Blogguppdateringarna kommer högst sporadiskt, jag vet. Men livet är ju så härligt utanför typsnitt och koder är det inte? Just nu skulle jag mycket väl kunna bli en av dessa människor som bara skriver små korta feelgood-rader på Facebook typ ”Livet!” eller ”Gränslös kärlek!”. Sånt som jag i det närmsta blivit mordisk av att läsa tidigare men som jag nu myser ner mig i en varm hög av fleece, dun, vin, reality-TV och ungsbakade grönsaker och instämmer i med halvslutna ögon. Och vet ni: Det är ganska så härligt ändå, faktiskt!
Därmed inte sagt att livet är helt enkelt alla gånger, men ibland känns även det knepiga lätt. Ni vet vad jag menar.
Så: Ni får ursäkta mig men jag har gått och blivit relativt lycklig, det är vidrigt jag vet. Kanske ses vi en annan gång någon annanstans.
Kram!
Ps. Jag finns kvar på twitter! Förfölj mig där om ni vill! www.twitter.com/jesperlindstrom
Ps2. Vi tar en sista låt på det va? Den som det hela började med, om någon skulle finnas kvar här som har gott minne...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men vad i. Sluta upp, du måste blogga, herregud. Det är din blogg som lyser upp min annars så grå vardag.
SvaraRaderaKommer verkligen att sakna det.
Mäh! Du kan väl blogga om allt positivt i ditt liv nu då? Som jämnvikt till all sörja du skrev hela hösten? ;) Slutar du är du saknad.
SvaraRaderaMen nej Jesper, jag älskar ju din blogg! Den ingår liksom i min vardagsrutin :) Men vad glad jag är att du är kär och lycklig. Underbart! kramar
SvaraRaderaHeja Jesper! Verkligheten överträffar dikten.
SvaraRaderaJag får väl ta och instämma här i fältet. Måste jag bryta ner ditt självförtroende genom förolämpningar för att du ska bli tillräckligt deppigt för att börja klottra igen.
SvaraRaderaKänner mig allt ensammare i bloggosfären. Först Marcus Birro sedan du.