Ett farväl

Idag har jag fått lön och det är gött! Kvällarna med havregrynsgröt och möjligen en frukt till middag är över för den här gången.

I övrigt är det lite av en sorgens dag. Jag gick ned till Enskede från Globen på lunchen och hem till huset där jag spenderade en god portion av mina tonår. Det ska säljas nu och jag kände att jag ville kika på det en gång till. Så jag gick runt i alla rum och mindes allt som jag har gjort i det där rummen. I ett sånt hus, där man har bott länge, finns invanda tekniker för hur man rör sig och är. Jag tar exakt lika många kliv och på samma steg i trapporna, tar tag i ledstången på samma ställen. Öppnar dörren och tänder lampan i mitt gamla rum i en enda rörelse som jag gjorde tusentals gånger för några år sedan.

Minns när Magnus låste in sig med en tjej i pannrummet på nån fest.
Minns bråk som jag hade med min styvpappa i vardagsrummet.
Minns mina första, trevande, sexuella upplevelser i samma säng som jag fortfarande sover i, fast i det här huset.
Minns massor av saker... Jag har alltid varit lite sentimental med sånt här. Tycker att man ska göra det ordentligt när man för alltid lämnar bakom sig en plats som betytt mycket i ens liv.

Så: Hej då huset!