Lite skraj

Berg och dalbane-dag. Jag har å ena sidan tagit itu med en del som jag behövde ta itu med, spikat ett datum för flytten och bokat flytthjälp (pappa, alltid pappa. Vad skulle jag göra utan pappa?) samt en del annat sånt där praktiskt som man måste tackla här i livet. Utöver det så har jag solat och badat och sett en jävligt tråkig fotbollsmatch, fast på ett väldigt soligt och behagligt Råsunda.

Det låter ju som en ganska bra dag.

Men sen kom Erik och droppade bomben att han blivit antagen till sin utbildning. Och det borde ju jag som en god kamrat tycka är bra nyheter säger ni. Problemet är att utbildningen betyder att han ska flytta ifrån mig. Uppsala sas det först, det tyckte jag inte heller om, nu blir det tydligen Lund! (No offense Lundakille, Lund är säkert grymt trevligt, det vet jag inte så mycket om, det är det faktum att det ligger 50 mil från Stockholm som bekymrar mig).

Vad ska jag då göra? Jag behöver min Erik här hos mig.

Dessutom verkar det som att allt förändras till hösten, allt blir annorlunda och det är ganska skrämmande den här gången.

Men vad ska jag göra? Jag flyter med, jag låter det vara skrämmande, på något sätt är den känslan lite skön också.