söndag 31 januari 2010

Att vara hatad

En annan läskig grej, nu när jag ändå är inne på ämnet, hände igår. Strax efter midnatt fick jag det här SMSet:



Jag blev väldigt orolig, man vill ju att folk ska tycka om en i alla fall fall en smula, eller åtminstone vara betydelselös, det kan jag leva med att vara för de flesta. Men man vill inte vara hatad! Och att få det svart på vitt, det har aldrig hänt förut. Kanske att det finns en och annan hater där ute men de har hittills varit tysta.

Så jag gick igenom alla gamla vänner, alla gamla romantiska kontakter som kan ha slutat dåligt, jag tog en lång funderare på vilka jag kunde ha förorättat på en nivå så att de faktiskt skulle gå runt och bära på något slags hat mot mig och inte kunna få det ur sig förrän på fyllan och då ändå inte vågat skicka det till mig med en avsändare... Jag tänkte leta upp vem det var på nätet, kanske skickade personen från en kompis mobil för att jag inte skulle få reda på vem det var. Men kanske kunde jag ändå hitta kompisens namn och söka på den personen på facebook och sen gå igenom personens vänner och hitta en gemensam nämnare som kanske kunde vara människan som är fylld av hat, mot mig.

Sen slog det mig att jag kanske inte borde, att det kanske är bättre att inte veta. Vad gott kunde komma ur att veta att en person hatar en. Inget. För en stund stod jag i valet och kvalet men så tänkte jag att om jag vet, om jag får reda på vem, då kunde jag fundera på vad som hände mellan mig och den personen, kanske inse mina misstag, kanske bli en lite lite bättre människa! Kanske att det då till och med skulle vara värt det, kanske att jag en dag skulle tacka personen för att han/hon tillslut sa hur det var!

Men så, just när jag slog upp hitta.se så fick jag detta:



Och då var det som en blandning av lättnad och besvikelse. Jag är i alla fall inte, så vitt jag vet, hatad. Men lite, lite besviken är jag fortfarande, för om man kan framkalla hat hos någon, en så stark känsla, då är man åtminstone betydelsefull. Och idag har jag funderat på hur stor inverkan jag har på livet hos människor omkring mig. Skulle de kunna hata mig om jag gav dem skäl?

Jag vill gärna tro att de skulle de...

Gammal gammlare gammlast

Jag är på jobbet idag. Det är rätt så skönt att vara här på en söndag. Lugnt.
Helgen har också varit lugn får man väl säga, inget känns särskilt kul just nu, hade inte stor lust att gå ut och göra den vanliga grejen den här helgen och bli full och odräglig på nån klubb. Det känns inte så lockande. Jag tror att det är för att jag har siktet inställt på att åka mot värmen några dagar i nästa vecka, helt glömma allt som har med mitt liv här hemma att göra i några dagar och bara fota, och värma mig. För just nu känns det som att jag är frusen ända in i själen, jag som inte ens tror på sånt där...

Jag upplevde något skrämmande igår. Jag skulle gå ut för att köpa mig lite mat och kom ned till min port. Där stod en äldre kvinna med vad jag tror var hennes barnbarn, de väntade på någon innanför porten. Jag sa hej när jag kom ned för trappan och kvinnan sa hej och tittade på mig, synade mig. Sen sa hon till sitt barnbarn: ”nu får du akta lite på dig så att farbrorn kan komma ut”.
Farbrorn.
Hon tog en titt på mig i min stickade mössa och med lite för långt skäggstubb och bestämde sig för att jag i ögonen på det här barnet inte längre var en ”kille” utan en ”farbror”, så kändes det. Jag var skakad och kände mig äldre än någonsin och nu har jag funderat på det sedan dess. Om tre månader fyller jag 25 och det börjar kännas ganska läskigt nu. Jag skulle mycket väl kunna få en riktig ålderskris och springa iväg och köpa gymkort och göra den där tatueringen jag har pratat om att jag ska göra i fem år nu bara för att...

Vad blir bra som söndagsmusik då? Det här kanske?

fredag 29 januari 2010

Det här med humor och kommentarer

Så vi hade Felix Herngren i Schulman Show studion och som vanligt spelade vi in en sketch med honom som vi gör med alla gäster. Vi var väldigt nöjda med den efteråt, tyckte att det blev riktigt bra. Den kommer först i programmet som ni har här:




Det som först hände var att vi fick ”bleepa” alla gånger Felix använde ordet ”fitta”. Därefter blev folk ändå så upprörda över klippet att Aftonbladet blev tvungna att lägga in en textremsa där man förklarade för de mer sinnessvaga tittarna att sketchen var just en sketch. Trots allt detta så haglar kommentarerna om att Felix är dum i huvudet...

Jag har nämnt detta förut, när vi gjorde 1000apor, men jag kan fortfarande inte förstå. Hur tänker folk? För det första: Hur kan man inte förstå att det är ett skämt? - Man tänker sig att de flesta människor någon gång i något sammanhang sett humor i TV förut. Man tänker sig att de vet att Felix Herngren är komiker och att vi ofta har humor med i våra program. Ändå tror alltså dessa människor att vi, i ett underligt infall av öppenhet, klippt in en feltagning innan vinjetten där en kändis får ett utbrott på en av våra anställda?
Då känns det som att man är väldigt enfaldig tycker jag.
Och en andra grej: Hur kan man, om man nu förstår att det är en sketch, bli upprörd över detta? Hur lång pinne har man i röven om man måste skriva kommentarer om ”låg humor” och ”elakt”? Jag förstår inte, har aldrig förstått, det här fenomenet. Det är, ärligt talat, helt bortom mig att riktiga människor gör så.


Jaja. Ikväll då? Det blir nog en drink eller så någonstans. Någon annan som ska göra nåt kul?

torsdag 28 januari 2010

Ännu en dag

Stressig dag. Ingen tid för bloggande. Jag har klippt och klistrat i
ett Schulman Show som jag är lite extra nöjd med, Felix Herngren är
med och den mannen är verkligen något av ett geni när det gäller
humor.
Bland det första jag fick göra på 1000apor var en serie sketcher med
honom, jag mindes idag hur imponerad jag var då och hur häftig jag
kände mig som fick göra sketcher med honom. Han satte alla tagningar
på första och var grym hela tiden...
Kolla på inledningssketchen imorgon, den blev riktigt kul!

Jaha, och sen stressade jag vidare till Stadium för att filma ett
event med Sofi Fahrman och intervjua stissiga småtjejer och
överexalterade marknadschefer och sånt. Och det var faktiskt ganska
kul ändå.
Men det har varit en lång dag och nu står jag på tunnelbanan med min
goodybag som innehåller en modetidning, en minimal påse nötter och
en läcker vattenflaska i fashionabelt chockrosa. Så glamorös kan
mediavärlden vara...

Men jag klagar inte, för idag ändrade jag väderrapporten på datorn
till att visa vädret i Bangkok. Och där är det 30 grader och sol! Om
en vecka vid den här tiden sitter jag på ett plan på väg dit...
Det lutar jag mig mot just nu.

onsdag 27 januari 2010

Första hjälpen

Mer lokalpatriotism på bloggen! Och ännu mer lokal ska den vara! Tjejerna i First Aid Kit kommer från mina gamla hoods där jag växte upp och deras musik är riktigt härlig tycker jag! Så mitt Enskedehjärta pumpar lite hårdare när jag hör dem, det gör det...

Så lyssna på dem ni så svänger jag ihop ett Schulman Show så länge.

Små rapporter från lilleputtland

Känns nästan överflödigt att skriva om denna Clooney-hysteri som råder i tidningarna. Både Calle och Erik har redan kommenterat det hela med liknande slutsats: Det är pinsamt hur små vi svenskar gör oss så fort någon från det gyllene landet i väst uttalar sig om eller råkar sätta sin fot i det här landet i ett par dagar.

Men någonstans måste man väl ändå fråga sig igen, vem är det här intressant för?



Sitter det folk ute i skogarna och tänker ”ojojoj, imorgon kan jag äta samma sak som han Ocean’s Eleven-killen till frukost och känna mig som en filmstjärna!”?
Eller är det bara tidningarna som tror att det är så?

Jag måste erkänna att en del av mig alltid blir lite imponerad av sånt här ändå. Inte Clooney’s frukostägg kanske men så fort det är en referens till sverige i en TV-serie eller film så sticker det ju till av patriotism i bröstet eller hur? Och sen känner man sig dum när man känner det.
Och det är underligt det där för hur mycket Hollywood än våldtar de mest daterade generaliseringar om svenskar så tackar vi och tar emot och är väldigt nöjda med att bli omnämnda...



Schnergen!

tisdag 26 januari 2010

Nu fyller vi det här inlägget med tidsfördriv för det kan vi behöva.

Det är kallt utomhus, det har jag lärt mig idag. Det är förjävla kallt. Men inga fler texter om att längta till sommaren, jag ska faktiskt sätta mig på ett plan till Thailand om 9 dagar, 2 timmar och 22 minuter (minus vad det nu kan tänkas ta att skriva klart det här), så jag har ingen rätt att klaga. Istället behöver man något att luta sig mot när det är såhär, såhär som det är.
Igår satt vi här på kontoret på eftermiddagen och Calle tittade ut genom fönstret och väste ”helvete!”.
”Vadå?” frågade jag.
”Nu blir det mörkt igen” sa han.
Och jag förstår honom, jag känner lite samma sak varje dag, någonstans finns en förhoppning om att det kanske kommer att fortsätta vara ljust den här kvällen...

En dag lämnar vi det här landet tycker jag. Det skulle inte göra mig så mycket. Fram tills dess håller jag mig underhållen på vintern. Jag ser till att ha filmer, TV-serier, spel och musik för att klara det här året också.

Så, jag bjuder er på lite sånt idag. Först en fin låt från en spellista som Zuzanne satte ihop åt mig.



Och sen lite Jan Stenmark, för att det är det bästa, och för att det alltid funkar.


Fler Stenmark finns här

Och sist ett par bilder från Rikets sal, som blivit min nya favorit när jag behöver skratta.



Blev ni glada nu?

måndag 25 januari 2010

Fanmail

Fick en bild av min svägerska precis.



Härligt tycker jag, att han läser. Hej loppan!

Nog med bebisbloggande! Ska bli bättre imorgon, lovar, men nu hinner jag inte för jag måste hinna varva ned lite innan läggdags. Väldigt viktigt.

Puss.

Ett farväl

Idag har jag fått lön och det är gött! Kvällarna med havregrynsgröt och möjligen en frukt till middag är över för den här gången.

I övrigt är det lite av en sorgens dag. Jag gick ned till Enskede från Globen på lunchen och hem till huset där jag spenderade en god portion av mina tonår. Det ska säljas nu och jag kände att jag ville kika på det en gång till. Så jag gick runt i alla rum och mindes allt som jag har gjort i det där rummen. I ett sånt hus, där man har bott länge, finns invanda tekniker för hur man rör sig och är. Jag tar exakt lika många kliv och på samma steg i trapporna, tar tag i ledstången på samma ställen. Öppnar dörren och tänder lampan i mitt gamla rum i en enda rörelse som jag gjorde tusentals gånger för några år sedan.

Minns när Magnus låste in sig med en tjej i pannrummet på nån fest.
Minns bråk som jag hade med min styvpappa i vardagsrummet.
Minns mina första, trevande, sexuella upplevelser i samma säng som jag fortfarande sover i, fast i det här huset.
Minns massor av saker... Jag har alltid varit lite sentimental med sånt här. Tycker att man ska göra det ordentligt när man för alltid lämnar bakom sig en plats som betytt mycket i ens liv.

Så: Hej då huset!

söndag 24 januari 2010

Bebis




Kollar på när brorsonen lever rövare. Perfekt söndag idag!:
Vakna vid ett
Lägga sig på soffan
Tre avsnitt av Lost
Umgås med mamma
Kaffe
Snart: Post apokalyptiskt drama på Victoria med de bästaste av vänner.

Bra.
Bra dag.

lördag 23 januari 2010

Go kväll lörda'

På Debaser. Här innan tio för att slippa inträdet, så pank är jag
nu. Har en plunta i fickan och tänkte precis gå till baren och
beställa en stor härlig vatten...

Skulle kanske ha stannat hemma ikväll. Skulle kanske bara ha struntat
i det här för en gångs skull, men så tänker jag väl varje lördag.

Jag ville skriva om hur mycket jag tycker om Mathias, vi spenderade
hela kvällen tillsammans igår och jag vet inte vad jag skulle göra
utan vänner som honom.
Dessutom ville jag skriva om min pappa, igår satt jag i köket i huset
där jag växte upp och bara pratade med honom hela eftermiddagen och
det fanns inget jag hellre hade velat göra.

Men det där tar vi en annan dag.
Nu ska jag njuta av vattnet och stämningen och vara lycklig i min
vetskap att jag har underbara människor runt omkring mig.
Hoppas att ni får en fantastisk lördag!

Godmorgon, lörda'




Frukost hos Mathias. Sov på en obekväm bäddsoffa och hade konstiga drömmar om kroppsbehåring och klättrande bebisar...

Mathias och jag kollade på en dokumentärfilm om 11:e September. En sån där konspirationssak som påstod att allt var påhittat med planterade bomber och försvinnande flygplan... Det var lite spännande. Det är lustigt hur övertygande saker kan låta från olika perspektiv med hyfsad berättarteknik. Dokumentären finns i sin helhet på Youtube och heter Loose change, har någon sett den? Vad tror ni?

I övrigt är det skönt att veta att jag har en väldigt trevlig morgon i jämförelse med vissa andra...









Jag menar: Lydmar liksom! Så jävla 2005!

Location:Torvmossevägen,Nacka,Sverige

fredag 22 januari 2010

Angående oss trygga och otrygga

Igår läste jag ett inlägg som Amanda hade skrivit om kärlek. Kärlek och rädsla för att bli sårad och såna funderingar som jag också går runt med. Det var bra, hon skrev om Stevie Wonders ”ögonsten” och det tyckte i alla fall jag var roligt...

Det här med att vara rädd för att binda sig och för att bli sårad är ju inget nytt. Och precis som Amanda ser jag med tvivlande ögon på unga par som gifter sig efter en månad och är sådär sagolyckliga, jag älskar sådana par, de ger mig hopp, men jag kan inte hjälpa att se bortom deras lycka in i en framtid av bråk och smärta som oftast ter sig oundviklig.

Det finns så mycket att skriva på det här ämnet att man blir alldeles vimmelkantig... Men idag tänker jag på det här populära med ”relationsmodeller”. För om det är något jag har upptäckt det senaste halvåret så är det att det är jävligt svårt att teorisera om relationer. Människor i min närhet som jag aldrig trodde skulle bli kära och binda sig har plötsligt blivit just det. Jag har gått runt och varit säker på att man måste vara öppen för kärlek för att hitta kärlek men fått bevis på att kärlek kan hitta även de mest cyniska och att de då hjälplöst fogar sig.
Samtidigt spricker även de mest kärleksfulla och ”perfekta” relationer...



Under Amandas inlägg hade någon länkat till en sajt om boken ”Hemligheten - från ögonkast till varaktig relation” Författarna Egil Linge och Dan Josefsson listar sina ”relationsmodeller”, de radar upp egenskaper hos ”trygga” och ”otrygga” människor och de generaliserar i största allmänhet om hur människor beter sig i förhållanden.


Jag finner mig passa in perfekt på olika punkter i alla deras modeller. Kanske att en stereotyp playboy till kille passar perfekt som ”otrygg”. Kanske att den stereotypa kvinnan som vill ge upp hela sin fria vilja till en man och vara hemmafru klaffar på alla punkter med deras ”otrygga-ambivalenta relationsmodell”. Jag kan inte tänka mig en enda människa som skulle passa in helt på vad de kallar att vara ”trygg”...

Poängen är att hur duktig Egil än är som psykoterapeut så kan man inte göra så! Det är antagligen sant att många behöver ändra sin inställning för att lyckas med en varaktig relation, om det nu är vad man vill uppnå här i livet, men att tro att det skulle finnas en formel man kan följa för detta är ju bara idiotiskt, eller hur?

Jag skulle vilja att det fanns en sån formel för det är ganska läskigt ibland att bli äldre och äldre och inte veta om man någonsin kommer att hitta en perfekt relation, att känna att det kanske inte är givet att man kommer att få uppleva det i sitt liv.
Egil och Dan är snälla nog att erbjuda Kurser i ämnet för bara 5000 kronor, jag tror att det är lite mer komplicerat än så...

Godmorgon, freda'

Kommer till jobbet och har fått ett spännande mail som börjar såhär:



Vad betyder det? Jag känner mig väldigt förvirrad och spänd. Om jag förstår mailet rätt så har någon dött och lämnat efter sig 6,5 miljoner dollars! Som jag kan få hälften av!
Men mailet avslutas med:


Och då blir man ju misstänksam. Varför är namnet annorlunda i slutet? Heter han Släppt eller Releasedatum i förnamn?
Nej, jag vet inte om man vågar sig på att satsa på de där pengarna...

Just det! Jag ska försöka börja svara på era kommentarer, alltid. Jag har fått höra att jag var dålig på det förut och det är ju faktiskt lite otrevligt att inte göra det... Jag svarar i kommentarerna om ni frågar, bara så att ni vet.


Imorse på tunnelbanan hörde jag den här låten! Den är väl härlig...?

torsdag 21 januari 2010

Käkar frukostflingor och läser serier

Gött att komma hem och få ta sig en kvällsmacka och slå upp en gammal Fantomen lite på måfå.





Mandrake. Världens fjantigaste superhjälte. Man måste älska honom.

Stackars tigern

Ska sitta kvar idag och klippa Schulman show, känner mig distraherad... Tar en liten paus nu och skriver ett meningslöst blogginlägg och sen bara klipper jag klart altihop på en halvtimme! Yes!

Liten fundering bara:



Ok, där har vi en av dagens rubriker och om vi bortser från det underliga som omger det här: att det tydligen existerar en sådan klinik, att någon skulle lägga in sig själv på den kliniken, att någon är intresserad av att läsa om någon som lägger in sig själv där och så vidare... Om vi bortser från det och utgår från att det är sant så kan man ju fråga sig vad som försiggår på detta sjukhus som, om jag förstår saken rätt, är något slags rehab för folk som gillar att knulla. Många frågor dyker upp.
- Sitter Tiger Woods fastbunden framför en porrfilm och blir slagen med käpp varje gång han får erektion?
- Är kliniken enbart för män eller finns där också kvinnor? Är inte det i så fall ett problem?
- Måste man bli helt asexuell för att anses botad?
- En av artiklarna antyder att Tiger skulle ha belagts med ”onaniförbud”, känns inte onani som en himla bra grej som substitut om man vill sluta ligga med en massa människor? Och hur kontrollerar man att detta förbud åtlyds?

Frågor, frågor...

Ärligt talat så är det så mycket ickenyheter runt det här att man blir alldeles matt, den här rubriken såg jag för några veckor sedan:



”Det kallas bakis-söndag” tänkte jag, men det kanske är ett klart tecken på ett nervsammanbrott hos golfare om de äter flingor och kollar på TV, vad vet jag...

Behind the scenes







Bra program idag!

Location:Arenaslingan,,Sverige

onsdag 20 januari 2010

Fett

Under en mindre dispyt på jobbet (relaterad till att vissa på kontoret fick semlor idag, andra blev utan) kollade jag upp när ”fettisdagen” infaller på wikipedia. Det var knepigare än vad jag trodde. Man går genom livet i tron att fettisdagen är något som någon konditor kommit på någon gång för att tjäna mer pengar alternativt någon som bara är väldigt fet och ville ha en egen dag. Men nej, fettisdagen är ju sista dagen innan fastan och en stor grej för kristna i Sverige på 1800-talet!

Dessutom är det en ännu större grej i många andra delar av världen. Det var det som var det intressanta, vet ni vad ”fet tisdag” blir på franska? ”Mardi Gras”!
Alltså, fettisdagen är den lökigaste högtiden vi har i sverige och världens största fest i New Orleans och på andra håll i världen.

 


En av bilderna kommer från Sverige, en kommer från New Orleans.

Så svenskt av oss att förringa detta till att bara handla om grädde och mandelmassa istället för blottade bröst och stora mängder berusningsmedel. Fast det är klart, det är ju inte så lockande att gå runt topless i Sverige mitt i februari, det kanske är därför...

Sol

Vet ni vad jag tänker på idag? Sol. Värme. Ljummet öl. Såna saker.

Tankarna dras hela tiden till de där somrarna när jag jobbade på Sunda på Blidö. Kanske när man vaknade på morgonen och gick över fotbollsplanen för att göra frukost och kände hur daggvått gräs luktade. Kände det mot tårna. Spenderade hela dagar utan att ta på sig varken skor eller strumpor, blev av med sina stadsfötter. Gick på kottar och barr utan att det kändes.

Och sen när barnen hade åkt hem efter tolv dagar och man tog fram vinet och ölen och tände bastun och säkert hade någon en gitarr. På verandan med utsikt över vattnet med hud som hettade från solen och solblekt hår...
Eller Järvsö precis när solen går ned och myggorna är som moln som blänker i solen och det var en ny nyans på molnen varje kväll.


Sånt tänker jag på idag. Jag vet inte varför. Idag har jag sommaren i kroppen och det spritter och trycker för att komma ut.

Jag tänkte dela med mig av lite musik igen. Ni har säkert hört det mesta, en hel del har jag fått av er läsare. Här har ni en lista i alla fall, så vet ni vad jag har i lurarna när jag sitter här och jobbar på mot sommaren och låtsas att jag och Mathias ska åka och bada efter jobbet...

Här får ni!

tisdag 19 januari 2010

Slask

Nej mina vänner... Jag vet inte riktigt vad det är med mig...

De senaste dagarna har jag frågat mig själv väldigt mycket hur jag
mår egentligen. Det känns inte som att jag är särskillt deppig
eller nere, å andra sidan går jag inte runt och är så jävla glad
heller.
Jaha, så allt är lagom då? Mellanmjölk? Det som finns är en
konstig känsla som jag inte kan skaka av mig och inte kan bestämma
mig för vad den är.
Jag har inget riktigt sug efter att skriva eller fota eller någonting
alls faktiskt. Det har varit för många "mellandagar" på sista tiden
tror jag. Oviktiga, ointressanta, Orellevanta dagar som jag bara låter
glida förbi, och det är ju i och för sig helt mitt egna fel.

Man tänker att det hela skulle vara bättre om man bodde någonstans
där det var varmt hela tiden, inte bara tre veckor om året. Men
egentligen borde man bara rycka upp sig lite och sluta vänta på att
januari ska ta slut, eller hur?
Man borde inte vara singel mitt i vintern, det var väl ett dumt
påhitt av mig att vara det...

Självmordstankar

Ser på nyheterna att man i allmänhet ska höja staketen på Stockholms broar, det är så många som hoppar och det blir så himla jobbigt och dyrt att städa upp allt det kladdet sen. Tänker lite försiktigt att det kanske inte är stängslens fel. Att de människor som får infall typ: ”oj, här kan man ju hoppa över utan att anstränga sig allt för mycket, kanske att man skulle köra på den där självmordsgrejen nu när man ändå slipper klättra.” nog ändå är ganska få...
Men något måste man ju visa upp för folk att man slösar deras skattepengar på i onödan.

Har fått en ny liten men naggande god kamera att leka med på jobbet. Jag älskar nya leksaker, är inte det det roligaste som finns? Därav hyfsat gott humör den här morgonen ändå.

Musik!

måndag 18 januari 2010

Sommardrömmar...

I helgen satt jag och var lite full med vän Anna-Carin och fick för mig att titta på bilder från Hultsfred i sommras. Vi fastnade lite framför den här, som jag hade glömt.



”Vad fint, dom är så kära så dom har lagt sig mitt på en fotbollsplan!” tyckte Anna-Carin. När jag tog bilden tyckte jag nog att det såg lite sunkigt och ofräscht ut och jag vet inte... Nu tycker jag också att det ser underbart ut. Det kanske är något som vintern gör med en. Kanske. Att ligga och hångla mitt på en fotbollsplan i Hultsfred ter sig extremt härligt just nu.

Vad har hänt i helgen?

- Jag har givit bort en buddastaty helt utan att få något tillbaks. Snällt av mig.
- Jag har varit full på Marie Laveau. Igen. Jag borde ta en paus från det stället nu.
- Jag har pratat med Amanda om det där med att ta en vit period, hon ska göra det säger hon. Borde man det kanske?
- Jag har sett ”Upp in the air” med George Clooney och känt mig väldigt glad att jag har ett jobb.
- Jag har haft en dröm om att hela min klass på gymnasiet tittade på när jag duschade. Extremt obehagligt.

Och så vidare och så vidare... Inte så spännande saker. Jag jobbar mot Thailand nu om ni förstår vad jag menar, har siktet inställt på lite värme och att ta fantastiska bilder på fantastiska platser, det vill jag göra! Alltid.

I övrigt så har jag tittat på alla bilder från Haiti och folk som spränger varandra i Afghanistan och skjuter varandra i Fittja och inte riktigt känt att jag kan greppa det. Nakna kroppar som skyfflas bort med grävskopa är liksom inte verkligt längre. Ändå berörs jag mer av såna bilder och såna nyheter nu än någonsin förut. När jag var yngre så kände jag mig alltid distanserad. Påverkades inte. Nu hugger det till i bröstet varenda gång. Jag vet inte om det är positivt eller negativt, men jag orkar inte med det. Jag har slutat läsa tidningarna så mycket, av den anledning och att allt annat som inte är hemskt är idiotiskt. Less på det. Så är det. Less.

söndag 17 januari 2010

Söndag, söndag

Vilken fullbordad söndag jag får ändå! Fika med Mandy och sen halvsova på soffan i tre timmar och nu blir det bio med Mathias.

I övrigt så är det som jag har sagt förut, det finns inte så mycket att skriva på söndagar... I gamla tider blev man stenad om man bloggade på den av Gud helgade vilodagen!
Jag ska i alla fall inte se "Snabba cash" som alla andra ikväll verkar det som, utan "Up in the air" istället och jag tror att det är ett bra val. Vi får väl se...



God morgon...

Usch vad dålig jag har varit på att blogga den här helgen... Jag har loggat ut lite i allmänhet, haft en skön helg... Och nu är det redan söndag och söndagen är precis så gråkall och blaskig som söndagar i allmänhet är.

Nu ska jag i alla fall åka till det bästa fiket - Kaffe & Drömmar vid Zinken, och träffa min bästa vän-som-tidigare-var-min-praktikant - Amanda. Härligt det. Bra söndagsaktivitet att fika lite och lyssna på hennes killproblem.

Jag skriver nåt roligare senare.




fredag 15 januari 2010

En liten film

Jag känner mig alldeles rörig och stissig och uppe i varv. Jag måste hem, så känner jag. Jag måste komma in i fredagsläge, jag måste blanda en drink och sitta halvnaken på soffan och dricka den och röka en cigarett, så som brukligt är på en fredagsförkväll.

Jag har läst bra bloggar idag och känt mig otillräcklig, sett en massa bra bilder och känt mig ännu mer otillräcklig. På en blogg hittade jag en liten dokumentärfilm om en man och hans hund... Jag höll nästan på att börja grina här på kontoret. Kanske inte representativt för den vanliga fredagsliga uppsluppenhet som brukar råda här på bloggen men likväl väldigt enkelt och väldigt bra.

Last Minutes with ODEN from phos pictures on Vimeo.


Nu går jag hem ändå.

En liten samtidskommentar bara

Jag får hela tiden mail som avslutas med ”skickat från min iPhone”. Varför apple lägger till det som förval kan man ju förstå, lite gratisreklam där, och de vet att det är tillräckligt creddigt för att de ska komma undan med det. Ingen vill att det ska stå ”skickat från min Samsung L700” men iPhone däremot...

Och det löjligaste är ju att folk vet precis hur man tar bort det där, det är inte så svårt alls faktiskt. Men de väljer att låta det stå kvar, bara för att skryta lite med att de har en iPhone, man kan ju alltid skylla på att det är förinställt så.
De är kluriga, iPhonemänniskorna...

Välgörenheten

Jag har inte skänkt mina 50 kronor till röda korset som alla er andra, av den enkla anledningen att jag är pank... Utöver det så har jag naturligtvis känt lämplig mängd skuld och medlidande för tragedin på Haiti.

Det här är ju ingenting att vara dryg och cynisk om, det är väl jättebra om folk skänker pengar, och det behövs nog nu. Det som inte behövs är en cynisk liten västerländsk fotograf som piper om ”vart är ni alla övriga 320 dagar om året när minst lika hemska saker händer?” ändå sitter jag här och piper... Det har inte att göra med att jag inte tycker att man ska bry sig, det ska man ju såklart. Jag bara funderar på vad som krävs för att människor som normalt sett skrattar åt faddergalan, vänder bort blicken från hemlösa på gatan och lägger tusentals kronor per månad på alkohol plötsligt är de största filantroperna?

Vart går gränsen? 10000 döda? 100000?
Men nu ska man inte fråga sig det. Man ska vara glad att Brangelina skänker en miljon dollars för att ett av deras 15 fadderbarn (de har glömt vilket) kommer från en ö som skulle kunna vara Haiti... Det spelar ingen roll, för människorna på Haiti är mat mat och medicin medicin, eller hur?

Jag kan bara inte komma ifrån det, det är något med hela grejen som känns smutsigt, oärligt, ogenuint... Jag får en dålig smak i munnen.
Men nu känner jag mig så skyldig för att jag skrev det här inlägget så va fan, jag får väl skänka bort en femtiolapp ur nödkassan som jag hade tänkt köpa en hel öl för vid ett väl valt tillfälle i helgen... Det är väl så det funkar.

torsdag 14 januari 2010

Killar och sånt som killar gör, del 4

Jag har inte alltid varit snäll under min uppväxt. Som många andra så var jag väldigt osäker på hur man skulle vara och hur man skulle göra med andra människor... Det hände att jag var elak, att jag gjorde elaka saker.
Det här skulle ju handla om killar, mobbing och feghet. Så var det ja.
Vi pratade om det där i tisdags också. Att det fanns de som retades, som sa elaka saker, som frös ut. Sen fanns det de som manipulerade, som aldrig smutsade ner sina egna händer. Vi pratade om killar som alltid fick högsta betyg och som alltid var lärarnas favoriter men som gärna ledde revolutionen genom att bara trycka på rätt personers rätt knappar. Och jag var inte en av dem. Jag var osäker och försiktig och gjorde några saker som var elaka, som jag ångrar, inte för min skull utan för någon annan.

Det är lustigt hur listiga även ganska små barn kan vara, de mest intrikata planer jag har varit med om har jag sett som fritids- och kolloledare. Och de som planerar och överlägger och egentligen är elakast är alltid de lugna, tysta, snälla... Det där är ju inte något unikt för killar heller, tvärtom, tjejerna brukade alltid vara värst.

Det fanns i alla fall såna killar när man växte upp, som alltid kom undan och som det aldrig gick att skylla på trots att de egentligen var de värsta. Och vad ska man säga om dem? Det är såna människor som blir vuxna utan att någonsin känna av särskilt mycket motgångar och ingen skuld heller. Eller så är det inte alls så, det kanske bara är vad jag föreställer mig... Alla kanske är underbara människor... Alla man gick i högstadiet med kanske är en smula annorlunda nu än när man faktiskt gick på högstadiet - för tio år sedan, det låter ju inte helt otroligt. Kanske att vi skulle släppa det där nu och prata om vuxnare saker vid vår tisdagsöl?

Poängen är (poängen blev efter att jag hade funderat lite) att tonåringar i allmänhet och killar i synnerhet är elaka mot varandra. Men om man inte kan släppa det och låta sig själv förändras av livet när man blir äldre, det är bara då det spelar någon roll.

Gud vilket rörigt inlägg... Jaja, håll till godo.

Skyddad mot smittan

Jag har precis varit och fått mig en spruta i armen. Så här ser den ut nu:


Där fanns en extremt obehaglig burk full med kanyler, såhär såg den ut:


På väg ut snodde jag åt mig vad jag trodde var ett Bamseplåster bara för att senare inse att det var ett sketet Pinocchioplåster! Besvikelsen i det! Såhär såg det ut i alla fall:



Utöver det så fick jag indisk mat till lunch och jag anar att det var höjdpunkten på den här dagen. Den kommer inte att bli bättre än så.

Torsdag

Jag var sen idag och det är torsdag och jag kunde inte riktigt komma ur sängen imorse och jag hatar världen... Det känns som en dag som inte riktigt behövs och som vi kunde ta och hoppa över. Jag och Johan ska åka och vaccinera oss från djungelfebern så att vi kan åka till orienten om ett par veckor och det känns inte heller så kul.
Nog för att det påminner om att jag snart, snart får vara i cirka 40 grader varmare luft i åtminstone en vecka, men det där med stora nålar in i kroppen är liksom inte min grej.

Lite musik istället, på återseende efter lunch, jag är en mycket bättre människa efter lunch...

onsdag 13 januari 2010

Nakenbilder!

Det blir en del till i miniserien om killar och sånt som killar gör, men jag är lite arg på min Iphone så jag orkar inte skriva den nu, vi tar det imorgon.



Istället bloggfotar jag mig själv i väntan på mitt bad. Ser ni det, där bakom. Jag har hällt mig en drink med bara en obetydlig mängd rom i och har en god bok. Det är så jag gör det!


Notera hur bubblorna effektivt gömmer sånt som gömmas ska...
Imorgon handlar det om killar, mobbing och feghet! Stay tuned...

Killar och sånt som killar gör, del 3

Vi fortsätter va? - Ja, det gör vi!
Nu mina vänner ska det handla om porr. Det är ju också något som killar gör, och som killar  är intresserade av!
Igår diskuterades en av oss (inte jag, lovar) som dejtade en tjej ett tag, de var alltså inte på något sätt ett par, men på väg åt det hållet. Det som hände var att den här tjejen ringde upp vår vän Zuzanne (som också anslöt sig för att diskutera killar och sånt igår) och sa att hon hittat porr på killens dator, detta var hon väldigt upprörd över...
Såhär alltså, tjejen klickade sig in på ”history” i internet explorer på min väns dator, hittade youporn.com där, ringde upp en av HANS bästa kompisar (som hon inte kände särskilt väl) för att berätta detta.

Nu var vi överens om att detta i sin helhet var sjukt beteende, både snokandet och det underliga telefonsamtalet. Och då gick samtalet vidare in på porr i allmänhet. Zuzanne påstod sig inte förstå tjusningen med det hela, vi andra har inga som helst problem att förstå tjusningen och det kändes som att den allmänna åsikten var att, ja, porr är i sak säkert en i bästa fall tvivelaktig bransch rent arbetsmiljömässigt... Men det är fortfarande gött att titta på. Och inget man längre skäms så mycket för, om en tjej jag dejtade konfronterade mig med att det på min dator fanns porr så skulle jag antagligen svara att det beror på att jag har laddat ned porren och lagt den i en mapp som heter ”porr”...

Är det verkligen något att bli upprörd över? De senaste åren tycker jag mig ha sett den naturliga utvecklingen att både tjejer och killar i lika stor utsträckning tänder på porr (om än kanske inte riktigt på samma typer av porr) liksom de i ungefär lika stor utsträckning fördömer det samtidigt. Det är definitivt en produkt som man helt borde bojkotta med tanke på skadlig inverkan, tjejerna och killarna som är med etc etc. Men detsamma kan man säga om köttindustrin, cigarretter och modebloggar, tills man sitter där med en T-bone...
Inget man bör vara stolt över alltså, men likväl inget man ska behöva skämmas särskilt mycket över heller tycker jag. Om samhället var mer sexuellt öppet, om folk inte tyckte sånt där var så väldigt jobbigt att prata om, då skulle nog allt bli bättre ändå på många sätt.


Ps. Nu när jag har skrivit det här vet jag inte riktigt om jag kan stå för det, jag sitter och stirrar på skärmen och funderar... Vore kul att höra vad ni tycker! Är jag dum i huvudet här, eller vad säger ni? Ds.

Vill bara tipsa om en söt tjej helt kort...

En paus i allt skrivande om killar, som i alla fall jag tycker är väldigt kul! En paus för ett tips tänkte jag.



Underbara Jenny Owen Youngs som jag såg som förband till Regina Spektor för ett tag sen, henne vill jag tipsa om. Jag blev lite smått alldeles helt betagen av henne där jag stod i publiken och var ju tvungen att hitta hennes blogg dagen efter, nu går jag in där en gång om dagen och blir lite förvirrad men väldigt glad varje gång... Dessutom gör hon ju sån där härligt uttjatad Singer-songwriter-med-ett-stänk-av-country-och-finurliga-texter-musik. Och sån musik gillar vi.

Killar och sånt som killar gör, del 2

Vi fortsätter på temat killar väl? Alla gillar ju killar...

Vi diskuterade mången vänner från gamla tider igår, kände du oss på högstadiet så kan du säkert känna dig träffad... Gällande en av dessa killar (för vi växte upp på den tiden då killar framför allt var kompisar med andra killar) så diskuterade vi om han kanske gått och börjat gilla andra killar lite extra mycket... Från vår årskull i högstadiet fanns det, mig veterligen, en (1) homosexuell person. Och vi har ju bombats med RFSUs 2-i-varje-klass-propaganda sen vi var små så man tycker ju att det borde vara några till då.
Den här killen hade listat sig själv som ”married” med en annan kille på facebook och dessutom gått med i nätverket ”gaykillar på facebook”. Nu bestod debatten i huruvida det hela var smaklösa (och inte så roliga) skämt eller om han faktiskt gått och blivit rövpulare (som killinggänget så fint uttryckte det i en krogshow en gång i tiden).

En parentes i detta är att jag, i min iver att undersöka frågan, gick in på facebook på min telefon där i baren och lyckades med konststycket att, istället för att söka på personen i frågas namn, postade hans namn som en statusuppdatering. Därefter följde febrila minuter då jag försökte radera det lilla snedsteget och Mathias och Erik skrattade...

Nåväl, vi kom fram till att det hela antagligen var ett skämt. Då kan man fråga sig vari det roliga ligger? Det här är ju inte något unikt, killar skojar alltid på det sättet. Varför är det kul att låtsas vara med i en grupp för killar som är gay om man inte är gay? Det faller lite under samma kategori som att använda ”bög” som skällsord, gör det inte?

Vi kom också fram till att vi antagligen känner killar som hellre skulle skjuta sig i huvudet än acceptera en sida av dem själva som gillade andra killar, på allvar. Det känns ju också lite galet. Och det är lustigt det där för det verkar som att alla grupper män som förts samman för att skämta eller skriva eller dokumentera om livet förr eller senare dras in på det där ämnet och det är ju faktiskt inte en helt orealistisk slutsats att de flesta killar gillar varandra lite mer än som bara vänner och att vi i mycket högre utsträckning än tjejer blir förälskade i varandra. Jag skulle nog säga att det är så.

Det är betydligt lättare att gömma sig bakom sådana där skämt än att acceptera att man gillar att röra vid sina kompisar ibland, att det faktiskt är lite mysigt att kramas med dem utan att dunka sådär hårt i ryggen, att man skulle vilja säga till dem hur mycket de betyder för en... Jag tycker att det är fascinerande hur mycket vissa jobbar för att dölja det där för sig själva och andra.

Killar och sånt som killar gör

Igår möttes vi över en plankstek och några öl, jag och mina bästa människor Erik och Mathias. Det är så härligt att man har några såna, såna som man vet att man alltid kommer att skratta väldigt mycket med och samtidigt få ut mer av intellektuellt än några andra.

Jaja, bland annat pratade vi om killar. Killar vi har känt och killar vi känner. Killar som vi gillade förr i tiden och som har visat sig vara helt annorlunda som vuxna... Därför tänkte jag skriva lite om killar idag, vad killar gör och hur de beter sig, så får vi väl se om vi kommer fram till något revolutionerande...

För det första har vi en kompis som träffade en tjej för något år sedan och sedan försvann från kompishänget. Inget ovanligt med det kanske, men den här killen undrar vi ändå lite över. Han bor med sin tjej, han jobbar tillsammans med sin tjej och han umgås bara med henne. Vi ser honom bara på fotbollsmatcher och då, den enda gången han överhuvudtaget lämnar hennes sida, så känner han sig ändå tvungen att ringa henne i halvtid... Det finns något sjukt i det beteendet som jag inte kan förstå. Hur orkar man vara med en enda person så mycket?
Och är det inte lite oschyst mot oss som ska vara hans vänner? Om det tar slut och han hör av sig, ska man strunta i honom då?

Hur som helst så har jag blandade känslor inför det där, för en del av mig önskar att jag kunde vara lite som han och släppa allt och bara vara kär och helt gå upp i en tjej sådär. Men det kan jag inte riktigt, å andra sidan så vill jag alltid ha tid för plankstek och öl på en tisdag...

tisdag 12 januari 2010

Rikets sal

Min vän Erik brukar gå varm i sin kärlek till och sina hyllningar av Kalle Lind och hans humor. Även jag har en länk här till höger till hans eminenta om än ganska sparsamt uppdaterade blogg ”En man med ett skägg”.
På den bloggen har han länkat till ett nytt projekt som enligt honom själv är ”det roligaste du sett på nätet sen ... tja, 1000 apor?”
Efter en snabb titt finns det nu två favoriter på nätet när man vill garva, mullbergaskolan (så klart) och rikets sal. Det kommer att bli bra detta, lite torr humor ibland, lite låg ibland, lite allvar ibland... Kan vara en ny favoritsajt på gång där.


Att ha roligt på jobbet, men att ändå se fram emot kvällen

Lite kaosig dag kan man säga. Ominspelning av Schulman show gick bra och sen är det möten och grejer... Kul när det är mycket, kul att man tycker att det är kul när det är mycket!
Ikväll ser jag fram att få träffa mina pojkar, mina fina fina pojkar. Det var länge sedan nu! Vi ska spisa öl kanske eller spisa en bio, det är ju det bästa det där, det är det man lever för. Så är det.

Mellan varven har jag snöat in ordentligt på Mumford & sons nu. Fan vilken underbar musik det är, jag spelar sönder den.

måndag 11 januari 2010

Så kan det gå...

Ni som läser Calles blogg vet att det gick ordentligt åt helvete precis nu. Inspelningen av nya Schulman show gick mycket bra med det lilla problemet att vi inte spelade in några bilder, bara ljud. Radio var vad vi gjorde. Inte helt frivilligt dock och nu känns det lite tomt, jag var ju alldeles uppstressad för ett par timmar sedan för att få allt klart i tid, och så var det i onödan!
Men vet ni vad min första, eller kanske åtminstone andra, reaktion var? ”Det är i alla fall inte mitt fel!” så kände jag. Det fanns inget jag kunde göra eller kunde ha gjort för att förhindra det och det var en stor lättnad inför hela situationen.

För den känslan, att inse att något som faller inom ens ansvarsområde precis har fuckat upp hela dagen och nästföljande morgon för ett tiotal personer... Det är inte kul alls. Och att gå rakt in i rummet med det tiotalet människor och säga som det är och ta på sig skulden, det är ännu värre.

Nej, usch vilken jobbig eftermiddag det har varit! Men den var ändå värre för någon annan än för mig, det får man minnas. Och man får minnas att alla människor kan göra misstag.

Jobbejobb

Fan vad skönt det är att vara tillbaka på jobbet ändå! Faktiskt.
Och nu börjar vår säsong på riktigt, idag spelar vi in första Schulman show för året i ny studio och allt. Väldigt spännande! Ja, idag mår jag bra och tycker att det här är väldigt kul, om än lite stressigt.

För er som ibland undrar vad fan det är jag gör på dagarna så har äntligen resultatet av den där jobbresan jag gjorde till spanien i höstas haft premiär, verkar inte vara så många som har tittat ännu... Men jag är ändå ganska stolt över detta, för att vara resereportage/reklam med väldigt låg budget så blev det bra tycker jag och det här är något som jag själv gör hela vägen, allt från foto till grafik...
Om tre veckor åker vi till orienten och gör det igen, det ska bli ännu bättre!





söndag 10 januari 2010

Lagar mat!




Ja, faktiskt! Jag står här och lagar mat alldeles själv, det gör jag sällan annars. Och inte bara det, jag följer inte ens ett recept slaviskt som vanligt, jag gör det på känn. Jag rör ihop lite grejer jag hade i kylen bara... Känner mig som Jamie Oliver!

Maten ser ut att bli brun till färgen och smaken är nästan, men inte riktigt, helt olik mammas biffstroganoff...
Hur som helst är det inte det som är poängen, jag ska nog kunna lära mig laga lite saker som jag faktiskt vill stoppa i munnen också tillslut om jag bara fortsätter med detta, jag är på rätt spår här, känner mig vuxen!

lördag 9 januari 2010

I en bar alldeles själv

Ok, så här sitter jag och väntar på Erik på Marie Laveau ändå, så kan det gå... Ett fantastiskt gott öl har jag fått in och jag mår faktiskt väldigt bra!
Inga cigg ännu... Men snart känner jag, snart kommer min svaghet att ta överhanden. Vi får väl se.



Location:Hornsgatan,,Sverige

Nyvaken




Jag tror att jag till större delen har kommit över den här sjukheten nu, vilket är lägligt för ikväll ska jag på släktmiddag. Jag kanske behöver trimmas till och tvättas lite först men därefter ska det bli väldigt trevligt och fick jag välja så skulle jag även ut och slira senare, men nu borde man ju vara "smart" och ta det lugnt resten av helgen... Vi får väl se hur smart jag är senare, och vi får se hur det går med rökningen, det blir spännande.

Dagens grej är att en av två vänner jag har har förlorat sin kärlek till Orienten idag... Hon åkte till Thailand och lämnade honom här i kylan.


Nu är det inte så jättesynd om honom, sedan de två träffades har hon redan förkortat sitt livs resa från att vara på obestämd tid till sisådär ett par månader, så han överlever nog. Men jag förstår hans lilla sorg, det är tungt det där, precis när man är nykär och allt... Planen var att supa honom full ikväll men nu blev han också sjuk så då sket sig det.

Jag måste säga, och det gör jag med vetskapen om att han sällan läser den här bloggen, att för mig känns det ju lite småhärligt detta, ur rent självisk synpunkt. Nu behöver jag inte tävla med henne om uppmärksamhet! (en fajt jag ändå aldrig vinner eftersom att jag inte vill ligga med honom och han inte vill ligga med mig...) helt seriöst så är det lite så, jag ska ta hand om honom nu, han kommer knappt märka att hon är borta! Det är mitt mål...

fredag 8 januari 2010

Fredag va?

Idag mår jag tillslut lite bättre, och det är tur det för jag har börjat bli knäpp här, en grej med mig är att det inte tar särskillt lång tid för mig att börja känna mig ensam och oälskad om jag är isolerad på detta sätt, igår pratade jag med mig själv i badet en bra stund...
Nej, det var ett skämt! Eller så var det inte det, ni får avgöra själva hur galen ni tror att jag är.




På väg mot tillfriskning alltså, dagens look är ändå väldigt orakad med väldigt svarta ringar under ögonen, jag hoppas att det framgår ovan med all önskbar tydlighet.

Problemet är lite att nu när jag mår lite bättre så vill jag ju gärna hitta på nåt skoj ikväll trots att jag nog borde stanna hemma en kväll till. Men det är ju fredag! Och ni då, vad ska ni göra med er underbara, iskalla, fredagkväll?
Berätta, jag har inget annat än tid här...

torsdag 7 januari 2010

Droger och sånt

Inatt vaknade jag vid fem och kunde inte somna om på grund av en
ganska envis huvudvärk (nya spännande åkommor hela tiden just
nu...). Jag gick upp och åt Ipren som att det inte fanns någon
morgondag och när jag sen låg där och väntade på att den skulle
verka så tänkte jag på beroende... Varför jag tänkte på det just
då vet jag inte, jag har i allmänhet tänkt lite irrationellt de
senaste dagarna...

Hur som helst så funderade jag på de saker som jag möjligen är
beroende av och hur det ligger till med den saken, jag kom fram till:

Koffein - inte så farligt längre, dålig kaffemaskin på nya
kontoret...

Alkohol - nej, jag tror inte att det är så illa på den fronten
faktiskt, nyår undantaget så dricker jag inte lika ofta eller lika
mycket längre, det känns ganska skönt.

Lypsyl - ja, det är lite underligt men jag klarar inte av en dag utan
den skiten, jag har haft en sån där liten sticka i fickan sen
åttonde klass. Fall inte för grupptrycket kids! Det är ett hårt
beroende att fastna i...

Socker - det där var värre när jag hade tjej, tycker alltid att det
är pinsamt att köpa en godispåse till bara mig själv i affären...
Så det är ett område där mina konstiga sociala fobier faktiskt
jobbar till min fördel!

Sex - nej, det är jag väl knappast beroende av, det är väl mer ett
grundläggande behov? För att vara beroende tror jag ändå att det
krävs att man får ligga betydligt mer än vad jag får...

Andra grejer - Nej, jag pysslar inte med andra grejer och de andra
grejer jag någon gång prövat var nog inte så farliga ändå. Och
det var ganska länge sedan nu...


Det verkar ju inte så farligt detta, eller hur? Men då återstår
nikotin, min ordentliga last. Jag snusar några snus om dagen normalt
och jag röker några cigg om dagen så sammantaget är jag väl en
hyfsat ordentlig nikotinist.
Grejen är, och kanske anledningen till att jag funderade på detta
från första början, att jag inte klarar av att göra det när jag
är sjuk.
Jag har inte rökt på tre dagar och gjort bara ett par halvhjärtade
försök att ta en snus... Så nu tänker jag det som jag brukar
tänka, för det här har hänt förut, kanske att man bara skulle
kicka det här nu?
Man har ju hört att det fysiska beroendet är borta på bara ett par
dagar, det har jag redan tagit mig förbi, sen är det bara viljekraft.

Den stora frågan är väl om jag vill sluta, jag gillar ju att tända
en cigg, i alla fall ibland, och det är gott med snus, i alla fall
oftast...

Jag vet inte, det kanske är dags att göra ett försök i alla fall
och se hur det känns.

Hej hej

Det blir inte så mycket bloggande just nu. Kanske för att man inte
får så mycket nya intryck när man bara ligger i soffan och kollar
på Lost och hostar hela dagen...

Jag är dessutom ganska seg i huvudet just nu och jag vet inte riktigt
vad jag ska skriva om, så är det.
Ge mig nåt förslag om ni har lust. Jag menar, om ni kommer på nåt
ämne som ni tycker att jag borde skriva om så kan jag behöva nåt
litet projekt för att få en paus från TVn, kan inte komma på nåt
bra själv bara...

Jaja. Jag återkommer senare med något vettigare hur som helst.

tisdag 5 januari 2010

Sjukheten

Jaha. Då är man hemma då och gör hela sjuk-grejen; ligger i soffan
och fryser trots att jag har bäddat in mig som en eskimå, kollar på
Simpsons-avsnitt som jag redan har sett tio gånger, slumrar till då
och då.

Det vore väl inte helt fel egentligen detta, men det som framförallt
är jobbigt med att vara sjuk tycker jag är den jobbiga känslan jag
får av det. Det är en ångestaktig känsla av att vara ensam, det var
nog länge sedan jag saknade flickvänsgrejen så mycket som nu...
För det är ju ganska härligt när man är ett par och den ena blir
sjuk och så får man pyssla om lite eller bli ompysslad... Jag skulle
vilja ha någon som går ut och hyr alla starwars-filmerna till mig och
som mammar mig och försöker få mig att äta något, förstår ni hur
jag menar?


Ja ja...

Den där bilden...


Ibland tar jag fram den här bilden och tittar på den.

Den är tagen med en macbook i ett rum i en lägenhet någonstans i tredje distriktet i Wien för två och ett halv år sedan och det var nog en härlig kväll, men bortsett från den kvällen och den tjejen och allt som hände just då så älskar jag den här bilden. Om jag kunde förändra mitt liv till att bli som känslan i en enda bild av alla bilder jag har tagit så skulle jag välja den.

Blä

Vaknade idag med feber och hosta och massa sån skit. Riktigt dåligt mår jag. Jag hatar att vara sjuk! Och nu är jag på jobbet ändå trots att jag låg i sängen för någon timme sedan och kände att nej, den här gången dör jag nog ändå...

Så jag antar att det blir att spendera min lediga morgondag med att kurera sig och det känns ju inte skitkul.
Sånt är livet.

Försöker ignorera det hela och kickstarta den här morgonen med The Who ändå. Men det känns inte som att det funkar. Inte idag.

Efter kalkonen

Släktmiddag ikväll, med framför allt min styvmammas släkt. Väldigt
trevligt!
Men av någon anledning känner jag mig alltid tvungen att hävda mig
bland de här människorna, inte på samma nivå som när jag var
tonåring men ändå. Jag kommer i t-shirt trots att jag vet att alla
andra kommer att ha skjorta och jag spyr ur mig mer socialistiska
åsikter än normalt. På nån nivå vill jag spela den alternativa
outsidern som inte är en del av det hela, trots att de är härliga
människor som jag ju faktiskt tycket väldigt bra om...

Någon konstig kvarleva från barndomen antar jag. Jag blir lite
irriterad på mig själv, trots att det inte var så farligt utåt
ikväll, i tanken är jag nästan likadan och man tycker att jag borde
vara mer säker i mig själv vid det här laget...

Sånt är livet. Saker och ting följer med en ett tag, vare sig man
vill det eller inte.
God natt.

måndag 4 januari 2010

Fågel!


Ikväll blir det kalkonmiddag!
Vi har skjutit oss en fågeljävul i familjen och nu ska vi äta den.
Jag älskar kalkon! Och jag har sett fram emot den här middagen, det lustiga är att idag hade jag glömt det...
Jag satt här och skulle precis skicka ett sms till Erik och kolla om han ville ta en bio ikväll när jag kom på det. Och det är ju en härlig känsla.
Jag älskar sånt, jag blev på jättebra humör nu, som en liten överaskning som min hjärna hade planterat åt mig. Gött.

En nyårsbild först och sen en fråga


Plötsligt på den där festen jag var på på nyår så dök det upp ett helt gäng trummor från ingenstans. Ett tiotal människor började helt plötsligt att hålla en rytm på riktigt hippiemanér... Det var ganska härligt!
Ingen av dem var så vitt jag vet påverkad av annat än alkohol men likförbannat höll de på sådär i någon halvtimme. Intressant var det, den första fest jag varit på med trummänniskor (om man räknar bort Amanda som på nåt diffust sätt höll på med slagverk en gång i tiden tror jag).

Annat som hände på nyår: Värden bjöd på knäckebrödsvickning vid tresnåret och det visade sig att han hade hela kylen full med konstiga korvar och ostar. Jag tog för mig rikligt av en kryddig jävel och på väg hem märkte jag att mina läppar svullnat upp och att hälften av fingrarna på höger hand hade bytt färg till röd... Detta höll i sig halva dagen efter. Jag undrar vad det var i den där korven...

Jaja. Trummor och korv, det var det roligaste som hände på nyår. Man tycker att jag i alla fall borde ha fått hångla lite med någon som inte var Erik men ibland blir det inte som man vill.

Calle har föresten precis klagat på att jag länkat dåligt till den här bloggen från den förra, att han inte märkte att jag flyttat på ett bra tag. Det får mig ju att undra lite... Är ni kvar eller? Är det någon här? Pratar jag med mig själv?

Känns helt ok om det nu skulle vara så att jag pratar med mig själv, ville bara kolla.

Tar morgonen med en grimasch

Årets första dag vad mig beträffar. Så känns det. Tillbaks på jobbet och nu har man hela våren framför sig.
Blev nästan irriterad när jag hörde att man ska vara ledig nu på onsdag igen, jag klagar inte men det skulle ju vara trevligare att ha den där dagen i mars någon gång, inte när man precis spenderat en hel vecka i antingen sängen eller i någon typ av rus...

Och ett nytt år för den här bloggen också. Vet inte riktigt om jag är taggad på det eller inte. Det finns så mycket man kunde skriva om, det händer så mycket konstiga, korkade, irriterande saker i det här landet och då och då får jag lust att skriva om vargjakt eller tonåringar som tar kål på varandra eller medelålders ”kändisar” som dagisbråkar i kvällspressen...
Men sen tänker jag att det där, det ska väl inte jag skriva om?
Vi får väl se hur det blir...

Och nu har jag påbörjat tre olika fortsättningar på det här inlägget om idel tråkiga saker. Det är något med mig idag, jag känner mig... rörig. Ofokuserad och hopblandad. Jag ska ta tag i mig själv så skriver jag något annat senare.

Tills dess:
Lyssnar uteslutande på gamla klassiker idag. Kanske den bästa låten som skrivits på svenska? (försök ignorera det jättekonstiga introt...)


lördag 2 januari 2010

Har fått en konstig cigg i kön till Marie Laveau. Good times.

På väg ut

På bussen. Jag ska till Amanda, dricka drinkar, ut och dansa, sånt.
Vid Fridhemsplan kliver det på en liten tjej i min ålder som gråter.
Hon gråter och gråter och hon försöker sluta men det går inte.

Jag har fått ögonkontakt med henne ett par gånger redan och hon
slår ned blicken. Skäms. Jag skulle så gärna vilja förmedla till
henne att hon inte behöver skämmas och att det nog blir bra i
slutändan, trots att jag ju inte har någon aning om det kommer att
bli bra i slutändan, det kanske det inte alls blir. Hennes pappa
kanske har dött eller hon kanske har blivit vräkt eller dumpad eller
vad som helst. Jag vet inte.

Ändå får jag världens klump i magen. Jag undrar varför...

Återuppstånden på andra dagen

Gårdagen handlade mycket om skräpmat och mitt Xbox och att ligga i
badet och läsa...
Jag skippade gårdagen, det kan ju vara rätt skönt att hoppa över
årets första dag tänkte jag så då gjorde jag det.

Angående nyårsafton så var det trevligt. Framförallt hade vi en
härlig middag med de närmsta och ett fantastiskt tolvslag med utsikt
över stan (jag försökte kyssa alla mina vänner vid tolv). Därefter
blir man ju så väldigt full... Jag tycker inte om att vara så
berusad som jag blev, varken när det händer eller i efterhand. Det
är inte roligt helt enkelt.
Men är det nyår så. Jag hade i alla fall trevligt och jag var i alla
fall lite sliten igår, så kan vi säga.

Det känns som söndag idag men det är lördag och det måste man ju
säga är en härlig känsla! Jag har precis vaknat från konstiga
drömmar (jag vill minnas att jag stod på ryggen av en val i en dröm
och att den andra skulle kunna funka som grund till en helt ok
skräckfilm) och nu ska jag försöka göra något av den här dagen.

Kanske går man ut ikväll ändå? Fasching? Fasching! - ja det vore
nåt det, vi får väl se...