Saker jag använder internetet till idag

Jag jobbar den här lördagen och det är ju inte så jättekul. Men ibland måste man. Och jag är ändå på ganska bra humör idag.
Pauser måste jag ju också ta ibland, dels på grund av min redigerings långsamhet, dels av ren självbevarelsedrift. Det första jag skulle ta itu med på en av dessa pauser var att kolla upp möjliga utflyktsmål från Wien och jag har nu fastnat i en geografisk undran. Hur är det möjligt att det (enligt raileurope.com) tar tre timmar att åka från Wien till Budapest utan byten men sex timmar att åka från Wien till Zagreb utan byten?

Hur kan det vara så? Är Kroatiska tåg av naturen långsammare? Har Kroaterna inte uppnått samma ingenjörsmässiga yrkesskicklighet när det gäller järnvägar?
Sånt funderar jag på.

Sedan gled mina tankar in på gamla tider och musik som jag inte har tänkt på sedan mina tidiga tonår. En hip-hop-grupp som under en kort tid i slutet av mellanstadiet var populär i min umgängeskrets var Två blåbär, minns ni dem? De hade en mindre hit i låten ”Vill inte” som var med i ”Nattbuss 807” och sedan försvann de för alltid...
Jag gjorde en halvhjärtad, ohoppfull spotifysökning som mycket riktigt resulterade i intet men hittade sedan en blogg som berörde gruppen. Där kan man läsa följande:

”Så vem var dessa Två Blåbär? Det är nog inte många som vet. Däremot vet man att efter deras musikkarriär, började den ena medlemmen Mathias med webdesign och webutveckling (bland annat har han jobbat med tidiga versioner av Redline Records hemsida) , och den andre medlemmen, Micke blev svampexpert, och har således gett ut flertal svampböcker.

Här har vi till exempel Mickes bästa svampar:

1. Kungschampinjon
2. Stolt fjällskivling
3. Tallblodriska”


Jaha.
Så falla livets lott. Man sysslar med hip-hop ett tag men innerst inne brinner man för svamp...
Nu borde jag fortsätta jobba tror jag.