Det får räcka nu tror jag

Blogguppdateringarna kommer högst sporadiskt, jag vet. Men livet är ju så härligt utanför typsnitt och koder är det inte? Just nu skulle jag mycket väl kunna bli en av dessa människor som bara skriver små korta feelgood-rader på Facebook typ ”Livet!” eller ”Gränslös kärlek!”. Sånt som jag i det närmsta blivit mordisk av att läsa tidigare men som jag nu myser ner mig i en varm hög av fleece, dun, vin, reality-TV och ungsbakade grönsaker och instämmer i med halvslutna ögon. Och vet ni: Det är ganska så härligt ändå, faktiskt!
Därmed inte sagt att livet är helt enkelt alla gånger, men ibland känns även det knepiga lätt. Ni vet vad jag menar.

Så: Ni får ursäkta mig men jag har gått och blivit relativt lycklig, det är vidrigt jag vet. Kanske ses vi en annan gång någon annanstans.
Kram!

Ps. Jag finns kvar på twitter! Förfölj mig där om ni vill! www.twitter.com/jesperlindstrom

Ps2. Vi tar en sista låt på det va? Den som det hela började med, om någon skulle finnas kvar här som har gott minne...

På god väg mot en perfekt fredag

Jag har flanerat i staden idag och haft det väldigt bra. Klippt mitt hår, handlat kläder och sett en fantastisk utställning på Fotografiska. Väldigt härligt med sådana dagar då allt verkar bli precis så bra som man hade tänkt sig från början. Nu dricker jag en öl och ser fram emot att gå på social tillställning ikväll, så det har verkligen varit en exceptionellt härlig dag och i mitt goda humör vill jag dels önska potentiella läsare en härlig fredagskväll och sedan tipsa lite.

För det första: Sarah Moon.
Sarah Moon's utställning ”12345” öppnade idag på fotografiska och jag hängde på låset. Det var länge sedan jag blev så berörd och inspirerad av en utställning måste jag säga, fantastiskt vackert och tänkvärt foto. Så ni som gillar sånt borde definitivt gå dit. Filmen nedan finns att se på utställningen och jag blev väldigt fascinerad av den och hennes seriositet och inställning till att avbilda modeller.

För det andra: Årets första nya skiva som jag har lyssnat in mig på, The Decemberists ”The king is dead” med en hel del härliga låtar som känns lite lagom sommaraktiga och lyfter upp mig lite just nu. Bra skit!

WWW vs IRL

Jag kan inte komma på något att skriva om…

Trist det där, man vill skriva något fyndigt eller klyftigt eller tänkvärt och så står det still och då får jag avsmak på hela grejen med att skriva istället. I gårdagens Metro skrev Cissi Wallin en krönika om internetpersonligheter (eller nåt) som det kliade i hela mig av, känslan i kroppen när ens selektiva perception (Mediekunskap A på gymnasiet-ord) säger en att detta är en artikel man borde vara intresserad av samtidigt som ens sans och vett skriker att det är så ointressant och oviktigt som något kan vara.
Jag ska inte klaga så mycket på Cissi Wallin, jag gillar ju henne normalt sett (även om det känns rätt trist av henne att damma av ”jag har varit i Berlin och insett att Svenskar är så jävla stela”-plattityden). Men är vi inte lite trötta på teorier om saker som händer på World Wide Web? Folk tar i allmänhet hela bloggvärlden, facebook, twitter och Internet som helhet på tok för seriöst. Kan man inte göra skillnad på lite text och några bilder och någons personlighet så borde man kanske tänka efter lite. Det är ändå mest underhållning va?, inte på riktigt… Men att säga det till vissa är lite som att säga till en fotbollsnörd ”men du, det är väl ändå bara 22 stekare som jagar varandra på en gräsplan i en och en halv timme? Det är väl ändå bara en lek?”.

För att gå vidare med liknelsen till fotboll så har jag ett brev som min farfar skrev till mig innan han gick bort, en del av det handlar om idrott och att idrottare tjänare så orimligt mycket pengar. Jag förstod inte riktigt det där eller höll med om det som tonåring men nu har jag en annan förståelse. I ett större perspektiv så är det ju ändå bara en lek, samma sak med internetvärlden ibland tycker jag. Plötsligt har en massa människor det där som jobb och tar det väldigt seriöst, skriver krönikor om det som att det var något annat än vad det faktiskt är och ser på sig själva med lite för stort allvar.
Jag ska inte låtsas att jag står utanför det på något sätt, jag bloggar, jag twittrar och jag har Facebook men jag tar allt det där med en nypa salt. Och om Cissi Wallin eller någon annan undrar om jag är en annan person på nätet än i verkligheten så tycker jag att det är självklart att det är så, allt annat vore ogenomförbart och obehagligt.
Och den senaste grejen är föresten att "checka in" på Facebook. Nu har vi ett nytt sätt att visa vår äkta karaktär för våra medmänniskor.
Nog för att jag är otroligt ointresserad av att veta när mina bekanta är på biblioteket eller i vilken Ica de handlar sin mat. Men dessutom lär ju även denna information vara något förskönad, vi lär inte få se några "Lars Johansson is @ Veneriska kliniken, Södersjukhuset"-statusar...

Det var allt jag hade att säga. Är ledig idag och tänker nu gå och spendera min tid på andra ställen än på internetet.

Våren är här

Har vi vaknat igen nu? Är julkoman över? Själv känns det som att jag tinade upp lite i helgen, plusgrader och allt, men nu ska jag inte blogga om vädret… Jag vilade upp mig under en fantastiskt avslappnad långhelg, det var skönt för julen var faktiskt ganska så stressig för mig.
”Och nu börjar slitet” sa någon på jobbet, nu börjar ”oxveckorna” då man ska slita som ett djur utan semester i nästan tre månader. Själv har jag det inte fullt så jobbigt, jag har delat upp den här våren när det gäller jobb, tre dagar i veckan är jag kontorsråtta, åttatillfem, lunchlåda - hela den biten. Resten av tiden är den som jag ser fram emot med både lust och rädsla, det är då jag ska göra något, skapa något, förverkliga mig eller åtminstone få jobba/pyssla med något som gör mig glad. Jag tror på den uppdelningen. Den kanske betyder att jag får det lite knapert från och till men jag har kommit fram till att det inte gör något, det mesta jag har som betyder något är ändå gratis…
Och min vår börjar alltså denna vecka, nu är det dags att sätta igång med sånt som jag skjutit upp och sagt att jag ska göra efter nyår, nu ska jag börja med det här året. Jag tror att det känns bra.

Något för sent fick jag upp öronen för årets bästa jullåt ”Kärlek i paket”. Den gör mig glad. Trots att den är på skånska. Eller möjligen för att den är på skånska. Hur som helst: glad. Den är mitt soundtrack idag.

Tisdagssvammel

Deltog i en liten social samling på jobbet idag, det går alltid att hitta olika anledningar att fika lite överdrivet länge... Hur som helst så gled samtalet lite oväntat efter ett tag in på det klassiska ”skulle du äta bajs för 50000 kronor”-temat. Lite tröttsamt, man har pratat om det där sedan mellanstadiet väl?
Då, när pengar var ett ganska vagt koncept, så skulle man ha 50 miljoner för att grovhångla med rektorn i fem minuter. Nu, när man vet hyfsat exakt hur många veckor i solen/kameraobjektiv/par sneakers man får för 50000 kronor så behöver man, om man ska vara ärlig mot sig själv, nog lite betänketid innan man helt kallt avfärdar erbjudandet om att dricka en halvliter sperma från en jak för summan…
Och jag satt och funderade på det där efteråt, det är nog tur att ingen bekant med ett sadistiskt lynne har vunnit på triss, för om pengarna låg på bordet så… Ja, vill man verkligen veta hur man skulle resonera i olika scenarion då? Skulle man inte känna sig rätt billig?

Jaja. Sånt har jag funderat på idag, det har varit en lugn dag utan särskilt mycket action som ni hör. Ganska skönt. Ikväll tog jag en avskedsöl med Erik som återvänder till sitt studentliv i Lund den här veckan. Vi pratade minnen bland annat, det är alltid trevligt att gå ut med människor som man har en lång historia med. Framförallt kom vi av detta fram till att vi har blivit hyfsat gamla, vi pratade om en resa till Kreta som det snart är tio år sedan vi åkte på och vi pratade om hur annorlunda allt var då, hur annorlunda vi var då. Lite nostalgiskt-härligt-deppigt var det.
Ska man alltså redan börja bli nostalgisk över 00-talet? Det känns ganska bra förresten - att det är 00-talet som vi kommer att se tillbaka på med glans i blicken som gamla ilskna gubbar, just för att det inte är helt naturligt att säga ”tacka vet jag 00-talet!”, kanske kommer det att hindra oss från att bli en ny det-var-bättre-förr-generation...

Nog med tre-tisdagsöl-svammel nu, jag ska gå och lägga mig. Lite musik först bara, har lyssnat väldigt mycket på Palpitation den här hösten men inte lagt upp det här tror jag, de har en fantastiskt fin känsla i sin musik.

Bloggar in det nya året (2011)

Ryktena om denna bloggs död (som spridits av ingen) är kraftigt överdrivna! Det har bara hänt så väldigt mycket saker IRL (”In Real Life” – nördslang på amerikanska, alt. ”Irland” – ett land på en ö). Bland annat har jag handtvättat min favorittröja i en hink och nu är ärmarna på tok för långa. Jag har även hittat en finsk senap på Konsum vid Slussen som inte bara är mycket god utan också betydligt billigare än till exempel ”Johnnys” - en annan senap.
Förutom det så har det varit jul och nyår, jag har flyttat, jag har varit sjuk, jag har blivit kär och jag har fått ett nytt jobb. Så rätt mycket saker har hänt på ön får man väl lov att säga.

Jul

Nyår

Jag är ordentligt taggad på 2011, så kan vi uttrycka det, jag tror att 2011 kommer att bli större, snyggare och bättre än 2010.
På nyårsafton frågade någon vilket ord jag skulle sammanfatta 2010 med och jag mumlade något om avföring innan jag ramlade tillbaka ut i snön. På sista tiden har jag försökt övertyga mig själv om hur dåligt 2010 var, men när jag tänker efter så var det nog mest hösten som var jobbig, våren var nog väldigt bra. Jag var väl ute och reste? Jag har väl varit i Thailand, New York och Paris det här året? Jag har väl ändå träffat några av de vackraste, haft något av det roligaste, upplevt en del av det bästa…
Så var det ju faktiskt, det hade jag nästan glömt. 2010 var ett långt år, det höll på i en hel evighet faktiskt, och ibland var det bra, ibland var det sämre. Kanske är jag i slutändan glad för att 2010 var som 2010 var men det är ändå ett år som det är väldigt skönt att lägga bakom sig.
Eftersom att detta blev något av en nyårskrönika så känns det som att det skulle passa att avsluta med några av mina favoritbilder från 2010. Jag har fotat mycket märker jag, jag orkar inte gå igenom allt men av de jag tittar på just nu är nog dessa kanske de bästa jag tog i år.

God!

Dan före dan… Jag tänker mig att julen inte betyder så mycket för mig längre men har insett de senaste dagarna att den nog gör det ändå. Ser fram emot imorgon.
Idag är en fixaredag, en dag då massor av saker ska ordnas och fixas, allt på en gång. Ska ha jobbintervju (typ), köpa alla julklappar och inatt ska jag spendera första natten i min nya lägenhet. Som sagt, mycket på en gång. Jag tycker om sådana dagar faktiskt, då känner jag mig lite extra levande och ikväll hoppas jag att jag kan slappna av och känna mig nöjd.

Jag mår så jävla bra just nu mina vänner, det är lite oväntat och ovant, men så är det och framförallt var det det jag ville förmedla i ett inlägg idag. Så nu vet ni!

En synnerligen god jul önskar jag er, mina välartade läsare. Vill ni lukta på glöggen?
På det tar vi en julbild, en jullåt och sedan hörs vi en annan dag.

Jag och loppan förra året