Can we all just get along?

Jag är lite snurrig just nu, uppe i min egen lilla värld. Jobbet är ok, men jobbigt. Sånt är livet. Söndagsångesten igår var ovanligt hård, kanske att jag drack för mycket i helgen. I fredags var jag glad för att träffa min vän som jag inte hade sett på ett tag, i lördags var jag nervös för att jag skulle på en fest hemma hos mitt ex och träffa alla gamla spöken… Så det blev som det blev, och jag hade trevligt, men söndagen kommer alltid krypande och tar en på sängen.
Vissa dagar, vissa dagar… Vissa dagar är tunga.
Men det är vissa dagar det, såna dagar som man ska leva med också och försöka känna sig lite extra levande på. För det här blir ju alldeles för deppigt för att någon ska orka med det på en måndagskväll, varken jag eller någon annan.
Låt oss prata om något annat.

Mycket snack om valet i helgen också, fortfarande, det har lagt sig på en trevligt puttrig nivå för vissa, andra är fortfarande eld och lågor. Jag läste om alla demonstrationerna runt om i landet mot kandidaterna från SD och ND som tagit sig in i kommuner och landsting.
Och då, av någon anledning, så kom jag att tänka på en dokumentär som jag såg för ett par år sedan om Rodney King, vet ni vem det är? För att göra en lång historia kort så var han en småtjyv på permis från ett fängelsestraff för rån som blev tagen bakom ratten, full som en lärka, i Los Angeles för 18 år sedan. Poliserna spöade som brukligt var skiten ur stackars Rodney helt utan att tänka på att någon kunde stå i ett fönster med en videokamera (detta var innan iPhones och youtube så poliserna var lite mer oförsiktiga). Hur som helst, videon hamnade på nyheterna och den svarta befolkningen i Los Angeles blev rätt så sura.
Dock inte alls lika sura som de blev några veckor senare när en extremt färglös jury friade konstaplarna från brott, då gick de ut på gatorna och startade de största kravallerna i Amerikansk historia vilket resulterade i över 50 döda och skador för över en miljard dollars…
Tänk er nu att ni är Rodney King och att detta redan har pågått i tre dagar, flera människor har dött, Militären har precis gått in i stan och alla som är på gatorna efter att solen går ned blir gripna, på grund av något som hände dig.
Nu ska du för första gången gå ut och säga något om allt detta, och TV-publik över hela världen väntar på att höra vad.
Känn pressen.

Om ni vill se en massa 90-talsfrillor och dålig grafik först så kolla gärna på hela, annars kan ni hoppa ungefär 7 minuter in.

Är inte det här ganska fantastiskt. Stackars Rodney känner sig antagligen arg, skyldig, ledsen och jättenervös, allt på samma gång, och tillslut är det enda som finns kvar samma frustration som jag tror att många vettiga människor känner när sånt här händer, som jag känner en smula av nu när det är så jäkla mycket snack om rasism. Va fan, kan vi inte bara komma överens någon gång?!
Det är lätt att säga att det är cheesy och förenklande men det är ganska fint också och ganska sant.

Fredag igen

Det rullar på va? Valkoman har släppt sitt grepp om Sverige litegrann, hösten är på riktigt med höstdagjämning och allt... Jag är den nya killen på jobbet, det är sådär, fast det är ju lite spännande också å andra sidan. Jag är så himla självmedveten av mig så såna här första veckor på ett nytt ställe, innan jag slappnar av lite, är fullkomligt utmattande. Känns som att jag hela tiden är orolig för att jag ska göra fel, se fel ut eller lukta konstigt...

På fredagar är det i alla fall halvdag och det är ju gött! Den här helgen blir nog bra hoppas jag, Erik är i stan! Han har tröttnat på att vara i exil och kommer hem i några dagar. Det ska bli härligt att träffa honom.
Det är min plan, varken mer eller mindre för tillfället.
Vad ska ni göra med er fredag då bloggers? Bra? Anis?

God morgon

Första dagen på ett nytt jobb.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den saken förutom det uppenbara, det är ganska skönt att gå och lägga sig tidigt, att gå upp tidigt, att packa en matlåda... Och sen är ju det där lite jobbigt också på samma gång.
Hösten såhär långt har ju inte varit grym om jag ska vara ärlig, och det känns inte som att den kommer att bli det heller om inte något händer, så man får väl se till att något händer då? Ja, det känns ju logiskt, svårt men logiskt... Vi får väl se...
Hur som helst, den här veckan är nog årets värsta, kanske den värsta på flera år. Och nu pratar jag inte bara om mig utan om alla. Valet har påverkat alla på ett negativt sätt känns det som. Oavsett om man är nöjd med utgången eller inte så känns det som att alla har spenderat de senaste dagarna med att vara arga och att argumentera och att försvara sig och att överspekulera i olika scenarion... Det är inget någon mår bra av. Jag uppskattar att folk i större utsträckning plötsligt är intresserade av politisk debatt men snart får det lugna ned sig, för jag får den distinkta känslan att hela befolkningen är en smula slitna nu.

På den positiva sidan så är morgnarna väldigt fina på hösten, extra fina när frosten börjar komma. Så nu är det bara att börja se fram emot frosten hörrni!
Den kanske kommer tidigare i år, med Sverigedemokrater i Riksdagen och allt. Skulle jag se en artikel som påstod det i tidningen eller höra någon föreslå ett samband mellan de två så skulle jag på intet sätt bli förvånad just nu...

Dennittondeochdentjugondeseptember

Angående gårdagen

Underliga dagar.
Jag mådde riktigt bra igår när jag åkte för att möta mina vänner och njuta av min söndag. Vädret var underbart, vi strosade på loppis och drack kaffe och låtsades att det fortfarande var sommar.
Jag gick till en vallokal för att rösta i samma klassrum där jag läste svenska och engelska under mina tre år i högstadiet, utanför sålde man fika så att en lågstadieklass skulle kunna åka på sin klassresa…
Och vad hände sen? Jag åt middag med familjen, drack vin, åkte till Mathias och drack mer vin och sen var valet klart. Fyra år till och ett rasistparti i riksdagen. Jaha.
Jag kände mig tom, en smula bitter men inte arg egentligen, inte förvånad, inte förvånad alls. På facebook, på twitter, i vardagsrummet där jag satt rasade en fullständigt ensidig storm av ilska och sorg. Jag deltog i detta men kände mig underligt bedövad och likgiltig. Någon skrev en rad av så många rader någonstans och frågade sig vad som egentligen kommer att bli skillnaden, ingenting kommer att förändras skrev den personen och jag ville gärna tro på honom. Jag ville gärna tro att det här landet som jag växte upp i står på en så stark grund av välfärd och medmänsklighet att inte ens Sverigedemokraterna är så farliga, egentligen. Jag intalade mig sådana saker därför att det är så jag gör, det är så jag gärna tänker och det är så så många andra också gärna tänker. En fantasi, men en falsk fantasi. En fantasi som tillslut splittrades igår men som kanske det tog lite längre tid för mig att släppa taget om än för andra. I många år har det här landet förändrats, i fyra år har dessutom makten redan legat hos en allians av politiker som sätter egoism och kapitalism först och vad som kommer att hända på fyra år till vill jag inte tänka på. Dessutom har vi nu ett riktigt, uttalat, främlingsfientligt parti i vårt parlament.
”Vad är ni så rädda för?” säger vissa röster, de mässar det ständigt, de vet att det är en fråga som är svår att svara på därför att svaret i grunden är diffust. Kyla, utfrysning, uppdelning… Jag är rädd för att plötsligt inte längre bo på en plats där jag kan prata och umgås med alla människor som mina jämlikar, kanske är det redan så. Jag är rädd för vilka som ska få de bästa utbildningarna, den bästa sjukvården och de bästa jobben i slutändan, och vad de ska göra med de sakerna sedan.

Jag gick från Mathias lägenhet ned till en totaldemolerad busskur. Papperskorgen var fylld av valsedlar. På tunnelbanan en mumlande debatt, misstänksamma blickar och oro. Tillslut kom jag hem och jag ställde mig på min balkong, där utanför pågick ett högljutt gräl, skrik, gråt, snabba steg. Det höll på länge men jag vet inte vad det handlade om, jag lyssnade inte på orden i skriken utan hörde bara ilskan och den kanske, antagligen, inte hade något alls med valet att göra. Kanske blir busskurer sönderslagna i Älta varje dag. Kanske är det inget vi ska vara rädda för. Ingenting alls.

Jag fick precis ett samtal om att jag har fått jobb, inte ett fint, välbetalt jobb men ändå. Jag är en 25årig, vit, arbetande man med hälsan i behåll. Jag är en vinnare. Jag antar att jag borde jubla…

Val, val, val...

För att då sammanfatta namnutvärderingen så tycker jag att, om vi nu ska prata i block, vänstern har högst knäppighets/rolighetsfaktor, i alla fall om vi räknar in de mindre vänsterpartierna. De nationalistiska partierna hamnar också högt i denna utvärtdering. Baserat enbart på roliga namn så skulle jag nog ha väldigt svårt att avgöra vad jag skulle rösta på… Kanske då att jag får tillåta mig att tala allvar en liten stund.

Så. Jag har tragglat mig igenom varenda parti som ställer upp i Riksdagsvalet i år, har jag glömt något så är jag säker på att det inte var något särskillt viktigt… Det var roligt, även om ingen orkar läsa allt som jag skrev i dessa sjukt långa inlägg så gav det mig en chans att faktiskt få ett hum om något mer än bara våra riksdagspartier. Jag är måttligt imponerad av alternativen som finns därute kan man väl säga, trots att jag fått känslan att många har hjärtat på rätt ställe och blivit imponerad av hur mycket och hårt folk jobbar på det här trots en fyra procents-spärr som många gånger måste te sig oöverkommelig.
Jag röstade på Feministiskt initiativ igår och jag skrev om hur lättad jag var, det var kortvarigt… Ganska snart började jag fundera intensivt, gjorde jag verkligen rätt här? Så jag funderade på allt jag har läst om alla partier de senaste dagarna, jag satte mig igen och läste igenom vallöften och partiprogram och det finns en känsla som stannade med mig. Det behövs ett maktskifte. Det får inte bli fyra år till. Jag har en starkare känsla för vad jag inte vill rösta på än vad jag vill rösta på, och kanske är det typiskt.
Debatten har varit intensiv om huruvida en röst på F! är en bortkastad röst och det är en debatt där båda sidor har sunda argument, rösta taktik eller rösta med hjärtat? Men jag tror mig ha insett ikväll att om jag ändrar min röst så handlar det inte om att taktikrösta, det handlar om att ta ansvar. Jag känner starkt just nu att det här landet skulle må extremt dåligt av fyra år till med Alliansen, att det här kan bli ett val vi måste förklara för våra barn en dag.
Dessutom har jag funderat på jämställdhet, den fråga som jag tycker är så extremt viktig för det här samhället, och jag har kommit fram till att den ligger hos mig och hos alla mer än den kan ligga i händerna på en politiker. Vi kan prata om lika löner och jämt delad föräldraförsäkring men det har egentligen aldrig varit det jag tycker varit det riktigt viktiga. Det viktiga är hur vi behandlar och ser på varandra, och det är däri jag tror att äkta jämställdhet skulle kunna förändra samhället i grunden, på nästan alla plan.
Just nu, i det här valet, kanske det får handla om att bara återinföra mänskligheten och omtanken i vårt styre… Jag har ännu inte bestämt mig, jag velar än… Det blir en nervös dag det här…

Jesper utvärderar dina riksdagskandidater baserat på namn (del 7)

Spritpartiet

Är ett parti som trots mina förhoppningar inte är ett gäng glada festprissar som gillar att ta sig en redig fylla ibland. Det är snarare tvärt om. Spritpartiet har enligt sin hemsida som utmaning att halvera alkoholkonsumtionen under 2010… Hur ska de då lyckas med detta med bara tre månader kvar på året undrar ni, och det undrar nog Spritpartiet också. Det finns liksom ingen plan verkar det som, men det finns ju goda intentioner och det är väl det enda man behöver inom politiken…?
Detta parti har dessutom Benny Haag som frontfigur. För er som inte vet så är Benny Haag en trav-reporter som också enligt säkra källor var skådespelare någon gång på 90-talet och nu ska han alltså sälja tishor och göra PR för Spritpartiet.
Bortsett från att Benny Haag är en fjant av sällan sedda proportioner så känns det hela en smulla luddigt, så även namnen, ett poäng kan de väl få…


Skånepartiet
Här har vi ett lustigt rasistgäng till! Skånepartiet vill ”avskaffa” Islam och strypa invandringen till sitt älskade skåne, dessutom tycker de att unga ska ha mer respekt för äldre och att det borde vara hårdare straff på allt etc. Detta är sveriges (förlåt, skånes) riktiga Det-var-bättre-förr-parti, som dessutom vill göra skåne till en ny självständig republik. Och medan vi i resten av landet skrattande lastar in våra spett och spadar i bilen så sitter gubbarna och tanterna i SP och gastar i sin lokalradio om hur vidrigt det är att hjälpa barn som flytt undan krig och använder sin hemsida till att sprida obehaglig hatpropaganda från hela världen.



Namnen då? Det finns fyra på listan och de håller en bra knäppighetsnivå tycker jag. Dels har vi Harry Franzén som kallar sig själv Vininsurgent, vilket såklart är en titel han har hittat på själv. Och längst ned hittar vi:
Britt Borronha, Undersköterska
Helt ok får vi väl säga. Två poäng.


Sveriges pensionärers intresseparti

Pensionärerna är ju alltid en väljargrupp att räkna med, man ska inte underskatta hur mycket tid gamla människors faktiskt har att slå ihjäl. SPI fikar sig igenom landet på gator och torg och kammar i slutändan hem någon procent på det. Jag tycker naturligtvis att det är skittråkigt, något annat tycker jag inte att någon ska förvänta sig.
Även namnlistan är trist, inga titlar här, skulle bli lite väl mycket ”pensionär” i så fall kanske… Det finns fyra Kjell där och dessutom namn som Jarl, Gösta, Bertil, Bodil, Ferenc och Barthold. Det är tantnamn och gubbnamn som gäller rakt igenom, möjligen lite poäng för kontinuitet men annars blir det lågt här. Ett poäng.


Sveriges Kommunistiska parti
Det här är väl då Sveriges enda riktiga kommunistparti. De kör hela grejen utan undantag, av var och en efter förmåga - åt var och en efter behov och så vidare. Så detta kan vi redan, åtminstone vi som gått grundskolan, och vi behöver inte stöta och blöta det. Vill man så kan man naturligtvis hitta oändligt långa texter med väldigt litet typsnitt och utan radbrytningar på deras hemsida, men det tänker jag inte traggla mig igenom under mindre än pistolhot…
Vidare till namnen. Bra namn tycker jag! Jag har i allmänhet varit besviken på valen av första namn under denna undersökning, det är ju faktiskt ettan som sätter standarden. Här lyckas man med roligt namn + perfekt kommunistnamn!
Victor Diaz De Filippi, Partiordförande, Malmö
Mycket bra! Det bara osar revolution över det där namnet eller hur? Därefter kommer #2:
Barbara Brädefors, Lärare, Stockholm
…och liksom slår oss tillbaka ner på jorden med ett namn som är intressant på så många andra sätt! På listan hittar vi dessutom:
Manoocher Kianir, Tekniker, Malmö
Ali Kinali, Bussförare, Botkyrka
Och, på plats 16, 17 och 18:
Kjell Randehed, Lärare, Klippan
Barbro Kjelkerud, Husmor, Stockholm
Kjell Bygdén, Musiker, Stockholm
Två män och en kvinna som alla heter Kjell… Detta är en genomtänkt, rolig och tänkvärd samling namn. Jag ger dem en fyra!

Vänsterpartiet
Jag hade höga förväntningar på Vänstern och deras namn, detta är sista partiet jag synar sedeln för och jag tycker mig känna att det varit galnast åt vänsterhållet överlag i år… Då borde vi ju hitta något riktigt bra här! Och vad ska man säga, det är en salig blandning här. Vänsterns lista reflekterar bra deras politik där ingen människa lämnas utanför. Det är en valsedel som tar oss på en resa med tvära kast från det ena till det andra:
Amineh Kakabaveh, Skärholmen, socialarbetare
Hediye Güzel, Nacka, pressekreterare
Mikael von Knorring, Aspudden, politisk sekreterare
Torun Boucher, Södermalm, kanslist
Jag gillar’t! Fyra poäng till vänstern!

Följande partier/konstiga påhitt har jag inte hittat någon info om, eller så har de inte ett enda namn på sina listor, eller både och. Så då struntar vi i dem tycker jag.
Sveriges Nationella Demokratiska Parti
Alexanders lista
Republikanerna
Republikanska partiet

Jesper utvärderar dina riksdagskandidater baserat på namn (del 6)

Folkpartiet Liberalerna
Inte mycket roligt här tyvärr, men Folkpartister ser ju å andra sidan i regel väldigt roliga ut, de kompenserar kanske på det sättet. Men nu är det namn vi snackar om och några som sticker ut är:
Mikael ”Prinsen” Trolin, musiklärare, Haninge
Peter Olevik Dunder, officer, Haninge
Mae Liz Orrego Wennick, biståndshandläggare, Stockholm
Och det roliga här är väl då att det först och främst är en sån där skojfrisk musiklärare med smeknamn som man annars trodde att FP hatade, sedan en officer vid namn Dunder vilket torde vara ett exemplariskt namn för just FP (man undrar här om ”Prinsen” och fänrik Dunder är polare i Haninge kanske?). Samt att det är en människa med väldigt tråkigt jobb som kompenserar detta med en rolig stavning på ett namn som många annars använder för att beskriva kvinliga genitalia, alltså Maj-Lis. Överlag rätt trist, det är ändå 48 andra namn på den här listan också. 2 flumskolor av fem möjliga.

Frihetliga Rättvisepartiet (FRP)/För ett demokratiskt och ett folkstyrt Europa utan EU-byråkrater
FRP har som sina viktigaste frågor att Sverige lämnar EU, descentralisering av samhället samt ökad hjälp för elallergiker. Härligt tycker jag att det finns ett parti därute som värnar om alla er med elallergi, i övrigt känns det ju riktigt titta-på-färg-som-torkar-tråkigt det här partiet, både vad det gäller politik och namn. En röst på FRP är en röst enbart på namn som Bernt Bäckström och Thomas Fasth och det vill i alla fall inte jag vara med om! Inga poäng!


Piratpartiet
Här händer det grejer! Inte så många namn på listan men en bra konstigt-namn-procent. För det första har vi ju partiledaren, Rick Falkvinge, som alltså har ett namn som han har hittat på helt själv! Stilpoäng till Rick som dessutom föddes som Dick Greger Augustsson vilket ju också är ett förhållandevis roligt namn, det märks att PP har satsat på just namn-frågan i sin framtoning. På denna valsedel finns inte heller några yrken utskrivna vilket också kan tyda på att man satsar helhjärtat på intressanta/komiska namn (eller att de flesta mest sitter hemma och kollar på tv-serier och skriver inlägg på Flashback).
Andra bra namn från PP:
Dick Wase, Enskede, 55 år
Laszlo Donat, Kista, 67 år
Malin Littorin Ferm, Vällingby, 20 år
Framför allt är ju detta sista namn intressant där det är lätt att se framför sig en blandning av kraftkarlarna Jan-Otto ”Totto” Littorin och Lars Ferm, tidigare Lars-Inge Svartenbrandt. En kombination som nog många skulle vilja se i Riksdagen.


Nordisk Union
Det här är ett gäng som av någon anledning mer än något annat vill att Norden ska gå ihop och bli ett enda land. Dessutom har de mycket starka åsikter om fortkörning, ”vi bör ha viktigare saker för oss än att kontrollera bilister som åker 20 - 30 km för fort!” tycker de. Nordisk union slår mig som ett gäng gubbar som står och gapar om att det är förjävligt att de inte får säga ”negerboll” längre utan att få skäll. Och såna gubbar gör man ju faktiskt bäst i att ignorera tills de dör, eller hur. Låt oss gå vidare för namnen var inte särskillt kul de heller. Noll poäng.


Rättvisepartiet socialisterna
För dig som är socialist men tycker att Såssarna och vänstern är förjävla mjäkiga och har tappat sin revolutionära glöd! Du har läst en handfull citat av Leo Trotskij och du gillar naturfärgade kläder som täcker större delen av ansiktet. Du har svårt att komma på roligare saker att göra med dina helger än att till exempel ockupera ett kårhus (eller ett bårhus eller ett badhus… Ockupationsdelen är det viktiga. Och att någon har en megafon.) Kanske är du en översittare och en viktigpetter som alltid suckar demonstrativt åt alla andras åsikter? Kanske är då Rättvisepartiet Socialisterna något för dig!
För att komma till det viktiga: namnen, här ligger RS mycket bra till! Det är inte oväntat galet, detta är proggarnas barn och de döptes säkert i många fall i samband med väldigt mycket rödvin och hallucinogener. Topp-tre:
Sigbritt Herbert, lärare, Östersund
Per Tjäder, personlig assistent, Uppsala
Bilbo Göransson, barnskötare, Rinkeby
Bra jobbat tycker jag! Tre poäng!

Sjukvårdspartiet
Jag tycker mig inte behöva förklara vad det här gänget vill göra. Det framgår rätt tydligt av namnet, bra sjukvård åt alla! Och det är ju bra!
Värt att nämna är att Sjukvårdspartiet har den överlägset fulaste hemsidan av alla partier jag har kikat på de senaste dagarna (förutom Rikshushållarna, men jag tycker inte att det räknas om den gjorts i paint av en mentalpatient). Nej, Sjukvårdspartiet har valt att lägga sina resurser på sina valfilmer istället, de är ofrivilligt roliga och de tar aldrig slut!


Vi hittar ett intressant namn av de tolv på valsedeln:
Mihkel Nômm, Klassmorfar, Sörmland
Bara jag som får pedofilvibbar av titeln? Hur som helst, inget bra ratio där, svag tvåa till Sjukvårdspartiet.




Vi närmar oss slutet... Glöm inte att kika in här innan du röstar imorgon för en sammanfattning, annars vet du ju inte vad du ska rösta på...

Lättnad

Uppe med tuppen (innan tolv) denna lördag. Jag har varit hos doktorn med mina krämpor, han tog mina 150 spänn och sa till mig att det nog går över av sig självt... Det var ändå värt det, jag mår redan bättre nu när jag vet att jag inte är döende.
När jag ändå var i stan så passade jag på att rösta, det var riktigt härligt! Vem var det som sa att det är sexigt att rösta? Jag kommer inte ihåg... Men den personen hade rätt, det är sexigt. Just nu känns det som att jag lutar mig tillbaka i sängen efter samlag och tänder en cigarett.
Dels för att valrörelsens ok nu lyfts från mina axlar, tunnelbaneperrongen jag nu sitter på är besudlad av vallöften och fryntliga leenden men de bekommer mig inte, jag är klar och opåverkbar.
Dels för att jag röstade med hjärtat, för att jag har gått runt och tänkt taktik och funderat på var min röst verkligen behövs trots att jag visste hela tiden att min röst behövs där den är viktigast för mig, på det jag verkligen tror på. Det är en stor lättnad att ha tagit det beslutet, jag tror inte att jag hade kunnat förlåta mig själv annars.

Så jag känner mig lite lättare nu, på väg hem. Skön känsla.





UPPDATERAT: Just det... Det var Mona som sa att det var "sexigt att betala skatt", så var det ja. Jag tycker nog att det är sexigare att rösta i så fall.

Jesper utvärderar dina riksdagskandidater baserat på namn (del 5)

Näe hörrni det är ingen bra fredag. Jag lider av knepiga krämpor som jag inte kan sätta fingret på... Men valspurten här på bloggen måste fortsätta! Vi tar några av de roligaste i samma inlägg då för att muntra upp oss så här på fredageftermiddagen. Vad sägs om två nationalister, en feminist och en knäppskalle!?


Feministiskt Initiativ
Härligt parti med mycket brudar på listan! Men nu ska vi ju hålla oss opartiska här och helt enkelt kika på namnen och vad de har att komma med på den fronten. Ganska bra tycker jag trots att man här, ur ett namn-taktiskt perspektiv, gärna hade velat se mycket könsneutrala namn som Alexis och Kim samt ett och annat flumnamn typ Månstråle. Ändå håller Fi en hysat bra nivå med namn som Lotten Sunna, Roya Hakimnia och Björner Torsson. Tvåkommafem för namnen fem för politiken!

Sverigedemokraterna
Då var vi här, hos den stora hemska svenska synden som 95% av invånarna skäms för och som trots detta ska tigas till döds. Det, kan jag väl få börja med att påpeka, är en riktigt dum idé… Men vidare till SD's politik och framförallt Sd's namn! Har man helt sjukt tråkigt någon gång så kan man gå in på SD's hemsida och se Jimmie stå och se ut som en metreolog i olika klipp som han alltid innleder med ”vi bor i ett fantastiskt land”. Det räcker dock med att spendera fem minuter på den där hemsidan för att se igenom allt fluff (trots att det är mycket fluff…) och inse att SD tycker precis samma saker som alla andra nationalistiska partier. Och det räcker med bara en smula almänbildning för att sätta partier som SD i ett historiskt perspektiv och inse att inte särskillt bra saker kommer utav en sådan hållning.
Jag ville bara ha det sagt, hur det fortfarande kan finnas hundratals tusen väljare för ett sådant parti är bortom mig ärligt talat. Och inte känns det som att det kan vara roliga namn som drar heller, vilket man ju annars kunde tro.
Nej, det är torrt på SD’s lista och det roligaste jag kan hitta är en person med titeln ”Badmästare” vilket efter lite efterforskning visar sig vara ett riktigt yrke, om än ett fjantigt sådant…
Nej, i sann SD-anda är det mycket fluff på valsedeln, det ser fint och välpolerat ut men tittar man närmre så är det inte särskillt vettigt eller intressant alls.
Det blir tamejfan noll poäng här!

Rikshushållarna
Nu blir det knäppt här! Inte lite knäppt heller utan snarare helt-uppåt-väggarna-galet. Rikshushållarna är ett parti som leds av Lennart Nyberg och som hållit igång ett bra tag, femton år. Metapedia beskriver deras politik som ”nationalistisk med en i stort nationalsocialistisk och teknokratisk syn på ekonomi och samhällsstyre”. Jag skulle säga att det räcker bra med knäppt. Rikshushållarna vill bland annat införa diktatur, avskaffa alla skatter och införa en lön för alla människor på 9000 kr/månad…
De har ställt upp i två riksdagsval och fått 17 respektive 8 röster i de valen, i år siktar de på att nå 4%-spärren antar jag…
Och med tanke på de namn de har på sin lista så kanske det kan gå vägen!
Lennart har satt sig själv först, såklart, framför ett helt gäng väldigt prominenta medborgare! Där finns bland annat samtliga riksdags-partiledare (utom MP, kanske att de inte ville vara med?) och ett antal andra med intressanta titlar som ”kyrkopresident”.
Här är det kanske läge att nämna för er som inte vet det att vem som helst får sätta upp vem som helst på en valsedel, utan att be om lov först. De flesta av namnen på Rikshushållarnas lista vet nog inte att de sitter där, eller så är de helt och hållet påhittade.
Lite cred får man ändå ge Nyberg, det är kreativt detta, och ser man enbart till listan så kan man ju inte komma ifrån att den är imponerande, minst sagt. Till exempel:
Lars Rutger Solstråhle, Visionär
Daniel Westling, Ockelbo Företagare
Madeleine Bernadotte, Prinsessa av Sverige
Det måste ju faktiskt bli höga poäng till Lennart och Rikshushållarna, med ett visst avdrag för att detta är en galen mans förvirrade påhitt. Då landar vi väl på tre poäng, typ.

Svenskarnas Parti

Ok, nationalistiskt (rasistiskt!!) gäng nummer 3 här. Man tycker att de borde slå sin rakade huvuden ihop snart men det kanske man inte ska prata högt om… Svenskarnas parti tycker exaktpåpricken samma saker som Nationaldemokraterna. De har en fornnordisk runa som symbol (misstänkt lik något annat svart kors som använts som politisk symbol…), de vill också ”avveckla mångkulturen” och det har en liten länk på sin hemsida till en nationalistisk webshop där man kan köpa en autograf av Adolf Hitler för bara 10000 kronor!
Obehagligt sa Bill, obehagligt var ordet sa Bull…
Vad det gäller namn så är det svenskt som gäller! Av 20 namn på listan så är 9 stycken son-namn. Trist, jag vet. Man har fått in en Rebecka Schnorrenberger där som väger upp lite (Snorren, fniss!). Men det blir bara en poäng ändå.

Jesper utvärderar dina riksdagskandidater baserat på namn (del 4)

Alianspartiet/Medborgarens röst
Trist, trist, trist… Alla dessa småpartier behöver lära sig värdet i roliga namn på listan, kolla bara på hur långt det har tagit Piratpartiet! Men det återkommer vi till senare.
Att Alianspartiet dessutom framförallt vill jobba för att omorganisera Burlövs vårdcentral och att starta upp en ny fritidsgård i Åkarp gör ju det hela än mer ointressant, åtminstone för mig.
Inga poäng alls till Allianspartiet!


Frihetspartiet.

Fonzi

Det här är alltså ett parti startat av Bikers, spännande! Enligt dem själva så för de en politik ”som vilar på en trygg bikermoralisk värdegrund”, vad nu det egentligen betyder. Bikers är väl såna som tycker att det är häftigt med motorcyklar och läder och att föra ett jävla liv? Eller? De har ett jättelångt, jätteluddigt partiprogram som jag inte orkar läsa och förvånansvärt få roliga namn på listan.
Det de har är:
Fonzi Bolin, 48 år, Stockholm
Det är ju kul! Också för att jag vagt känner Fonzi, han höll i micken när det var karaokekvällar på ett visst pizzahak i Bandhagen där jag slösade bort en del timmar från mina sena tonår. Trots detta måste jag hålla mig opartisk, en poäng.


Moderata Samlingspartiet
Här hörde jag Kalle Lind påpeka i SVT’s Elfte timmen att Moderaterna saknar sina klassiska adlingar och ädlingar och att vi saknar de klassiska moderatnamnen. Jag kan inte till fullo hålla med. Vid en snabb genomläsning räknar jag till fyra accenterade é:n, en von och flertalet andra namn av typen Cederbratt, Rådhström och Hoffstedt. Ändå känns den här listan rörig, den tar skarpa hopp mellan Marietta de Pourbaix-Lundin och Sedat Dogru. Och visst finns där mycket som är knäppt, galet till och med. Moderaternas lista är en oslipad, rå, diamant utan finess eller takt. Det ger mig en rörig känsla att jag inte kan få grepp om den trots all denna upprusande knäppighet… Vill vi verkligen ha det i riksdagen? Kanske, kanske inte… Hyfsat höga poäng ändå, vi har ju ändå namn som:
Mary X Jensen, Fil.kand., journalist, 58 år
Anna Rheyneuclaudes Kihlman, Förskolechef, 41 år
Jimmy Baker, Kommunalrådsresurs, 34 år
Jag är sammantaget förvirrad, men imponerad… Stark trea!

Enhet
Flummeli-flum! Härligt tycker jag! Enhet är typ ett Steffo-Törnqvist-möter-Buddah-för-en-bira-parti. De tycker att världen har blivit cynisk och att vi alla borde ta oss mer tid att softa och äta gott och lukta på blommorna och berätta för våra medmänniskor att vi älskar dem och sånt… Fint tycker jag! Enhet känns mer som början på en sekt än ett parti, på hemsidan finns detta fantastiska bildspel som jag kan rekomendera varmt om Enhet känns som något för just dig (eller om du är en cynisk storstadsmänniska som gärna skrattar åt flummiga, pseudo-psykologiska, nyandliga powerpoint-presentationer).
Tyvärr finns det inte ett enda intressant namn på listan, däremot har vi en del spännande titlar så som ”livsinspiratör”, ”poet” och ”andlig aktivist”.
För det får Enhet ett poäng.

Rafflande fortsättning följer...

Våld och politik och onsdagsöl

Onsdagsöl med Mathias ikväll. Trevligt. Mycket politiksnack, det går inte riktigt att komma ifrån just nu och jag blir lätt lite trött på det, som jag tidigare påpekat. Inte för att det inte är viktigt, men det är något smutsigt över hela valrörelsen den här gången tycker jag, känns det inte så?
Så ibland fick jag styra in Mathias på att börja babbla om TV-spel en stund i stället för att komma ifrån hetsiga diskussioner om privatiseringar där vi ändå bara håller med varandra.
På vägen hem fick jag förresten ett underligt sms utan avsändare ”Din lilla borgarunge. Rösta på röd-grönt!” stod det där. Jag blev väl en smula konfunderad, har jag gått och blivit en liten borgarunge utan att veta om det? Och hur har denne anonyme person i så fall fått reda på det?
Men nu var det inte det jag skulle skriva om ju.

På väg hem blev jag också vittne till en speciellt underlig yttring av kombinationen 18 år, testosteron och alkohol när tre unga män jobbade hårt med att sparka på och slänga sig in i en godisautomat vid Medborgarplatsen. Jag tog några steg bort men en annan kille i min ålder bestämde sig väl för att yttra ett försiktigt ”vad håller ni på med?” varpå han blev knuffad fram och tillbaka några gånger innan han flydde in i samma tåg som jag just klivit på. Och där satt han, och skakade lätt, förståeligt chockad av det hela.
Jag hatar sånt, jag blir så jävla förbannad av sånt. På de där killarna som jag inte kan, och aldrig har kunnat, förstå mig på. På mig själv som inte vågar ingripa. På samhället som skapar sådana män som står och sparkar på godisautomater. Jag blir så jävla förbannad.
Och när jag sitter där så börjar jag av någon anledning läsa nyheter på min telefon och får se att några andra idioter fått för sig att ge sig på Fredrick Federley den här kvällen, och så har jag på något sätt gått en full cirkel tillbaka till politiken. På något sätt känns min allmänt något cyniska inställning till människorna hyfsat befogad ikväll.

Men deppa ihop det gör jag icke! Skriver lite fler betyg på riksdagsledamotskandidatnamn istället och omfamnar att politiken har mig i sitt grepp…

Jesper utvärderar dina riksdagskandidater baserat på namn (del 3)

Har man väl slagit in på en väg så är det ingen idé att vända... Vi ska ta alla partier! Och vi ska lära oss något på vägen! Jag hade ingen aning om att en del av de här knäppa gängen fanns så jag lär mig i alla fall något. Nu tar vi lite riktiga galningar idag så blir det roligt...


Miljöpartiet de gröna
Svårt med förväntningarna här, känns ju lite billigt att hoppas på klassiska skogsmulle-namn som Fjäll-Fina eller Laxe…
Men efter en genomläsning tycker jag att man får säga att MP ligger bra till! Två tyska Ü:n och ett ungdoms-språkrör som stavar sitt namn Jakop, det är bra förutsättningar. Dessutom har vi här klassiker som:
Kerstin Nöre Söderbaum, byggsakkunnig, Nacka
Ninnie Oké, sångare, Danderyd
Astrid Raidl, open source-specialist, Sollentuna
Det finns en stark air av knäppighet över hela MP’s lista, de går sin egen väg, de har språkrör istället för partiledare och är inte rädda för lite galenhet på listan. Jag gillar’t! Fyra poäng!

Nationaldemokraterna

Här har vi ett konstigt gäng va? De verkar tycka ungefär precis så som Sverigedemokraterna tycker om det mesta. Jag antar att det är de små subtila skillnaderna mellan nationalister (rasister) och nationalister (rasister!) som jag har svårt att uppfatta. Kanske har ND en något starkare ståndpunkt vad det gäller blonda barn som latjar med runstenar (de är för), vad vet jag. Deras partiprogram verkar handla rätt mycket om att sånt är viktigt i alla fall.
Namnmässigt så är deras valsedel inget spektakullärt i sin helhet, men vissa namn!
Här är det ju lätt att på förhand drömma våta drömmar om att det skulle finnas en Adolf där som enbart står med av en anledning, så långt blir vi besvikna… Däremot hittar vi något tyskklingande bara fem namn ner!
Heinz Burgemeister, pens. försäljare, Åmål
Och det passar ju fint men kändes på något sätt givet. Sanningen är att alla namn på denna lista, där vissa må vara lite småkul, faller i skugga för ett av dem. Mitt på listan hittar vi nämligen:
Kjell Åke Stoneblaster, bergssprängare, Växjö
Och det, det är ett bra namn! Kanske det bästa vi har hittat hittills. Började Kjell Åke jobba med att spränga berg på grund av sitt namn? Har han döpt om sig för att han älskar sitt yrke så mycket? Är alltihopa påhittat kanske? Jag kan inte släppa detta namn, det förtjänar tre poäng tycker jag.

Norrlänska samlingspartiet
NS (icke att förväxla med NSF) är något så trist som ett parti som värnar om Norrland och som påstår att Norrland skulle vara värt något och ha en massa värdefulla saker som måste tas till vara… Jag som Stockholmare vet ju att detta inte är sant men ser inget problem med att låta dem hållas. Och jag menar, med namnen på deras valsedel tvivlar jag ändå på att de kommer långt. Det är rätt trist och trots att de inte bara har en utan två personer som heter Fluur i efternamn och en Erixon (coolt!) så blir poängen låg här. Två av fem.

Kristdemokraterna
Vad har vi då för förväntan här? Bibliska namn såklart! Och redan på tio-i-topp hittar vi en Jakob, en Maria och en Pethrus(!). Dessutom tycker jag att vi förväntar oss en och annan riktigt gammal titel, möjligen någon friherrina eller någon som är Kantor till yrket. Och visst finns där en lektor och en adjunkt men något saknas ändå… Dessutom inte en enda präst, om än en ”församlingspedagog”. Ändå måste poängen bli hög med tanke på KD’s variation och knäppighet, tre bra namn på KD’s lista:
Désirée Pethrus Engström, 51 år, riksdagsledamot, Bromma
Maria Ogannesian, 24 år, studerande, Botkyrka
Gorges Barkho, 53 år, civilingenjör, Huddinge
Vad ska man säga? Bra jobbat helt enkelt! Stark trea!

Jesper utvärderar dina riksdagskandidater baserat på namn (del 2)

Vi tar några till redan ikväll tycker jag, det är många att beta av och många knasiga namn kvar att sätta poäng på.

Aktiv Demokrati – partiet för kontinuerlig direktdemokrati.
AD (jag utgår från att de vill bli förkortade så) har inte många namn på sin lista, bara sex män med trista svennebanan-namn. Det de däremot har gjort är att använda sin valsedel till fullo genom att skriva ut telefonnummer, mailadresser och sånt konstigt på sin valsedel. Man kan t.ex ringa Patrik Fridén på 0733-765287 om man vill fråga ut honom innan man kryssar hans namn och man kan läsa att Martin Gustavsson, 38, är Ingenjör, socialist, piratfeminist och invandringsskeptiker.
Småkul men det är namnen jag vill fokusera på här, så det blir bara ett poäng till Aktiv Demokrati.

Arbetarpartiet-Socialdemokraterna
Nu då! Här måste vi ändå kunna hitta lite bra namn, visst måste väl såssarna ha tänkt på att sätta namn på listan som drar ögonen till sig?
Jag vet inte jag… Trots en lång lista så är det rätt trist. Det är mycket utlandsklingande och svåruttalat vilket i sig inte betyder bra tycker jag. Vi vill se namn som på ett roligt sätt går ihop med yrket eller namn som rimmar på roliga saker. Nej, en smula grått här och det bästa jag kan hitta är:
Käte Diederichsen, Lidingö
Aleksandar Srndovic, Pappersarbetare, Norrtälje
Sara Kukka-Salam, Ekonomistuderande, Solna
Ganska låg nivå va? Att börja sitt efternamn med fyra konsonanter är visserligen alltid uppskattat samt att ha ett namn som vagt för tankarna till manliga genitalia, men ändå, S borde kunna bättre. Två poäng till Socialdemokraterna.

Europeiska Arbetarpartiet-EAP

Partiledaren för EAP, Hussein Askary, har sett till att skriva partiets webadress efter sitt namn på valsedeln vilket ju är smart för då kan man surfa in där innan man bestämmer sig och inse precis hur tråkigt detta parti är. Det verkar alltså vara ett parti som vill utreda finanskrisen ordentligt och ”Krossa klimatlögnen & gröna svastikan” (jag har aldrig sett en grön svastika förut så det var kul!)

Snackar vi namn (vilket vi ju gör) så är det lite småskoj här med namn som Sergej Strid, Erol Curmak och Michael Goj. Tre poäng ska de allt ha tycker jag! Bra knäppighets och tråkighetsfaktor på en och samma gång här, sånt ska premieras!

Landsbygdsdemokraterna
Jag lär mig mycket under denna lilla utvärdering hörrni! LD’s valsedel verkade så urbota trist att jag var tvungen att googla dem för att försöka hitta något roligt med detta parti. Sanningen är att det inte blir roligare och att LD-anhängare i allmänhet tycker att livet är ungefär såhär kul:

Det här kan alltså vara det tristaste partiet som du kan välja på söndag! Är du en riktig lustigkurre av Killinggänget-generationen så kanske du gör det enbart av ironi, det kanske är så LD får ihop sina 0,00xx procentenheter?
Hur som helst så visst, det finns ett och annat att fnissa åt på listan, typ Nille Niilimaa, mannen(?) med kanske störst andel vokaler i sitt namn av alla kanditater! Men i allmänhet är det förjävla trist. En poäng, enbart för Nille.

Och vi har inte ens kommit till de riktigt extrema gängen ännu! Stay tuned...

Ny följetång på bloggen!

Idag har jag varit på arbetsintervju och det var ju kul, finskjortan på och charmen på topp! Det verkar vara ett helt ok kneg, ute på Värmdö förvisso, vilket jag lite hade underskattat avståndet till, men inget är perfekt…
Så nu sitter jag på bussen och tänker mig att jag kanske ska åka den här vägen varje morgon och kväll ett tag framöver, det känns ganska bra, det känns ganska kul att få komma igång med något nytt.

Och vad kan man då roa sig med på bussen från Värmdö då? Jo, på Värmdö kommunkontor kan man förtidsrösta och där man kan förtidsrösta finns det valsedlar och på valsedlarna finns det namn, ni ser vart jag är på väg med detta väl?
Det är hög tid att utvärdera våra potentiella folkvalda utifrån deras namn tycker jag! Vi utelämnar de trista, jag är ledsen men ingen kommer att kryssa för ”Lars Carlsson, driftingenjör, 42 år, Vallentuna”, inte baserat på den informationen i alla fall, och den informationen är alltså vad vi har att dra slutsatser ifrån!

Vi gör detta parti för parti tycker jag. Jag började redan på bussen med de valsedlar jag fick med mig från Värmdö men i sann demokratisk anda måste vi ju faktiskt gå igenom alla! Varenda jävla parti som tryckt en enda valsedel i år förtjänar att utvärderas baserat på vad som står på den! Så vi tar några partier om dagen fram till Söndag och sedan räknar vi ihop poängen, så får vi se vad ni ska rösta på sen, kul va?! Partierna kommer att presenteras i fullständigt godtycklig ordning, håll till godo.
Alltså:

Jesper utvärderar dina riksdagskandidater baserat på namn (del 1)

Centerpartiet
Det här var ju sällsynt trist, men det var ju också att förvänta tycker jag. Här vill vi se mycket dubbelnamn och enstaviga mansnamn för att uppräthålla att det är bönder vi snackar om. Det mest typiska namnet efter denna förutsättning (och den enda på riksdagssedeln med yrke lantbrukare!) hittar vi längst ned:
Nils-Olov Nilsson, lantbrukare, 50 år, Salem
Nästan så att man anar att Nils-Olov är påhittad bara för att… (Folkpartiet har en Peter Bondesson, honom hade de allt velat sätta fingrarna på!)
Några Wildcards här på namnfronten t.ex Anna-Karin Hatt Alterå, Anders Slätis och Tor von Sydow annars som sagt, tråkigt. Två poäng av fem möjliga.

Klassiskt liberala partiet
Nu börjar det likna något! Av tio namn på KLP’s (förkortar partinamn helt godtyckligt här som ni märker) valsedel så räknar jag till åtminstone tre som, om än kanske inte är så roliga, åtminstone har en viss aha-faktor till sig.
Hrafn Steiner, student, Stockholm
Gert-Åke Rosqvist, pilot, Malmö
Calle Kabo, systemutvecklare, Alingsås
Lägg sedan till att de har lagt en Palmstierna sist på listan vilket rundar av fint och ger hela partiet en viss renomé. Riktigt bra jobbat här tycker jag! Fyra poäng!

Kommunistiska förbundet
Här är det trist men passande. Tre namn och inte är de roliga heller, möjligen liten pluspoäng för första namnet ”Dag” vilket på något sätt är precis vad jag tänker mig att en kommunist heter. Däremot har man prickat in yrken och tråkighet bra för att passa ett äkta arbetarparti, vi har en reparatör, en köttpaketerare och en livsmedelsarbetare. Vi ser framför oss väldigt mycket hårnät och gummihandskar som hanterar väldigt mycket väldigt döda djurkroppar, allt i brunaktig sepiaton.
Dessutom har vi samma efternamn, Tirsén, på både Dag och Catharina så vi ser dessutom framför oss hur de har väldigt mycket kommunist-sex i ett töcken av hår och brass (om de är syskon ber jag så hemskt mycket om ursäkt men utesluter ändå inte kommunist-sexet dem emellan). Bra matchning, trista namn, två poäng här.

Bara 30 partier kvar, fortsättningen kommer, var så säkra...

Det som hände mig igår

Det har på sätt och vis varit en händelserik helg. I fredags gjorde jag i och för sig ingenting och idag har jag väl i och för sig inte heller uträttat så mycket mer än att glo på film, men igår… Igår var jag på fotografiska museet vilket jag kan rekommendera och föreslår att man ska gå dit på en vardag när det inte är fullt så klaustrofobi-packat. Jag blev inspirerad kan man nog säga, det var en härlig känsla och en trevlig upplevelse, men det var ändå inte det som stack ut som lördagens stora händelse.

Framåt kvällen var planen att ta sig till Zuzanne för att snacka skit och möjligen se en film och eftersom att våra två förorter inte är allt för långt ifrån varandra så bestämde jag mig för att promenera dit på den långa, mörka och ödsliga gångvägen som kantar Örbyleden, varpå jag blev rånad.
Jepp, så var det. Och det var faktiskt jävligt läskigt trots att det kunde ha varit värre. Det var inga knivar inblandade, inget våld, bara en jävligt jobbig snubbe som följde efter mig i tio minuter, drog åt sig mina hörlurar och försökte med små hot och utrop övertyga mig om att frivilligt överlämna min telefon…
Det var en väldigt surrealistisk situation som jag inte riktigt kan beskriva, vi gick där och pratade och jag var rädd för att han när som helst skulle hoppa på mig, så jag försökte att vara så luddig och långdragen som möjligt så att vi så småningom skulle komma fram till en plats som var en smula mindre öde. Och det gjorde vi, vi kom till en korsning full av bilar och han vek av åt ett annat håll, så jag tänkte att här är det ju ändå folk och jag ropade efter honom ”Du, vafan, kan jag inte bara få tillbaka mina hörlurar nu?”. Han sa nej, och just då, precis då, kom det en polisbil körandes i korsningen. Jag knackade på rutan, pekade på killen som hade hunnit en bit bort: ”Den där killen försökte råna mig”.
Och så var en hel cirkus igång. Killen som snott mina hörlurar sprang raka vägen in i skogen och inom några minuter så kom det civilbil och hundpatrull och pikébuss och för att vara ärlig så kändes det hela lite överdrivet.
Jag fick stå där på trottoaren och berätta vad som hänt och jag fick legitimera mig och det verkade komma fler och fler poliser hela tiden. Till slut blev jag erbjuden skjuts hem till Zuzanne och jag måste ju erkänna att det kändes en smula häftigt när vi brände rödljus med sirenerna på… Men jag satt ändå där och funderade på det absurda med hela situationen. Om killen bara hade lämnat tillbaka hörlurarna, eller om polisbilen inte kommit åkande just där just då, då hade det inte blivit cirkus av alltihop. Och jag såg framför mig hur han sprang runt där uppe i den väldigt mörka skogen med mina hörlurar i fickan och två ilskna Schäfrar efter sig och det hela kändes så jävla onödigt. Fullkomligt onödigt.
Jag saknar min lurar, det gör jag. Och jag blev förbannad och rädd, absolut, jag tycker att man kan ge fan i att ta saker som inte är ens egna, och att det inte precis känns som att det är trevliga killar som hänger på öde gångvägar och väntar på rånoffer… Men det jag framförallt känner är bara: så jävla onödigt för ett par hörlurar.

Och det får man väl säga var det mest spektakulära som hände denna helg. Det var lite skönt att skriva av sig om det faktiskt. Nu ska jag återgå till mina söndagsaktiviteter.

Nördfredag

Jaha. Vilken skoj fredagkväll det här blir då… Jag tröttnar ganska snabbt på att ligga hemma på detta sätt trots alla olika sätt jag har att förströ mig på. Idag har jag spelat ett av de bästa TV-spelen jag lirat på länge, Oblivion, i några timmar. Det är ett sånt där spel som aldrig tar slut och aldrig blir tråkigt, jag tror att jag har kommit halvvägs nu efter x antal slösade/väl investerade timmar. Därefter glodde jag på ”Kick-Ass” och det var ju en underhållande liten film får jag säga, totalnördig, överdrivet våldsam och krystat Tarrantinosk på ett ganska härligt sätt.
Så, nördfredag alltså. Det är vad det blev idag, jag ska bli frisk till imorgon har jag bestämt så att jag kan gå på fotografiska och följa upp det med vin, det är planen. Jag hoppas att eventuella läsare har roligare saker för sig ikväll än vad jag har.

Ps. Man får tid till att göra sånt som man annars inte gör när man är sjuk. Idag fann jag mig sitta och titta igenom rätt många av mina bilder, det brukar jag sällan göra annars. Det är ganska härligt när man kollar på alla samtidigt och ser att det finns en och annan vettig bild där faktiskt… Två favoriter här nedan, bara för att… Ds.

Döende!

Jag vaknade alltså imorse med djävulen i kroppen. Huvudvärk och muskelvärk och feber, you name it… Jag avskyr att vara sjuk, men det kunde vara värre. Jag ligger här och glor på tv-serier och dricker juice och så och det är ju inte så illa… Har ni föresten sett ”It’s allways sunny in Philladelphia”? Det kan ju vara den bästa sitcomen någonsin och balsam för min trasiga kropp just nu.

Det är väl det enda jag kan se som positivt med den här situationen, man kan ligga i sängen hela dagen och glo på tv-serier utan att känna sig skyldig. Annars ska man ju ha en partner om man ska få ut det mesta av sin sjukdom, någon som pysslar om en och går och handlar glass åt en och sånt. Det är ju faktiskt en win-win situation, alla gillar att få vara lite god samarit då och då…
Men någon tjej har jag inte så den delen blir det inget med den här gången. Det var ju fan… Dessutom hamnar detta i kategorin ”saker man inte bör skriva om för att Annika Norlin redan har gjort det bättre ändå.”
Här ackompanjerat av bilder på en gubbe som är ute och rastar hunden… Folk lägger upp konstiga saker på nätet...


Tillbaka till mina tv-serier.

Ovärderlig, revolutionerande information för dig som gillar att knulla

Att skriva ett blogginlägg om böcker som ”The game” och om de minst sagt tveksamma ”vetenskaper” om raggningsteknik som dykt upp de senaste åren känns ju en smula 2008… Men igår blev jag inlänkad till en sajt som fick mig att åtminstone vilja kommentera detta. Sarga heter den. Som jag förstår det så är detta med att ”sarga” någon samma sak som att skaffa en ny bekantskap. Det finns andra ”facktermer” också som ”neg” och ”inledare” allt för att maximera din chans att ”stifta en ny bekantskap”, alltså att få dra med någon hem från Kellys och skinkapå henne…
Liten fingervisning här: hittar man på nya betydelser för ord för att verka seriös och smart och om man dessutom tar fem spänn per sms för att delge sin kunskap, då är man antagligen en idiot och en fjant som ingen bör lyssna på. Men å andra sidan så riktar sig väl denna information inte till raketforskare…
Nej, detta riktar sig till alla dessa småfeta, ensama killar som inte förstår någonting om tjejer. Tjejer är för dem varelser som inte kommer från den här planeten, måhända är de från månen. De är väldigt konstiga, vill göra och prata om konstiga saker. Men ändå, de är ju så söta och det kittlar ju så skönt i underlivet när man tänker på dem. Så man vill ju ta med dem hem. Man vill ju så gärna ha en liten tjej hemma hos sig. Så bra då att det finns genvägar! Knep för den som lätt och smärtfritt vill lura människor att ligga med en! (och det vill man ju!) Guldkorn som:

”Alla förväntar sig komplimanger och har oftast en färdig undanmanöver klar för en sådan.
Överraska med någon intressant fakta - eller varför inte med något som personen inte känner igen - en kamouflerad förolämpning, dvs en neg. De avväpnar personen och demonstrerar att du inte är "överdrivet" intresserad eller påflugen vilket får personen att sänka garden.”

Så. Jävla. Smart!, tänker vi killar, man förolämpar tjejen först och främst! Då får hon inte några idéer i huvudet om att man skulle vara alldeles för intresserad!

Man läser vidare:

”Säger du En intressant sak så tycker folk som lyssnar att du sagt en intressant Sak.
Säger du Tio intressanta saker så sker något - plötsligt tycker folk att Du är intressant.”

Ja, det är ju helt logiskt! Tio saker är fler saker än en sak… Att jag inte tänkt på det innan! Dessutom älskar ju folk killar som står och spyr ur sig fakta och inte lyssnar på vad någon annan har att säga, eller hur?

Larvig hatt - också ett bra knep! Vem blir inte intresserad av kille i larvig hatt?!

 När man nu har skapat ett intresse tänker man, hur ska jag då seal the deal? Vad ger mig en edge över alla andra som också har läst Illustrerad vetenskap och memorerat tio intressanta fakta?
Jo! Med (vetenskapligt bevisade!) psykologiska knep såklart!
Till exempel:

”Skall du närma dig en kvinna så gör det alltid från sidan. Framifrån och bakifrån finns det inbyggda varningsbeteenden för medan du från sidan inte utgör något hot utan istället snarare inger förtroende.”

Ovärderlig information! Nu är det bara att börja cirkulera runt dansgolvet och vänta tills man får en sida vänd mot sig, då springer man fram med en snabb förolämpning och sen har man praktiskt taget halva inne!
Hur träffade folk varandra innan genierna bakom den här vetenskapen kom ut med sina alster?
Det kan man verkligen fråga sig…

Mer film, konstig konstfilm...

Igår på bion så snodde jag åt mig ett Cinemateket-program som jag har suttit och lusläst till lunch idag. Jag älskar Cinemateket, det är så underbart att sånt finns, även om jag inte är så bra som jag borde vara på att utnyttja det. Man blir ju så lätt bekväm av sig och tycker att det är jobbigt att släpa sig ut till filmhuset… Hur som helst så fanns det massa gött i det där programet, imorgon har de en helkväll med Gösta Ekman på filmhuset, intervju med honom akompanjerat av Papphammar och sen ”Morrhår & ärtor” på stor duk. Låter det inte härligt? Synd bara att jag inte lär få med mig någon annan…
Och på lördag eftermiddag kan man se ”Blue Velvet” som bakisunderhållning.


 Det lär jag inte heller få med mig någon på…

Bra program i alla fall, och billigt är det också!
Med det sagt så kan det ju bli en smula arty-farty, en smulla pretto… Sånt är ju roligt av flera anledningar och jag kan inte hjälpa att jag skrattar lite när jag sitter här och läser mitt program. Det är inte Göta Kanal precis, det är svårt, det är tungt... Jag älskar film men en del av det här verkar ju löjligt deppigt, eller vad sägs om:

”Traumatiserad Vietnam-pilot som dödat ett barn inleder relation med tolvårig flicka dumpad på barnhem i förort till Paris”

Eller

”Svart komedi om ung mans kamp för att få gräva upp sin morbror, mönsterarbetaren som begravts med fackföreningskortet hans änka måste ha för att få ut sin pension.”

Eller:

”Brutal uppväxt i uråldrigt sardiskt patriarkat i bröderna Tavianis största succé. Efter en självbiografi av Gavino Ledda, som vaktar får och pryglas medvetslös av sin far i femton år och sedan lär sig latin och blir lingvist.”

Det är så att man ibland, ofta, tror att beskrivningarna är dikter eller såna där ordlekar där man går runt i en ring och alla säger varsitt ord tills man har en berättelse… En väldigt kreativ (eller möjligen helt okreativ?) människa måste sitta och jobba med dessa, jag såg faktiskt filmen som det undre citatet ovan beskriver i skolan och även om den inte precis var någon skrattfest så var den ju oändligt mycket roligare än vad det låter…
Men å andra sidan så låter ju det här jävligt intressant faktiskt:

”Hemlös drömmare med kula i huvudet träffar kreativt kollektiv bosatt på skrotupplag och beslutar att hämnas på vapenindustrin.”

Den måste jag ju faktiskt se…

Två tips mest

Jag gick på bio med Mathias och Valeria igår för att se ”Armadillo”, en dokumentär om danska ISAF-soldater i Afgahnistan. Det var en bra film, extremt obehaglig på sina ställen tyckte jag. Jag har så svårt att förstå att man skickar de här pojkarna dit med löften om det stora äventyret. Det finns mycket med det där som inte är helt lätt att förstå…
När jag kom hem så såg jag en mer lättsam dokumentär, ”Man on wire”. Så fantastiskt fin den var, jag kände mig inspirerad av den filmen. Finns på SVTplay i ett par veckor.



Bara några tips där alltså. Annars mår jag ganska fint tycker jag, under omständigheterna. Alltså att det är höst och att jag är oviss om framtiden, där har ni omständigheterna.
I förrgår la jag mig i badet för första gången sedan jag flyttade hit, jag hade varit ute och gått i kylan och det var ganska skönt. Men det kändes som en sån sak som verkligen hör kylan och vintern till, ändå var det helt ok. Det är en övergripande känsla av att något saknas utan att man vet vad, och så brukar det vara på hösten. Jag vet inte varför det är så men så är det.
Fan, nu har jag inte så mycket att säga igen känner jag… Jag återkommer med något mer konkret.

Angående min kusin

Ikväll ska jag äta middag med min moster Eva och min kusin Fanny. Jag är väldigt glad för detta. Dels för att det alltid är trevligt med middag med trevliga människor (och det är alldeles för sällan jag får tillfälle att besöka Jakobsberg) men framförallt för att träffa Fanny. Vi ses inte så ofta nu mera, hon bor i Göteborg och då blir det ju inte av att man går ut och tar en öl riktigt.
Jag och Fanny har nog lite speciell rellation för att vara kusiner. När vi växte upp så träffades vi väldigt mycket, vi blev nästan som syskon. Jag har aldrig haft ett syskon som varit i min ålder och inte hon heller. Ibland hatade jag henne med den glöd som små barn hatar saker, vi bråkade säkert och slogs, och det är väl sånt som syskon gör, men framförallt var vi nog ganska bra kompisar tror jag, åtminstone tills vi blev tonåringar och började bli medvetna om allt och alla. Ni vet hur det var, plötsligt var det viktigt att ha någon speciell grupptillhörighet, att se ut och uppträda på ett speciellt sätt. Men strunt samma, poängen är att vi var tajta, då när det begav sig.

Den enda bilden jag kan hitta på mig och Fanny...

Och det berodde inte enbart på att våra mammor var syskon och umgicks mycket. Jag och Fanny hade något speciellt. Vi är nämligen födda på samma dag. Det var ju något väldigt speciellt med det där, två syskon som får barn på samma dag, samma år. Och den historien har vi blivit matade med ofta sedan vi var stora nog att förstå den. Vi har lyssnat på berättelsen om hur min mamma och Fannys mamma låg i samma sal på BB, hur häftigt personalen tyckte att det var att det var två syrror där samma dag. Vi har alltid känt oss lite speciella på grund av det där, och trots att alla andra kanske rycker på axlarna åt det så har vi gärna berättat historien igen.
Den flitige läsaren såg att jag och Fanny ju träffades på Way out West för ett par veckor sedan och då var det första gången på väldigt länge kändes det som. Men ni vet när man inte träffat någon på länge och är lite rädd att det inte ska funka att umgås riktigt, att man ska ha blivit för olika på den tid man inte setts. Och sedan ses man och det är hur trevligt som helst och man snackar och har så jävla trevligt och man förstår inte alls vad det var man var så orolig för från början… Precis så var det.

Nåväl, det ska i alla fall bli väldigt trevligt. I allmänhet tror jag på en mycket trevlig kväll ikväll! Kanske Fasching… Det var länge sedan nu… Det vore något det…

God morgon.

Hejfredag

Jag är glad idag därför att jag har fått det där ”internet” hemma i min lägenhet. Riktigt internet från en sladd som går in i väggen! Man kan väl säga att man inte blir van vid sådan lyx av att hoppa runt på andrahandskontrakt… Dessutom är jag glad för att det är fredag, jag har en bra känsla om den här helgen, jag vet inte vad jag ska göra men jag har en bra känsla.

Vi låter det vara så så länge tycker jag.

Jag hoppas att ni har härliga fredagsplaner bloggers, ni får gärna berätta om dem om ni vill.

Ps. Jag ville spela en härlig låt med Niccokick som jag tyckte passade tillfället, men folk är ju så dåliga på att lägga upp sånt på youtube så att lata människor som jag enkelt kan lägga upp det på sina bloggar. Så jävla trist att folk inte tänker på sina medmänniskor längre. Sollidariteten. Vad hände med den? Jag bara undrar?
Det blir en spotifylänk istället: Niccokick – “The pain in my throat is just a sign of healthy anxiety”

Blandar och ger

Så vad har då hänt under den tid då den här bloggen legat en smula i dvala? Inte så mycket egentligen, men jag tänkte nämna några triviala saker som det mycket väl kunde ha blivit blogginlägg av om jag varit på det humöret (vilket jag då alltså inte var…)

- Såg filmen ”Puss” på bio och funderade återigen på detta med svensk film och den eviga invändningen att svensk film skulle vara dålig. Jag håller inte med i sak men kan själv känna att manus och skådespeleri ofta känns sämre när man ser svenska filmer än till exempel amerikanska. Jag har en teori om att det handlar om språket och att svenska är för hemtamt för att man ska köpa skrivna repliker som ibland inte ligger 100% rätt i munnen på skådespelarna.
Med det sagt så var ”Puss” ändå jävligt trist. Det blir inte bra bara för att man har två Skarsgårdar med i projektet. Och jag har aldrig, aldrig sett en riktig människa lägga på en telefonlur, titta på den argt och väsa ”asshole” till personen som just var i andra änden. Det är en dålig replik det, oavsett vilket språk den är på…

- Fi släpper små filmer med Gudrun Schyman och Nour el Refai innan valet. Och den första var ju kul, sen blev det bara dåligt filmad framrapad fakta av det hela. Intressant och helt sann fakta visserligen (förutom kanske detta vänstervurmande för kortare arbetsdagar, det vet jag inte om jag gillar…) men de kunde ju ha gjort det så mycket roligare med en sylvass retoriker som Gudrun och en sylvass komiker som Nour. Lite besviken.
Bättre än alla andra trista valfilmer i år dock (SDs kan man i och för sig inte kalla för trist kanske…)

- Läste en krönika av Linda Skugge på temat ungdomar-är-så-jävla-lata-nuförtiden som verkar vara poppis just nu. Jag är lite delad här, för jag kan hålla med henne om att det finns såna ungdomar, är det något jag har lärt mig under de senaste två åren så är det arbetsmoral, den hade jag inte på topp förut…
Men samtidigt blir jag alldeles äcklad av den där krönikan i sin helhet, den börjar (för er som inte orkar läsa den) med att Skugge påstår sig kunna fixa jobb till vem som helst (eller, hon tillägger i den filmade intervjun att man bör vara ”frisk” och ”inte bo i en liten ort”) på 20 minuter. Därefter fortsätter det med att Skugge skryter om hur mycket hon har uppnåt i ungefär halva artikelln och sedan slutar det med ett enkelt ”hur svårt kan det vara?”
Jag håller med om att man inte ska klaga om man faktiskt tackar nej till jobb på till exempel McDonalds, men det finns ingen som helst förståelse i den där texten för att människor kan vara på något annat sätt än Linda Skugge, jag tycker att det är ett hårt och obehagligt sätt att klumpa ihop alla arbetslösa ungdomar. Erik berörde detta ännu bättre i hans förra inlägg.


Ja. Som sagt. Några saker jag funderade på bara. På återseende mina vänner.

Är tillbaka!

Likt så många andra fashionistor och homestylare har jag tagit mig en bloggpaus. Det var skönt.
När vi blir gamla kommer vi att berätta för våra barn om hur stressande och påfrestande vi hade det på 00-talet då vi var tvungna att ständigt hitta på nya fyndigheter om hur knasigt det är att vara hyfsat välbärgad i Stockholm...

Men om man skulle ta och skriva lite igen nu då? Jag är på bra humör denna tidiga morgon så varför inte?
Som en parentes här: jag har funderat en del under de här dagarna på vad som fattas på den här bloggen. Vi får väl se om det händer lite nya grejer snart, jag hoppas att det gör det.

Jag ligger i sängen och morgonläser tidningen Filter, en mycket bra tidskrift som alltid har något man är intresserad av. Där finns en intervju med Marcus Birro och då blir man ju förbannad på ett fnissigt sätt.
När jag jobbade med 1000apor så var det ju mycket Birro hela tiden och ärligt talat så förstod jag inte då varför man skulle hacka så mycket på den bleka lilla pöjken. Nu förstår jag det.
Marcus Birro verkar vara en så sjukt jobbig människa. En sån människa som får det att klia i hela kroppen på mig för att han är så pinsam. Dessutom är han kristen och en sån typ som ständigt och jämt ska försvara "kärnfamiljen".


Men det som är riktigt fascinerande är hur han tar alla tillfällen att övertyga folk om hur synd det är om Marcus Birro. Hur missförstådd han har blivit, hur jobbigt han har det.
Han är en sån människa som man känner på sig ganska ofta att han ljuger rakt upp och ned i krönikor och intervjuer. Ofta erkänner han i andra intervjuer att han har ljugit i någon krönika men bara i syfte att visa hur synd det är om honom som måste ljuga för att få lite (läs: för mycket) uppmärksamhet. Och i nästa steg: hur synd det är om honom som kämpar så mycket med sitt uppmärksamhetsbehov...
Och han kommer undan med det.
Och han får skriva fler böcker som ingen verkar läsa.

Det är ju fantastiskt! Ur intervjun i Filter:
"Du skriver att hela stan hatade dig och ditt gäng.
- Det var ju så också.
Så minns jag det inte alls.
- Ja, jo, delvis har du nog rätt. Men om man ser det i ett större perspektiv, Göteborgs-posten skrev inte en rad under alla år. Det började gå bra för mig som poet, men jag var aldrig med någonstans. 2003 hade vi releasefest för en roman om Göteborg och det kom inte en enda journalist."

Det har aldrig slagit Marcus Birro att folk kanske inte är så jävla intresserade. Jag tycker att det är så fruktansvärt pinsamt med en man som sitter i en intervju och öppet klagar på att tidningarna inte vill skriva om honom, helt utan att förstå det konstiga i ett sånt klagomål. Är det inte?
Jag kommer aldrig att förstå mig på män som Marcus Birro. Men på något sätt uppskattar jag att de finns där så att jag har någon att bli sådär fnissigt förbannad på.

"Du framstår faktiskt ofta som väldigt humorlös.
- Jag vet att det är så. Jag kan framstå som jävligt distanslös och humorbefriad när jag är precis tvärtom. En period trodde jag att folk funderade mycket på vad jag höll på med. Men så är det ju inte."

Jag har en känsla av att Marcus Birro fortfarande tror att folk funderar på honom då och då...

Nu är det dags att stiga upp.