Små rapporter från lilleputtland

Känns nästan överflödigt att skriva om denna Clooney-hysteri som råder i tidningarna. Både Calle och Erik har redan kommenterat det hela med liknande slutsats: Det är pinsamt hur små vi svenskar gör oss så fort någon från det gyllene landet i väst uttalar sig om eller råkar sätta sin fot i det här landet i ett par dagar.

Men någonstans måste man väl ändå fråga sig igen, vem är det här intressant för?

Sitter det folk ute i skogarna och tänker ”ojojoj, imorgon kan jag äta samma sak som han Ocean’s Eleven-killen till frukost och känna mig som en filmstjärna!”?
Eller är det bara tidningarna som tror att det är så?

Jag måste erkänna att en del av mig alltid blir lite imponerad av sånt här ändå. Inte Clooney’s frukostägg kanske men så fort det är en referens till sverige i en TV-serie eller film så sticker det ju till av patriotism i bröstet eller hur? Och sen känner man sig dum när man känner det.
Och det är underligt det där för hur mycket Hollywood än våldtar de mest daterade generaliseringar om svenskar så tackar vi och tar emot och är väldigt nöjda med att bli omnämnda...



Schnergen!