Jag har inte alltid varit snäll under min uppväxt. Som många andra så var jag väldigt osäker på hur man skulle vara och hur man skulle göra med andra människor... Det hände att jag var elak, att jag gjorde elaka saker.
Det här skulle ju handla om killar, mobbing och feghet. Så var det ja.
Vi pratade om det där i tisdags också. Att det fanns de som retades, som sa elaka saker, som frös ut. Sen fanns det de som manipulerade, som aldrig smutsade ner sina egna händer. Vi pratade om killar som alltid fick högsta betyg och som alltid var lärarnas favoriter men som gärna ledde revolutionen genom att bara trycka på rätt personers rätt knappar. Och jag var inte en av dem. Jag var osäker och försiktig och gjorde några saker som var elaka, som jag ångrar, inte för min skull utan för någon annan.
Det är lustigt hur listiga även ganska små barn kan vara, de mest intrikata planer jag har varit med om har jag sett som fritids- och kolloledare. Och de som planerar och överlägger och egentligen är elakast är alltid de lugna, tysta, snälla... Det där är ju inte något unikt för killar heller, tvärtom, tjejerna brukade alltid vara värst.
Det fanns i alla fall såna killar när man växte upp, som alltid kom undan och som det aldrig gick att skylla på trots att de egentligen var de värsta. Och vad ska man säga om dem? Det är såna människor som blir vuxna utan att någonsin känna av särskilt mycket motgångar och ingen skuld heller. Eller så är det inte alls så, det kanske bara är vad jag föreställer mig... Alla kanske är underbara människor... Alla man gick i högstadiet med kanske är en smula annorlunda nu än när man faktiskt gick på högstadiet - för tio år sedan, det låter ju inte helt otroligt. Kanske att vi skulle släppa det där nu och prata om vuxnare saker vid vår tisdagsöl?
Poängen är (poängen blev efter att jag hade funderat lite) att tonåringar i allmänhet och killar i synnerhet är elaka mot varandra. Men om man inte kan släppa det och låta sig själv förändras av livet när man blir äldre, det är bara då det spelar någon roll.
Gud vilket rörigt inlägg... Jaja, håll till godo.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Äh. högstadiet är precis likadant fortfarande (åtminstone för fem år sen när jag gick där).
SvaraRaderadom flesta är elaka mot någon. sorgligt kanske, men så äre. livet alltså. jaja.
De är väldigt intressanta, dina inlägg om killar! Jag har ofta tänkt att det bara är tjejer som beter sig så där, just med det där manipulerandet.
SvaraRaderaDet där med att släppa är svårt, kan känna att jag fortfarande är arg på någon som behandlade mig illa för snart 10 år sedan. Men just den perioden i livet är så känslomässigt turbulent, så det är inte konstigt att det som händer då sätter djupa spår.