Blandar och ger

Så vad har då hänt under den tid då den här bloggen legat en smula i dvala? Inte så mycket egentligen, men jag tänkte nämna några triviala saker som det mycket väl kunde ha blivit blogginlägg av om jag varit på det humöret (vilket jag då alltså inte var…)

- Såg filmen ”Puss” på bio och funderade återigen på detta med svensk film och den eviga invändningen att svensk film skulle vara dålig. Jag håller inte med i sak men kan själv känna att manus och skådespeleri ofta känns sämre när man ser svenska filmer än till exempel amerikanska. Jag har en teori om att det handlar om språket och att svenska är för hemtamt för att man ska köpa skrivna repliker som ibland inte ligger 100% rätt i munnen på skådespelarna.
Med det sagt så var ”Puss” ändå jävligt trist. Det blir inte bra bara för att man har två Skarsgårdar med i projektet. Och jag har aldrig, aldrig sett en riktig människa lägga på en telefonlur, titta på den argt och väsa ”asshole” till personen som just var i andra änden. Det är en dålig replik det, oavsett vilket språk den är på…

- Fi släpper små filmer med Gudrun Schyman och Nour el Refai innan valet. Och den första var ju kul, sen blev det bara dåligt filmad framrapad fakta av det hela. Intressant och helt sann fakta visserligen (förutom kanske detta vänstervurmande för kortare arbetsdagar, det vet jag inte om jag gillar…) men de kunde ju ha gjort det så mycket roligare med en sylvass retoriker som Gudrun och en sylvass komiker som Nour. Lite besviken.
Bättre än alla andra trista valfilmer i år dock (SDs kan man i och för sig inte kalla för trist kanske…)

- Läste en krönika av Linda Skugge på temat ungdomar-är-så-jävla-lata-nuförtiden som verkar vara poppis just nu. Jag är lite delad här, för jag kan hålla med henne om att det finns såna ungdomar, är det något jag har lärt mig under de senaste två åren så är det arbetsmoral, den hade jag inte på topp förut…
Men samtidigt blir jag alldeles äcklad av den där krönikan i sin helhet, den börjar (för er som inte orkar läsa den) med att Skugge påstår sig kunna fixa jobb till vem som helst (eller, hon tillägger i den filmade intervjun att man bör vara ”frisk” och ”inte bo i en liten ort”) på 20 minuter. Därefter fortsätter det med att Skugge skryter om hur mycket hon har uppnåt i ungefär halva artikelln och sedan slutar det med ett enkelt ”hur svårt kan det vara?”
Jag håller med om att man inte ska klaga om man faktiskt tackar nej till jobb på till exempel McDonalds, men det finns ingen som helst förståelse i den där texten för att människor kan vara på något annat sätt än Linda Skugge, jag tycker att det är ett hårt och obehagligt sätt att klumpa ihop alla arbetslösa ungdomar. Erik berörde detta ännu bättre i hans förra inlägg.


Ja. Som sagt. Några saker jag funderade på bara. På återseende mina vänner.