Gammal gammlare gammlast

Jag är på jobbet idag. Det är rätt så skönt att vara här på en söndag. Lugnt.
Helgen har också varit lugn får man väl säga, inget känns särskilt kul just nu, hade inte stor lust att gå ut och göra den vanliga grejen den här helgen och bli full och odräglig på nån klubb. Det känns inte så lockande. Jag tror att det är för att jag har siktet inställt på att åka mot värmen några dagar i nästa vecka, helt glömma allt som har med mitt liv här hemma att göra i några dagar och bara fota, och värma mig. För just nu känns det som att jag är frusen ända in i själen, jag som inte ens tror på sånt där...

Jag upplevde något skrämmande igår. Jag skulle gå ut för att köpa mig lite mat och kom ned till min port. Där stod en äldre kvinna med vad jag tror var hennes barnbarn, de väntade på någon innanför porten. Jag sa hej när jag kom ned för trappan och kvinnan sa hej och tittade på mig, synade mig. Sen sa hon till sitt barnbarn: ”nu får du akta lite på dig så att farbrorn kan komma ut”.
Farbrorn.
Hon tog en titt på mig i min stickade mössa och med lite för långt skäggstubb och bestämde sig för att jag i ögonen på det här barnet inte längre var en ”kille” utan en ”farbror”, så kändes det. Jag var skakad och kände mig äldre än någonsin och nu har jag funderat på det sedan dess. Om tre månader fyller jag 25 och det börjar kännas ganska läskigt nu. Jag skulle mycket väl kunna få en riktig ålderskris och springa iväg och köpa gymkort och göra den där tatueringen jag har pratat om att jag ska göra i fem år nu bara för att...

Vad blir bra som söndagsmusik då? Det här kanske?