kan se, så jag har nu intalat mig själv att jag måste ha glömt något. Något som jag kommer att komma på fem minuter innan det ska vara klart och så blir det panik! Fast det är antagligen inte sant, det är antagligen bara en känsla. Jag har till och med deklarerat idag bara för att få ännu en sak ur världen, och det gör jag alltid klockan 23.30 den 2:a Maj annars...
Nej, underligt.
Funderar på att försöka slappna av med film ikväll. Dokumentärfilmsmaraton! Jag har varken sett ”The Cove” eller ”Videocracy” och funderar på att klämma båda.
Kan inte tänka mig något mer lugnande än över tre timmar med döende Delfiner och Italienskt medieklimat.
Ok, det här blev ju inte så sammanhängande. Vi tar en låt på det också för att fullborda rörigheten.
Vill minnas att en tjej kom fram till mig på Marie Laveau en gång och sa att jag såg ut som Ryan Adams. Jag blev återhållsamt överlycklig och bjöd på både en och två öl tror jag... Synd att det inte är sant.
Känslan idag är något av stress trots att jag inte stressar så mycket. Jag har den där jobbiga känslan i kroppen som säger mig att jag har jättemycket att göra. Men jag kan inte komma på vad det skulle vara...
Jag har gjort listor, allt jag måste fixa på jobbet, allt jag måste göra i övrigt.
Inget att stressa upp sig allt för mycket över så vitt jag kan se, så jag har nu intalat mig själv att jag måste ha glömt något. Något som jag kommer att komma på fem minuter innan det ska vara klart och så blir det panik! Fast det är antagligen inte sant, det är antagligen bara en känsla. Jag har till och med deklarerat idag bara för att få ännu en sak ur världen, och det gör jag alltid klockan 23.30 den 2:a Maj annars...
Nej, underligt.
Funderar på att försöka slappna av med film ikväll. Dokumentärfilmsmaraton! Jag har varken sett ”The Cove” eller ”Videocracy” och funderar på att klämma båda.
Kan inte tänka mig något mer lugnande än över tre timmar med döende Delfiner och Italienskt medieklimat.
Ok, det här blev ju inte så sammanhängande. Vi tar en låt på det också för att fullborda rörigheten.
Vill minnas att en tjej kom fram till mig på Marie Laveau en gång och sa att jag såg ut som Ryan Adams. Jag blev återhållsamt överlycklig och bjöd på både en och två öl tror jag... Synd att det inte är sant.
God morgon
På brorsans svensexa gjorde vi en kalenderplåtning med olika outfits. Vi hade väldigt roligt åt det hela och det hade faktiskt han också för det mesta.
Nu har jag fått bilderna och ska redigera dem. Ni får inte se, inte nu i alla fall. Däremot fick jag själv stå och prova ljuset ett par gånger medan Mats bytte om och jag har aldrig blivit fotad i en riktig studio av en riktig fotograf förut så det känns som att jag måste lägga upp det, trots att det bara var ett ljusprov.
Egenkär någon? Nä, inte så värst. Men det är dåligt med bra bilder på mig känns det som, så jag passar på.
Fast nu var ju målet i och för sig att få till ljuset så att det såg ut som på den här bilden:
Ok, likheterna är kanske inte helt slående...
Nu har jag fått bilderna och ska redigera dem. Ni får inte se, inte nu i alla fall. Däremot fick jag själv stå och prova ljuset ett par gånger medan Mats bytte om och jag har aldrig blivit fotad i en riktig studio av en riktig fotograf förut så det känns som att jag måste lägga upp det, trots att det bara var ett ljusprov.
Egenkär någon? Nä, inte så värst. Men det är dåligt med bra bilder på mig känns det som, så jag passar på.
Fast nu var ju målet i och för sig att få till ljuset så att det såg ut som på den här bilden:
Ok, likheterna är kanske inte helt slående...
måndag 5 april 2010
Dumheten når nya höjder!
Ledsen för dåligt bloggande under påsken, men det har varit skönt att koppla av ordentligt faktiskt. För en timme sedan satt jag dock på min lokala pizzeria väntandes på min Hawaii och läste Expressen, som till mitt stora nöje nu är sämre än någonsin.
De hade en ny revolutionerande idé i tidningen idag, en "tidningssåpa". Alltså en såpopera i serietidningsform med överdramatiserade foton och pratbubblor och allt!
Vilken bra idé!
Jag var tvungen att diskret riva ut den ur tidningen (samtidigt som jag hostade högt så att det inte skulle märkas från pizzaköket) och ta med den hem så att vi kan ta en titt!
Här är upplägget:
"Niklas, 32, är sambo med Elin, 30. Vid en konferens blir han full och har sex på hotellet med 18-åriga Agnes."
Niklas avslöjar alltså det hela för sin goda vän Simon samtidigt som han stirrar in i fjärran med tom blick. Simon skriker in i örat på Niklas som svar. Kan Niklas vara döv-blind? Spänningen tätnar...
Niklas känner sådana samvetskval att han blir trött och kolapsar på sin väns axel. Simon kallar honom avslappnat för "grabben".
Niklas mår så dåligt att han är nära att kräkas. Simon tar över stirra-in-i-fjärran-blicken och är så stereotypt grabbig att man måste fråga sig om det inte är därifrån Niklas plötsliga illamående kommer.
Tandverken sätter in och Niklas fysiska plågor når sin kulmen, kan det vara influensa?
Samtidigt är Elin lyckilgt ovetandes och ligger hemma och chillar med armarna i kors (alternativt är den sista bilden på en glad nyknullad Agnes, det är lite oklart).
Spännande är det i alla fall! Vad ska hända? Följ den rafflande fortsättningen i en kvällstidning nära dig!
De hade en ny revolutionerande idé i tidningen idag, en "tidningssåpa". Alltså en såpopera i serietidningsform med överdramatiserade foton och pratbubblor och allt!
Vilken bra idé!
Jag var tvungen att diskret riva ut den ur tidningen (samtidigt som jag hostade högt så att det inte skulle märkas från pizzaköket) och ta med den hem så att vi kan ta en titt!
Här är upplägget:
"Niklas, 32, är sambo med Elin, 30. Vid en konferens blir han full och har sex på hotellet med 18-åriga Agnes."
Samtidigt är Elin lyckilgt ovetandes och ligger hemma och chillar med armarna i kors (alternativt är den sista bilden på en glad nyknullad Agnes, det är lite oklart).
Spännande är det i alla fall! Vad ska hända? Följ den rafflande fortsättningen i en kvällstidning nära dig!
söndag 4 april 2010
Några tankar angående diskmedel
Det är inte mycket i livet som består någon längre tid. Nu tänker jag på materiella saker. Visst, jag har kläder som jag har haft i många år, min älskade Elvine-skinjacka har varit med mig sedan jag var 20. Men jag tänker inte på den som något gammalt.
I alla fall, jag kom att tänka på såna saker när jag diskade idag. På min diskbänk står en flaska diskmedel som alldeles snart är slut och jag insåg att jag har haft den flaskan länge, väldigt länge.
Nog för att jag kanske diskar lite mer sällan än andra och oftast bara en persons disk, men det känns ändå sjukt. Framförallt för att jag mindes idag att det var mitt ex som köpte den där flaskan. Över ett år har jag alltså haft den. Jag var irriterad då för att diskmedlet luktade illa, obestämmbar frukt och socker, det var nog ett av många små femminuters-gnabb vi hade strax innan det tog slut.
Och nu har jag kvar samma flaska. Kan den vara det enda som består av den typen av minnen? Det och någon gammal burk med bönor i skafferiet som vi också köpte någon gång men aldrig använde...
Jag undrar varför jag har behållt den när jag inte ens gillade lukten från början? Är det bara lathet eller något annat?
Jag antar att det inte spelar någon större roll. Men idag, när jag har väldigt lite annat som min hjärna måste bearbeta och njuter en hel del av att ha det så, så kändes det hyfsat betydelsefullt.
I alla fall, jag kom att tänka på såna saker när jag diskade idag. På min diskbänk står en flaska diskmedel som alldeles snart är slut och jag insåg att jag har haft den flaskan länge, väldigt länge.
Nog för att jag kanske diskar lite mer sällan än andra och oftast bara en persons disk, men det känns ändå sjukt. Framförallt för att jag mindes idag att det var mitt ex som köpte den där flaskan. Över ett år har jag alltså haft den. Jag var irriterad då för att diskmedlet luktade illa, obestämmbar frukt och socker, det var nog ett av många små femminuters-gnabb vi hade strax innan det tog slut.
Och nu har jag kvar samma flaska. Kan den vara det enda som består av den typen av minnen? Det och någon gammal burk med bönor i skafferiet som vi också köpte någon gång men aldrig använde...
Jag undrar varför jag har behållt den när jag inte ens gillade lukten från början? Är det bara lathet eller något annat?
Jag antar att det inte spelar någon större roll. Men idag, när jag har väldigt lite annat som min hjärna måste bearbeta och njuter en hel del av att ha det så, så kändes det hyfsat betydelsefullt.
fredag 2 april 2010
Långfredag
Vilken dag. Är det bara jag eller är det alltid bra väder på påsken?
Idag har jag sovit länge och småstädat lite och läst ut en halv bok, känns som långfredagsgrejer va? Snart ska jag, likt Jesus, i goda vänners lag äta en bit mat och dricka lite vin. Trevligt, trevligt.
Och imorgon ska jag äntligen ut och fota lite på riktigt med den nya kameran. Hittills har det mest blivit fyllebilder på finlandsbåt och det känns ju nästan lite hädiskt. Jag kan visa några sådana också vid ett annat tillfälle i och för sig. Här är i alla fall två med den nya kameran.
Idag har jag sovit länge och småstädat lite och läst ut en halv bok, känns som långfredagsgrejer va? Snart ska jag, likt Jesus, i goda vänners lag äta en bit mat och dricka lite vin. Trevligt, trevligt.
Och imorgon ska jag äntligen ut och fota lite på riktigt med den nya kameran. Hittills har det mest blivit fyllebilder på finlandsbåt och det känns ju nästan lite hädiskt. Jag kan visa några sådana också vid ett annat tillfälle i och för sig. Här är i alla fall två med den nya kameran.
torsdag 1 april 2010
Jag har återvänt från mina resor på haven
Ska snart in till stan och ta en öl. Just alkoholen kunde jag vara utan, fast umgänget ska bli trevligt! Jag är på bra humör, det känns lite som att det är första dagen på semestern, fyra lediga dagar. Lyx!
Anledningen till att ölen kanske tar emot lite är såklart konferangskryssningen igår. Den blev blöt på alla möjliga vis. Väldigt trevligt även om jag inte kan påstå att Birka princess är något att segla iväg med en onsdag om man vill festa. Vi sänkte medelåldern ordentligt när vi gick ombord och fick efter tappra försök foga oss till de andra på styrdansgolvet innan vi hamnade i någons hytt varifrån jag tillslut ramlade till min egen, ungefär samtidigt som Israel/Pallestina-disskutionen kom igång till tonerna av "Heal the world".
En bra kväll får man nog säga. Och en som sitter kvar lite i huvudet idag.
Jag vill också minnas att jag lovade att klippa mig snarast, det är behövligt så det är inte så farligt men jag lovade också att om Calle fixade så att jag fick det gratis så skulle jag låta frisören få helt fria händer. Det är jag lite räddare för. Jag gillar ju mitt hår! Fast det är klart, det är nog dags för en förrändring nu eller vad tycker ni?
Jaja, mot staden!
Anledningen till att ölen kanske tar emot lite är såklart konferangskryssningen igår. Den blev blöt på alla möjliga vis. Väldigt trevligt även om jag inte kan påstå att Birka princess är något att segla iväg med en onsdag om man vill festa. Vi sänkte medelåldern ordentligt när vi gick ombord och fick efter tappra försök foga oss till de andra på styrdansgolvet innan vi hamnade i någons hytt varifrån jag tillslut ramlade till min egen, ungefär samtidigt som Israel/Pallestina-disskutionen kom igång till tonerna av "Heal the world".
En bra kväll får man nog säga. Och en som sitter kvar lite i huvudet idag.
Jag vill också minnas att jag lovade att klippa mig snarast, det är behövligt så det är inte så farligt men jag lovade också att om Calle fixade så att jag fick det gratis så skulle jag låta frisören få helt fria händer. Det är jag lite räddare för. Jag gillar ju mitt hår! Fast det är klart, det är nog dags för en förrändring nu eller vad tycker ni?
Jaja, mot staden!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
