Semester, dag 7

Mycket bra semesterdag idag! Vi delade upp oss i tjejerna mot killarna och tävlade i vilka som kunde vara mest turistiga.
Betty och Zuzanne åkte och tittade på ett slott, jag och Erik begav oss till Naturhistoriska för att titta på skelett och sånt.

På naturhistoriska gick vi runt med händerna knäppta bakom ryggen och kände oss otroligt smarta och viktiga. Vi såg spännande saker från mången tidsålder.

Dessutom! Kryptonit! Vi var minst sagt hänförda…

Efter att ha spenderat ett par timmar gloendes på gamla stenar var vi väldigt törstiga, så vi gick till ett välkänt och snoffsigt drinkställe (Alla städer har en bar där Hemingway brukade hänga, det här är den baren) och köpte varsin manlig drink i chockrosa.

Och det var väl hela min dag såhär långt. Vi har även ätit schnitzel igen, man kan aldrig få för många schnitzlar på en Wien-resa, och nu är vi rätt så smålulliga och har försatt oss i förfestläge.
Vi lever ett bra liv här i Wien. Ett mycket bra liv.

Semester, dag 5

Ok, jag är den första att medge att semesterrapporteringen här ifrån Wien inte precis har varit minituös… Men vem vill läsa om att vi: ätit, sovit, festat, rökt massor av cigaretter och bakfyllesett ett tiotal Seinfeld-avsnitt? För fram till idag är det ungefär allt som har hänt, och det har varit ett härligt sätt att påbörja sin semester.
Det hela började visserligen med att jag lämnade min plånbok i säkert förvar på planet vi kom hit med och var tvungen att sitta på flygbussen ut för att hämta skiten, plus att Zuzanne (en av de fina vänner med vilka jag spenderar min semester) blev tuggad på av någon typ av flygande varelse som vi fortfarande inte riktigt har identifierat och är en smula rädda för… Men allt det är glömt nu och igår anlände vår Tyska vän Bettina hit! Det är bra framförallt av två anledningar: Betty är trevlig och vi tycker om att umgås med henne samt hon talar tyska (flytande!), så inga mer missförstånd på restauranger/taxi/kollektiva transportmedel.

Idag gav vi oss således ut på stan för att turista. Jag har sett det mesta förut och kunde spela en smula världsvan och hittade nästan överallt efter bara kort förvirring. Vi såg Stephanskyrkan, en jävligt stor kyrka.



Vi såg Karlskyrkan, en annan jävligt stor kyrka...




...där de försökte vara ungdomliga och anse det vara "ocoolt att skrika", vi trotsade.



Sedan gick vi till Nachmarkt för att handla god mat till kvällen och artigt tacka nej till krimskrams på tyska (nein danke) och därmed känna oss världsvana och oturistriga




I samma veva hittade jag också bilder på Eriks föräldrar i stan, fint!



Därefter ville kvinnorna shopa och herrarna gå hem och ta en tupplur. Det har blivit en smula så nu av någon anledning. Tjejerna sitter på ena sidan av bordet på restaurangen, killarna på andra. Tjejerna dricker spritzer, herrarna rödvin. Tjejerna pratar inredning, herrarna fotboll. Hur blev vi så? Vi är väl inte alltid så? Kan det vara en semestergrej? Det hela är oklart men vi har likförbannat väldigt trevligt.

Tupplur var det ja…

Semester, dag 1

Jaha Nähä Jaha... Lite lagom långsamt håller vi på att sjunka ned i semesterlunk här i Wien. Jag har tappat min plånbok vilket inte egentligen är en perfekt början på en resa. Zuzanne har en kund som har stalkat henne på facebook och nu inte slutar ringa, inte heller det man drömmer om på ens första semesterdag kanske...
Men vi låter det inte bekomma oss så mycket, inte jag i alla fall.
Igår hade vi trots allt det här en riktigt härlig dag, det blev precis som jag hade tänkt mig att det skulle bli, vi drack och vi diskuterade allt möjligt, vi fick vår schnitzel. Jag tänkte att jag skulle ta bilder först men sen förblev min kamera liksom hängandes på axeln... Det kommer bilder senare, från annat, igår ville jag bara njuta av dagen.
Och så förflöt den första dagen på min semester. Idag blir det sightseeing , någon slags matlagning och det blir till att festa loss ordentligt ikväll. Jag återkommer med fler rapporter om allt detta, var så säkra.

Drömmen om semester

Jag spenderade hela dagen igår med att städa min gamla lägenhet. Det var jobbigt. Det var skittråkigt. Men jag gjorde det bra och fick städningen godkänd av killen jag hyrde av, han hade semester och var mest irriterad för att han var tvungen att lämna Värmdö så han tog en snabb titt och sa OK. Jag blev nästan lite besviken, här har man stått och pillat bort hår från golvbrunnen i badrummet med tops helt i onödan! Så kändes det en stund, men nu är jag mest nöjd med att hela den jävla flytten är ÖVER.
Så hejdå Aspudden. Hejdå taket och katten som kom och hälsade på mig ibland. Hejdå Vinterviken, hejdå liljeholmens centrum, hejdå pizzeria Rijeka (40 spänn för en hawaii!).
Hejdå lägenhet.

Och hej kaos...

Men jag struntar i det nu, det får vara kaos, jag bryr mig inte. Jag har ändå bara några sketna timmar kvar tills vi sitter på det där planet och till semestern. Jag har varit och friserat mig, semesterkort har mitt hår blivit och det kändes som början, det kändes bra.
Framförallt längtar jag till i morgon kväll, när vi äter vår första middag, när vi hunnit bli en smula lulliga redan innan maten kommer, när vi skålar och ser hela semestern framför oss. Jag har skrivit om det förut va? Det blir inte mycket härligare än så, den där första kvällen på resan, då är det som bäst, och den kvällen är i morgon. Jag längtar.

Utflyttad och inflyttad

Jag har precis blivit klar med att flytta. Eller. Jag har de inte så obetydliga detaljerna kvar att flyttstäda min gamla lägenhet och att se till att den nya blir något som man vill bo i, men en sak i taget.
Detta är också anledningen till att jag har bloggat lite dåligt. Jag har packat och fixat och grejat och mellan varven har jag jobbat.
Nu börjar jag närma mig slutet. Tre dagar kvar till Wien, och sen får det lov att vara ett litet kaos här i min nya lägenhet när jag åker, det är något jag tänker göra till ett senare problem.

Att flytta är ju inte på något sätt roligt, jag har slitit som ett litet djur idag, men man hittar onekligen lite saker som är roliga. Saker som man stoppar undan i skåp och lägger i lådor och inte tar fram så ofta. Typ härliga minnen:




Eller saker som bara är förbryllande. Var fan har jag fått den här ifrån?




Eller de två solstolar som jag hittade i ett hörn. Varför hade jag glömt dem? De hade kunnat göra mina frukostar på taket perfekta och nu är det försent. Fan!





Och dom här. Dom har inte sett action på ett tag nu...

Tillslut var allt i alla fall packat och då kändes det lite futtigt. Att hela ens liv, alla prylar man samlat på sig på 25 år, får plats i ett flyttsläp. (jag ställde hockeyspelet längst ut för att känna mig ung, jag tror aldrig att jag har öppnat lådan annars)

Jaja. Nu sitter jag på balkongen (jag har balkong nu, yay!) och tar igen mig en smula. Svettig och rufsig och trött är jag men jag känner mig väldigt nöjd. Nu är i alla fall den där lägenhetsgrejen omhändertagen.
Check.

UPPDATERAT: Ja! Bra där Lundakille som kommenterade såhär: "Vad blir det för musik till detta sitter jag å undrar av nån anledning som ta mig tusan köpte Doris (Svenssons) "LP" som det hette från 1970 Did you give the world some love today baby. Nu blir det cigg genom fönstret här i Lund."
Jag packar upp stereon först och spelar denna som första låt i min nya lya:

http://open.spotify.com/track/3xiWDmJiJrePbb4jx87WnB

Saker jag använder internetet till idag

Jag jobbar den här lördagen och det är ju inte så jättekul. Men ibland måste man. Och jag är ändå på ganska bra humör idag.
Pauser måste jag ju också ta ibland, dels på grund av min redigerings långsamhet, dels av ren självbevarelsedrift. Det första jag skulle ta itu med på en av dessa pauser var att kolla upp möjliga utflyktsmål från Wien och jag har nu fastnat i en geografisk undran. Hur är det möjligt att det (enligt raileurope.com) tar tre timmar att åka från Wien till Budapest utan byten men sex timmar att åka från Wien till Zagreb utan byten?

Hur kan det vara så? Är Kroatiska tåg av naturen långsammare? Har Kroaterna inte uppnått samma ingenjörsmässiga yrkesskicklighet när det gäller järnvägar?
Sånt funderar jag på.

Sedan gled mina tankar in på gamla tider och musik som jag inte har tänkt på sedan mina tidiga tonår. En hip-hop-grupp som under en kort tid i slutet av mellanstadiet var populär i min umgängeskrets var Två blåbär, minns ni dem? De hade en mindre hit i låten ”Vill inte” som var med i ”Nattbuss 807” och sedan försvann de för alltid...
Jag gjorde en halvhjärtad, ohoppfull spotifysökning som mycket riktigt resulterade i intet men hittade sedan en blogg som berörde gruppen. Där kan man läsa följande:

”Så vem var dessa Två Blåbär? Det är nog inte många som vet. Däremot vet man att efter deras musikkarriär, började den ena medlemmen Mathias med webdesign och webutveckling (bland annat har han jobbat med tidiga versioner av Redline Records hemsida) , och den andre medlemmen, Micke blev svampexpert, och har således gett ut flertal svampböcker.

Här har vi till exempel Mickes bästa svampar:

1. Kungschampinjon
2. Stolt fjällskivling
3. Tallblodriska”


Jaha.
Så falla livets lott. Man sysslar med hip-hop ett tag men innerst inne brinner man för svamp...
Nu borde jag fortsätta jobba tror jag.

Fredag

Jag har nyligen inset hur jobbiga och stressiga de nästföljande fem dagarna kommer att bli. Allt ska liksom hända på en gång, flytt och jobb och...
Nej det är väl bara det kanske.
Men det är inte så bara det. Jag ska ju packa och flytta allting och flyttstäda och samtidigt försöka få två resereportage klara, innan torsdag.
Någon del av mig tycker väl att det är lite trevligt att det blir så stressigt precis innan jag åker, då blir ju faktiskt semestern härligare sen. Men mest vill jag bara slippa nu.
Just nu vill jag slippa det mesta.
Jag vill slippa vara här på det här kontoret som jag börjat förakta. Jag vill slippa vara hemma i en 35gradig lägenhet. Jag vill slippa vara på f12 eller trädgården eller Debaser eller någon annanstans där man ska göra sig till.
Jag vill slippa prata med människor som jag inte verkligen vill prata med. Jag vill slippa gå på dejter. Jag vill slippa ha meningslöst sex. Jag vill slippa laga mat ensam.

Jag vill slippa vara orolig.

Det var allt jag vill slippa. Kanske lite motsägelsefullt, kanske inte helt sant alla gånger, men just nu kändes det precis så. Jag hoppas att ni har en lite mer positiv, härlig fredagkväll.

Har lyssnat mycket på Regina Spektor idag föresten. Igår spelade hon på Arvika såg jag, någon som var där?

Onsdag

Ikväll är jag glad, ikväll blir det en bra kväll tror jag.
En gammal vän som sedan länge har varit som osynlig för mig och många andra har från ingenstans stuckit upp sitt huvud över ytan och hört av sig. Ikväll blir det så någon slags reunion-öl, om man nu ska se dramatiskt på det hela (och det ska man väl?!).
Egentligen är det väl ingen stor grej med några kompisar som inte har setts på något år och som går ut och tar en öl. Men det är inte heller en stor grej hur man glider ifrån varandra och omärkligt hörs mindre och mindre. Man gör ingen stor affär av det, sådant är väl livet? Men när man tänker efter på alla roliga saker man har gjort och allt man varit med om tillsammans så är det inte alls någon obetydlig sak.
Därför är jag glad och därför ska det bli trevligt att ses igen, oavsett om det bara är en engångsföreteelse.

Utöver det så är det något jag inte kan sluta fundera på idag.
Igår fick jag en idé.
Först kändes den dum och ogenomförbar men ju mer jag tänker på det desto bättre känns den. Det kan vara så att det är en riktigt bra idé men av någon anledning känns det helt orealistiskt att jag skulle realisera den... Och när det känns så så blir jag sur på mig själv och tänker att jo för fan, nu ska jag göra detta!
Så vi får väl se, det kan bli mycket bra...

Lite skraj

Berg och dalbane-dag. Jag har å ena sidan tagit itu med en del som jag behövde ta itu med, spikat ett datum för flytten och bokat flytthjälp (pappa, alltid pappa. Vad skulle jag göra utan pappa?) samt en del annat sånt där praktiskt som man måste tackla här i livet. Utöver det så har jag solat och badat och sett en jävligt tråkig fotbollsmatch, fast på ett väldigt soligt och behagligt Råsunda.

Det låter ju som en ganska bra dag.

Men sen kom Erik och droppade bomben att han blivit antagen till sin utbildning. Och det borde ju jag som en god kamrat tycka är bra nyheter säger ni. Problemet är att utbildningen betyder att han ska flytta ifrån mig. Uppsala sas det först, det tyckte jag inte heller om, nu blir det tydligen Lund! (No offense Lundakille, Lund är säkert grymt trevligt, det vet jag inte så mycket om, det är det faktum att det ligger 50 mil från Stockholm som bekymrar mig).

Vad ska jag då göra? Jag behöver min Erik här hos mig.

Dessutom verkar det som att allt förändras till hösten, allt blir annorlunda och det är ganska skrämmande den här gången.

Men vad ska jag göra? Jag flyter med, jag låter det vara skrämmande, på något sätt är den känslan lite skön också.

Värme

Vad kan man säga just nu? Det är varmt. Det är det enda alla pratar om, det verkar vara förstanyhet i alla tidningar. Att det är varmt. Och varmt det är det ju faktiskt. Igår fick jag för mig att gå från Globen till Aspudden, det var inte en bra idé…
Nej, man orkar inte så mycket just nu annat än att kanske ramla ned till närmaste vattendrag och ligga väldigt stilla där, vilket är precis vad jag ska göra om en liten stund när Erik och Zuzanne kommer hit.

Jag hade någon tanke på att blogga om tjejer och killar och sånt som jag funderar på ganska ofta. Men jag vet inte, just nu känns det avlägset, oangeläget. Ointressant. I alla fall just nu, jag kanske återkommer senare och utvecklar det lite… För tillfället vill jag bara bada. Och bada det skall jag!

Erik hade lagt upp ett klipp med Cornelis föresten, det fick mig att tänka på den där kvällen i bastun förra våren, det var en fulländad sommarkväll för mig trots att det var hälften så varmt som nu…

I väntan på ett tåg bara

Sitter på Lindes tvärbanestation och väntar på tåget, det har jag gjort flitigt den senaste månaden känns det som. Många VM-matcher har setts hos Erik och varje gång har jag suttit här efteråt.
Det är nästan aldrig någon här och det är väldigt tyst, det känns lite som att man sitter och väntar på ett tåg i någon liten landsort.

Jag känner mig rastlös. Orolig. Det har jag gjort både idag och igår och jag vet inte riktigt vad jag ska skylla det på. Om det kan vara försenad bakis-ångest eller möjligen den sjuka värmen som jag i övrigt inte ska klaga på. Kanske är det för att våra mysiga fotbollskvällar är över för den här gången eller för att saker och ting i stort känns ganska ostrukturerade i mitt liv för tillfället.
Jag vet inte.
Mest vill jag komma iväg nu, åka på min Wien-resa och bara vara borta ett tag.
Men nu ska jag inte klaga så mycket, det är svårt ändå, såna här kvällar. För när jag kommer hem från mina fotbollskvällar hos Erik så promenerar jag alltid från Liljeholmen och sedan sitter jag på mitt tak och jag röker mina cigaretter och lyssnar på min musik. Och hur jag än mår så kan jag inte vara annat än nöjd då. Nöjd för att jag kan sitta där i linne utan att frysa och nöjd för att sommarlovs-kidsen stojar nere på gatan och för att jag kan betrakta dem lite på avstånd, nöjd för att det är mitt i Juli och för att det bästa av sommaren ändå är kvar.

Nu kommer tåget.

God morgon! (Söndag)

Det känns som att jag inte riktigt levt ett sunt leverne de senaste dagarna, bara flottiga, starka, giftiga, rusande saker har jag stoppat i min kropp. Och det har ju sina trevliga sidor men nu känner jag att det får vara bra. Det blir nog ingen tredje lördag den här veckan, jag kör på två söndagar istället tror jag. Idag blir det mest TV-spel och bronchmatch.

Förra matchen såg jag med Amanda på någon bar på Kungsholmen. Jag är mycket sällan på Kungsholmen men Amanda har köpt en lägenhet där och hon gillar det. I alla fall så kan det verka lite trist och cyniskt att dra slutsatser om människor baserat på vart de bor och så, men nu tänker jag i alla fall göra det.

I denna bar kom vi fram till TV:n där matchen skulle visas och där fanns några sittplatser som vi satte oss på, detta triggade igång ett helt litet bråk med en fullständigt hemsk kvinna i någon slags golf-outfitt om att hon minsann hade paxat plats och beställt mat och allt vad det var… Jag erbjöd mig ganska snart att stå varpå hon bara fortsatte mässa att vi minsann var otrevliga och att hon minsann var trevlig, jag sa något om det motsägelsefulla i att ständigt behöva påpeka för folk att man är trevlig…

Och när jag stod där så såg jag mig omkring på alla människor, såg hur de satt med armarna över erövrade stolar och med flackande, rädda blickar. Det fanns våld i luften, hat. Platserna skulle försvaras till varje pris, man frågade sig och sitt sällskap om det skulle gå? Kommer alla att få plats?! Kommer alla att se TV:N?! Vad händer om STOLARNA INTE RÄCKER?!

För en stund var paniken total hos vissa och sedan började matchen och det hela lugnade sig, kampen var avblåst och man fick nöja sig med sin lott för den här gången.

Jag och Amanda försökte föra lite konversationer med golf-kvinnan och andra runt omkring oss, som någon slags fredsmedling kändes det. Vi frågade om fotboll och vilka man höll på och så och de svarade artigt och återgick till sina roséglas. Och det var ungefär där jag började dra slutsatser för Amanda om Kungsholmen och huruvida det hade varit samma sak på Söder, eller för den delen på en förortskrog. Jag tror inte det, så fördomsfull är jag.

Nu ska jag nog kliva ur sängen kanske.

Sol och sånt

Precis när man ska lägga sig på sitt tak och sola så går den i moln... Men jag låg där en bra stund ändå!
Nu: Lasse i parken. Det är en sommrig, problemfri dag idag, så mycket mer finns inte att säga.
Kram på er.

Fredag

Har jobbat klart för dagen, mer eller mindre. Ikväll är det fotboll. Sen ska jag träffa Amanda för första gången på en evighet också, det ska bli kul. Som sagt, mycket bollar i luften just nu.
Idag funderar jag lite på perspektiv. På fredag ska jag träffa en person jag umgicks med för någon vecka sedan, det ska bli väldigt trevligt förutom att jag precis har insett hur duktig hon är på det hon gör... Hon är en sån människa som har talang och som har lyckats slå igenom med den talangen, och jag blir livrädd. Det är väldigt knepigt att umgås med någon som man respekterar på det sättet, är det inte? Dessutom finns det någon typ av avundsjuka där som nöter och en känsla av otillräcklighet. Varför finner jag det nödvändigt att jämföra mig själv med andra hela tiden?
Sånt funderar jag på just nu. Men jag mår också ganska så bra just nu. Jag tänkte att jag skulle gå över till pappa, möjligen ska vi dricka en öl i solen tänker jag. Sen tänker jag att jag tar helg idag, det här är min fredag och sen är det lördag, lördag, lördag tre dagar i rad. Jag tycker att det är en fantastisk plan.

En annan person jag ser upp till och avundas en smula, kanske att man skulle odla mustasch igen?

Sebbe

God morgon. Det har plötsligt blivit lite rörigt allting tycker jag... Jag som skulle ha det ganska lugnt och skönt den här tiden är nu fullbokad, är det inte folk att träffa och umgås med så är det fotboll eller jobb. Det är ganska trevligt. Man vill ju känna att man är en sån där viktig och upptagen människa.
Men nu var det inte det jag skulle berätta om just nu, nu skulle jag visa lite bilder och berätta om Sebastian! Min alldeles nya brorson, jag var och träffade honom igår. Så nu är det bara att ta på era ”aaaawww”-ansikten för nu blir det bebisbilder.

Han var härlig, Sebbe, om än lite osocial än så länge. Det kommer nog.

Bra dagar

Igår var en bra dag, mycket bra. Jag fick en brorson igår! En till! Han föddes på eftermiddagen och jag är väldigt sugen på att träffa honom.
I övrigt så gled dagen över från bad i Mathias hemliga sjö till middag till en öl till flera öl och sen satt vi där på Imperiet klockan ett och sittdansade till Håkan Hellström och raljerade... Det var ganska härligt att det blev så, jag gillar såna dagar väldigt mycket. Jag missade nattbussen hem och fick ta en taxi, men det var väl det enda som inte liksom bara gled på igår.
Jag är en smula trött idag men det är lugnt. Det är helt klart en bra dag idag också.

 Jag inser att han ser lite skeptisk ut, pöjken, men vi hade faktiskt väldigt trevligt där vid den hemliga sjön... 

Dessutom noterade jag precis att det här faktiskt är inlägg #300 på den här bloggadressen, det har gått fort det! Firar med lunch.

Beefar en smula med sverigedemokraterna

Jag höll ju nästan helt på att glömma att fira Independence day igår! Ve och fasa! Men bara nästan...

Idag är jag på jobbet, det är ju inte så kul, men så länge det är mulet ute känns det ok tycker jag. Men just för tillfället har jag inte så värst mycket att stå i här, jag sitter mest och lyssnar på klassisk musik (det kändes som en sån dag) och surfar runt. Jag har fastnat i mången kommentarstrådar på facebook idag. Speciellt politiska sådana. Det är både obehagligt och roligt att följa Sverigedemokraternas framfart på nätet tycker jag, jag hamnar i en stavfelsbesudlad tråd med titeln ”Om alla partier vägrar ta debatt om invandringen, hur påverkas valutgången?” och blir nästan tvungen att skriva ett långt svar till en viss Jimi Krånglin(varför har de alltid så ”spännande” namn, de här extremisterna?)
En snabb googling på Jimi visar att han är på plats 17 på SDs lista till kommunfullmäktige i malmö, att han aldrig är lyckligare än när han lyssnar på Jussi Björling och att han tycker att det vore urfräckt att vara med och bygga en asakyrka (och att han kallar människor för ”broder” på ett rätt så obehagligt sätt).

I helgen diskuterade jag det här med riksdagsvalet på facebook. 80000 röstberättigade har ”röstat” där och SD har 18 procent. Jag frågade mig då hur det är möjligt, men tycker mig se svaret i Jimi Krånglin. Medan riktiga politiker förhoppningsvis är ute och arbetar med politiska frågor verkar han inte göra annat än att skriva inlägg på facebook... Det är väl så de jobbar antar jag. Är det inte obehagligt?
Jag får ont i magen av alltihop faktiskt.

Nu ska jag gå ganska tidigt från jobbet och åka in för en öl med Mathias i solen tror jag, det blir bra det.

Mathias

Kanske går jag ut och slirar med Mathias ikväll trots snuva. Jag pratade med pöjken på telefon tidigare, när man har varit vänner så länge som vi har så lär man känna varandra, jag vet precis hur Mathias fungerar, åtminstone på telefon. Därav var jag lite avvaktande med att berätta för Mathias att jag är lite förkyld, han är nämnligen en sån där person som aldrig någonsin blir sjuk. När så någon annan blir sjuk är han inte sen att antyda detta...
Det har uppstått en konstig situation oss emellan just när det gäller detta ämne, det är väldigt underligt:

J: Näe, jag är lite småkrasslig så vi får se hur det blir ikväll.
M: Jaha...
J: Mmm...
M: Fan, du är sjuk ganska ofta va?
J: Nä! Jag är inte sjuk så ofta, nu var det faktiskt jättelänge sedan.
M: Mmm...
J: Alltså. Jag har ju inte varit hemma från jobbet eller så på jättelänge.
M: Nej... Det kan ju handla om hur man äter, det där...
J: Ja...
M: Eller hur man har det hemma, om man städar ordentligt och så du vet...
J: JA! Jag vet, OK?!
M: Du kanske borde börja träna mer...
J: Ja, jag fattar, va fan!!

Ungefär så. Lite gulligt är det ju, jag antar att det kommer ur oro från hans sida, men lite jobbigt också.
Ikväll har Mathias i alla fall flickvänsfri kväll och tillåts springa ute med sina vänner. Jag minns själv hur jag vårdade såna kvällar ömt när jag hade flickvän, och nu för tiden önskar jag allt oftare att jag hade en tjej att stanna hemma och se på TV med, sånt är livet...
Men ikväll är det bara vi. Mathias skickade precis låten nedan till mig på Spotify, det kan nog bli en trevlig kväll.

Ikväll

Jag sitter och ser fotbollen, det är så härligt med all den här fotbollen... Kanske blir det inte mycket roligare än så ikväll ändå. Jag har insett att det nog ändå inte skulle bli så kul att gå ut och snörvla på det här sättet. Jag satsar allt på att friskna till över natten och skaka mina lurviga imorgon istället!
Och vad ska ni göra ikväll frågar jag då pliktskyldigt, och kanske lite för sent den här gången.
Säkert ska ni ha trevligt i sommarkvällen, antagligen sitter ni på olika picknicks nu och dricker rödvin. Det tror jag att ni gör. Troligen ska ni vidare till fester där ni ska bli alldeles lagom berusade med era bästa vänner.
Och sen, sen träffar ni någon som är alldeles fantastisk, och tidigt imorgon när solen är på väg upp så går ni genom en lummig förort med den personen på väg hem.

Så tror jag att era kvällar blir, bra va?
Själv ska jag se min fotboll och sen kanske en av de där filmerna som jag nämnde tidigare, sen ska jag sova.
Det blir också bra.

Fredag

Det är en ny dag och jag mår bra! Jag ser med lite tillförsikt på framtiden just idag, det är skönt... Hade det inte varit för den här envisa förkylningen så hade det varit en helt utmärkt dag, då hade jag varit taggad på att gå ut och slira ikväll, nu får vi se. Men det där tar vi senare.
Jag jobbar idag men jobbet består mest i att sitta och övervaka exporteringar. Därav har jag en massa tid att döda. Jag brukar surfa runt på imdb.com och läsa jättenördiga fakta om en massa filmer och sen brukar jag göra upp en lista i huvudet på filmer jag ska se/se om. Det här har jag hittills:

Groundhog day
Fargo
Dr. Strangelove
Nick and Norah’s infinite playlist
Forest Gump (för att jag faktiskt bara har sett den typ fyra gånger)
Lawrence of Arabia
The breakfast club

Känns som en bra blandning där. För er som har mycket tid över bjuder jag på dagens youtubande och tre klassiska filmscener som jag älskar, vi pratar mer om kvällens planer senare idag tycker jag.

Det verkar som att det är sommar nu

Konstig kväll detta. Jag går runt och känner mig otålig. Jag borde väl vara glad över att ha löst saker och ting på lägenhetsfronten, jag borde kunna slappna av. Men jag känner mig på något sätt stressad. Jag tror att det kan ha att göra med den här förkylningen som jag har dragit på mig. Tanken var att ta det lugnt idag, bara tvätta lite och kolla på film. Men istället klättrar jag på väggarna. När jag känner så brukar jag promenera, det brukar vara avstressande.
Jag tog en sväng nere vid vinterviken ikväll och där brann himlen.

Och detta gjorde mig faktiskt en smula lugnare. Det är sommar nu. Folk badade där nere fast att klockan var halv elva. Det kändes fel på något sätt, som att jag har missat hela uppvärmningen inför detta, som att det var två veckor sedan jag var där och fotade och nästan klev igenom isen… Men så är det inte. Det är den första juli. Nu ska jag påbörja min sommar på allvar! Härlig känsla…

Flytta

Jag har en konstig dag idag. Lite småförkyld har jag blivit vilket gör att jag går på halvfart kan man säga, men trots det är det i stort sett klart nu: Jag flyttar nog snart till en lägenhet i en annan förort än den jag redan bor i. Det är lika många stationer in till stan skulle jag tro, ge eller ta ett par stycken, det finns samma ICA i centrumet och ungefär samma mängd människor misshandlas antagligen där på ungefär samma mängd helgnätter. Så det gör mig inte så stor skillnad.

Det blir den fjärde lägenheten jag har haft sedan jag flyttade hemifrån. Det är lite konstigt att tänka sig det där tycker jag, man blir så hemmastad och man vet exakt hur lång tid det tar att gå till tunnelbanan och exakt var brödet man gillar finns på den där ican och sen flyttar man och så glömmer man allt det där på någon månad. 

Antagligen blir man som min pappa. Varje gång vi sitter i bilen och åker genom stan eller någon förort så kommer han alltid på något, "här hade jag en kvart en gång i tiden", och så finns det såklart en historia, det var då han var ihop med den och den tjejen och jobbade där och där... Så kommer jag också att bli. Jag skrev någon gång att jag relaterar min tid till förhållanden jag har haft och tjejer jag dejtad, exempel: "nej, Jag hade gjort slut med X då men inte blivit ihop med Y ännu så det kan inte ha varit det året vi åkte till Budapest", typ så.

Men jag märker att jag allt oftare numera relaterar tiden till lägenheter jag har haft istället. Det känns som ett tecken på att jag mycket snart kommer att vara i medelåldern. Jag kommer knappt att hinna blinka, och sen är jag där.

Nu ska jag gå och hämta min tvätt i tvättstugan som ligger fem minuters promenad bort från min nuvarande lägenhet, det kommer jag inte att sakna i alla fall.