torsdag 13 januari 2011

WWW vs IRL

Jag kan inte komma på något att skriva om…

Trist det där, man vill skriva något fyndigt eller klyftigt eller tänkvärt och så står det still och då får jag avsmak på hela grejen med att skriva istället. I gårdagens Metro skrev Cissi Wallin en krönika om internetpersonligheter (eller nåt) som det kliade i hela mig av, känslan i kroppen när ens selektiva perception (Mediekunskap A på gymnasiet-ord) säger en att detta är en artikel man borde vara intresserad av samtidigt som ens sans och vett skriker att det är så ointressant och oviktigt som något kan vara.
Jag ska inte klaga så mycket på Cissi Wallin, jag gillar ju henne normalt sett (även om det känns rätt trist av henne att damma av ”jag har varit i Berlin och insett att Svenskar är så jävla stela”-plattityden). Men är vi inte lite trötta på teorier om saker som händer på World Wide Web? Folk tar i allmänhet hela bloggvärlden, facebook, twitter och Internet som helhet på tok för seriöst. Kan man inte göra skillnad på lite text och några bilder och någons personlighet så borde man kanske tänka efter lite. Det är ändå mest underhållning va?, inte på riktigt… Men att säga det till vissa är lite som att säga till en fotbollsnörd ”men du, det är väl ändå bara 22 stekare som jagar varandra på en gräsplan i en och en halv timme? Det är väl ändå bara en lek?”.

För att gå vidare med liknelsen till fotboll så har jag ett brev som min farfar skrev till mig innan han gick bort, en del av det handlar om idrott och att idrottare tjänare så orimligt mycket pengar. Jag förstod inte riktigt det där eller höll med om det som tonåring men nu har jag en annan förståelse. I ett större perspektiv så är det ju ändå bara en lek, samma sak med internetvärlden ibland tycker jag. Plötsligt har en massa människor det där som jobb och tar det väldigt seriöst, skriver krönikor om det som att det var något annat än vad det faktiskt är och ser på sig själva med lite för stort allvar.
Jag ska inte låtsas att jag står utanför det på något sätt, jag bloggar, jag twittrar och jag har Facebook men jag tar allt det där med en nypa salt. Och om Cissi Wallin eller någon annan undrar om jag är en annan person på nätet än i verkligheten så tycker jag att det är självklart att det är så, allt annat vore ogenomförbart och obehagligt.
Och den senaste grejen är föresten att "checka in" på Facebook. Nu har vi ett nytt sätt att visa vår äkta karaktär för våra medmänniskor.
Nog för att jag är otroligt ointresserad av att veta när mina bekanta är på biblioteket eller i vilken Ica de handlar sin mat. Men dessutom lär ju även denna information vara något förskönad, vi lär inte få se några "Lars Johansson is @ Veneriska kliniken, Södersjukhuset"-statusar...

Det var allt jag hade att säga. Är ledig idag och tänker nu gå och spendera min tid på andra ställen än på internetet.

1 kommentar: