Angående min kusin

Ikväll ska jag äta middag med min moster Eva och min kusin Fanny. Jag är väldigt glad för detta. Dels för att det alltid är trevligt med middag med trevliga människor (och det är alldeles för sällan jag får tillfälle att besöka Jakobsberg) men framförallt för att träffa Fanny. Vi ses inte så ofta nu mera, hon bor i Göteborg och då blir det ju inte av att man går ut och tar en öl riktigt.
Jag och Fanny har nog lite speciell rellation för att vara kusiner. När vi växte upp så träffades vi väldigt mycket, vi blev nästan som syskon. Jag har aldrig haft ett syskon som varit i min ålder och inte hon heller. Ibland hatade jag henne med den glöd som små barn hatar saker, vi bråkade säkert och slogs, och det är väl sånt som syskon gör, men framförallt var vi nog ganska bra kompisar tror jag, åtminstone tills vi blev tonåringar och började bli medvetna om allt och alla. Ni vet hur det var, plötsligt var det viktigt att ha någon speciell grupptillhörighet, att se ut och uppträda på ett speciellt sätt. Men strunt samma, poängen är att vi var tajta, då när det begav sig.

Den enda bilden jag kan hitta på mig och Fanny...

Och det berodde inte enbart på att våra mammor var syskon och umgicks mycket. Jag och Fanny hade något speciellt. Vi är nämligen födda på samma dag. Det var ju något väldigt speciellt med det där, två syskon som får barn på samma dag, samma år. Och den historien har vi blivit matade med ofta sedan vi var stora nog att förstå den. Vi har lyssnat på berättelsen om hur min mamma och Fannys mamma låg i samma sal på BB, hur häftigt personalen tyckte att det var att det var två syrror där samma dag. Vi har alltid känt oss lite speciella på grund av det där, och trots att alla andra kanske rycker på axlarna åt det så har vi gärna berättat historien igen.
Den flitige läsaren såg att jag och Fanny ju träffades på Way out West för ett par veckor sedan och då var det första gången på väldigt länge kändes det som. Men ni vet när man inte träffat någon på länge och är lite rädd att det inte ska funka att umgås riktigt, att man ska ha blivit för olika på den tid man inte setts. Och sedan ses man och det är hur trevligt som helst och man snackar och har så jävla trevligt och man förstår inte alls vad det var man var så orolig för från början… Precis så var det.

Nåväl, det ska i alla fall bli väldigt trevligt. I allmänhet tror jag på en mycket trevlig kväll ikväll! Kanske Fasching… Det var länge sedan nu… Det vore något det…

God morgon.