Jag har en bra känsla!

Ring klocka, ring

Ja, det är lite si och så med bloggen just nu som ni ser, om det här
blir publicerat utan att radbrytningsmonstret från helvetet får ha
ett finger med i spelet så kanske det funkar som det ska sen...

Jag är uppvaknad nu såhär på nyårsaftonsdagen eller vad det heter
och det har inte varit mindre än en underbar morgon.

Nu är det en sån där dag då man har en massa saker att fixa och jag
älskar såna dagar!
Idag ska jag:

- ta en promenad till Liljeholmen och trängas på systemet och i
mataffär därför att jag inte har någon framförhållning.

- Laga Österrikisk potatissallad till middagen.

- noggrant välja ut kvällens outfit.

- noggrant tvaga mig och se till att jag är fin och doftar gott.

- noggrant planera kvällens drickande.

Sista punkten är otroligt viktig för en bra nyårsafton. Det gäller
att varken överdriva eller underdriva.

Berätta nu hur er nyår ser ut och bjud mig på en fest eller två så
att jag kan fly om festen jag ska på visar sig vara Mathias
klasskompisar som har kopplat ihop sina datorer och spelar wow...
Vad ska ni hitta på för nåt skoj?

En nyårsberättelse

Så. Imorgon blir det nytt år. Jag har haft många olika sorters
nyårs nätter. De flesta har varit bra, på de flesta har jag varit
berusad...
Det har alltid varit kvällar då oväntade saker har hänt. Följande
skrev jag ned för några dagar sedan...

Nyår 2001...? 2002? Det är lite oklart. Detta är vad som hände, så
som jag har pusslat ihop olika historier i efterhand:
Jag är 16 eller 17 år gammal och på väg till Slussen för att se
fyrverkerierna på tolvslaget. Jag är extremt berusad. Man kan väl
inte säga att jag visste mina egna gränser på den tiden och det var
ju nyår... Där sitter jag i alla fall i ett fullproppat
tunnelbanetåg och känner att jag mycket snart kommer att kräkas, en
vän som skall förbli namnlös sitter mitt emot och han har, om jag
inte minns fel, proppat i sig mer än bara billig vodka och glögg den
här kvällen och vet knappt vart han är.
Så där satt jag, kräkfärdig i en varm och trång tunnelbanevagn med
fem minuter till tolvslaget. Tunnelbanan hade stannat vid gamla stan
utan att dörrarna öppnats och jag förstod inte varför. Det enda jag
visste var att jag var tvungen att ta mig ut, omedelbart.
Det som hände där och då och som jag var lite för full för att
förstå var att polisen hade stannat tåget och spärrat av vår vagn.
De släppte inte ut någon för att det tydligen fanns ett helt
knivbärande gäng galningar till förortsgäng där som hade gjort en
hel del dummheter på väg in till stan. Mina övriga vänner stod där
och såg dem försöka gömma knivar. Stämningen var hotfull...
Jag reste mig upp och min vän reste sig också. Jag började stappla
mot dörrarna och knuffade bryskt undan alla som stod ivägen, arga
små män överallt omkring mig började skrika och våld låg i
luften, så jag ryckte tag i dörrarna och pressade upp dem (det här
var ett gammalt tåg, där kunde man göra så om ni minns). Jag
tryckte ut huvudet, ena benet och kroppen, därefter glömde jag att
jag även hade ett ben till, varför det fastnade i dörrarna och jag
föll ner i snön på perrongen med ansiktet före. Min vän pressade
sig ut efter mig men hjälpte mig inte upp utan sprang iväg ett tiotal
meter, livrädd. Det som hände sen var nämligen att en extremt stor
polis grep tag i min jacka och lyfte upp mig ovanför marken så att
jag stod/hängde ansikte mot ansikte med honom...
Låt oss nu återvända till tunnelbanevagnen där en del av mina
vänner just förvånat sett oss forsera barikaden ut mot tiotalet
väntande, väldigt bistra poliser. Där inne förändrades snabbt
inställningen till mig bland passagerarna, som nu såg mig släpas
bort på perrongen. Jag var plötsligt den lille revolutionsledaren som
i min totala berusning vågat det som ingen annan vågat.
Enligt viss utsago ska mitt namn ha skrikits i kör där inne i vagnen,
enligt annan skreks det "släpp vår grabb!" om och om igen. Hur som
helst blev jag en ovetandes hjälte och de arga små männen dom
tidigare bråkat med varandra vände sin uppmärksamhet mot den
gemensamme fiende som släpade mig mot trapporna.
Allt detta var jag ovetandes om, jag var minst sagt förvånad där jag
hängde och övertygad om att detta var någon slags fyllepolis som
hade tagit mig för att låsa in mig på Maria ungdom. Det enda jag
fick ur mig var att mekaniskt mässa "jag är inte full, jag är inte
full..." vilket borde ha varit komiskt för polisen om han varit en man
som kunnat se det komiska i olika situationer.
Istället slängde han mig mot trapporna och gick därifrån.
Jag spydde omedelbart samtidigt som
min kompis kom framsmygande från det hörn han gömt sig i och
upplyste mig om att vi hade ett par minuter kvar till tolvslaget.
Så kom det sig då att vi ändå slapp vara i en tunnelbanevagn på
tolvslaget. Vi mötte upp resterande vänner senare, varav en hade
halkat rakt i en spya i trappan upp från Gamla Stan...
Jag hoppas på en något lugnare nyårsafton i år, men inte för
lugn... Nyår är ju kvällen då allt kan hända eller hur? Jag är
öppen för nya äventyr.

G'morron

Jaha. Fattas bara att den här bloggen ska börja strula också... Försökte blogga igårkväll men det gick inte tydligen. Jag var på Stampen och spisade jazz och öl och hade väldigt väldigt trevligt. Det var väl hela inlägget jag försökte skriva igår i ett nötskal i och för sig...


Idag har jag ett och annat ärende att uträtta inför morgondagen. Alkohol ska inhandlas och jag har tydligen tagit på mig att laga en potatissallad, vi får väl se hur det går.
I övrigt så känns det som en härlig dag! Jag är ledig, jag är glad, jag njuter av min bonustid, världen är ett ostron.

Blandbandad i filmen som är mitt liv

Härlig musik räddar mig såhär på en tisdag då det är släckt och tyst på kontoret. Vårt kontorslandskap har en uppsättning lysrör för varje plats och just nu är det bara mina som är tända här. Det känns bra, hade mitt liv varit en film (jag vill ju gärna att det ska vara det) så hade det varit scenen där huvudpersonen i den politiska thrillern sitter ensam mitt i natten på tidningsredaktionen och arbetar vilket illustreras av en ensam sådan där grön bibliotekslampa som står tänd bredvid honom och en massa ihopknycklade kaffekoppar av plast. Dessutom tänker jag mig att jag i så fall skulle ha vit skjorta med uppkavlade ärmar och kanske hänglsen?

Nu är det inte riktigt så.

Men musiken är på riktigt. Jag har på allvar lyssnat igenom alla spellistor jag fick av er för några veckor sedan samt några som jag fått av kompisar och ett ”blandband” som jag fick på mail, gjort för mig! Jag känner mig väldigt smickrad! Ingen har gjort ett blandband åt mig förut...

Låtar som jag gillar och som är nya i mitt eget lilla musikuniversum: (det finns många fler men jag tror inte ni orkar med mer än tre)











Tack!

Mot rymdens norrskenssky och markens snö; det gamla året lägger sig att dö...

I metro idag är det bara listor och sammanfattningar. Varvat med tester av champagne till nyårsfesten så klart... Nu ska först året och sen hela 00-talet sammanfattas och stolpas upp och göras upp med så att vi kan lämna skiten bakom oss sen, lite så känns det.

Jag vet inte om det känns helt vettigt att Tiger Woods otrohet hamnar på topp tio viktigaste händelser under 00-talet, jag vet att det är idioti att sätta Steve McQueens ”hunger” på en toppfem-lista bland filmer under det här året.
Men i övrigt så är det ju kul med listor, eller hur?

Så nu blir det bara nostalgi i tre dagar på den här bloggen!

Nej då, men lite kanske.

Jag funderade på en sak när jag läste tidningen, om jag satte upp en egen topplista över 00-talet, med höjdpunkter i mitt eget liv, vad skulle stå där? Under det här decenniet gick jag från 14 år till 24, det var min ungdom det. Min pappa hade 60-talet under ungefär samma ålder, jag hade 00-talet. Lite sorgligt när man tänker på det så.

Det skulle nog vara svårt att göra en sån lista som var helt ärlig. Och även jag skulle nog ranka senare händelser högre än vad som är rimligt på samma sätt som med Tiger Woods.

Men det känns ändå, när man tänker på det, som att det var under de sista 2-3 åren av det här decenniet som mitt liv tog fart, det var då det började hända grejer!
Och även om det finns en hel del guldstunder där i början (första kyss, förlorandet av min oskuld mm. mm.) så vidhåller jag att 00-talet på det stora hela, för mig, bara blev bättre och bättre.
Och förhoppningsvis kommer det att fortsätta så.

Jag gjorde fantastiska saker under 2009. Träffade fantastiska människor. Jag är nöjd. På det hela taget är jag mycket nöjd.
Så det blir ingen lista, för det skulle förstöra allt. Och på tolvslaget tror jag att jag kommer att kunna känna att jag uträttade något med mitt liv under det är året, att jag har utvecklats. Mer än så kan man inte kräva av sig själv.



Ps. På något sätt blev det här inlägget en liten nyårsrönika... Ett par dagar för tidigt kanske. Det var ju inte meningen. Men nu blev det så. Konstigt...

Samma fast kortare, tack

Säg snälla saker nu... Så särskillt revolutionerande är friseringen knappast. Det är typ samma gamla vanliga, men jag får alltid separationsångest när jag har klippt av mig håret och så tycker jag att jag ser ut som en liten pojke.
Jag bad frisörskan säga vad hon skulle ha gjort om hon fick fria händer att bara köra, hon började babbla om rockabilly och vax och grejer och jag blev rädd... Nu ångrar jag mig lite, hade kanske varit härligt med en helt ny look. Men vad fan...

Ikväll ska jag rå om mig själv lite tror jag, äta onyttiga saker och se en film och bara vara. Även om jag har tagit det väldigt lugnt på sista tiden så har jag inte haft så mycket tid för mig själv, och jag värdesätter verkligen ensamtid!

Amanda skickade den här bilden idag föresten och så skrev hon "hur är det på jobbet då?"


Och då blir man ju lite avis, jag hade glömt hur mycket jag älskar att åka skidor. Men men. Amanda: jag ska tänka på dig när jag solar på Koh Samet om en månad så är vi kvitt sen!

Självförtroendet bara sjunker som en sten här

Jag hade tänkt visa lite bilder från Wien, men jag är inte nöjd...
Så då hade jag tänkte reprisera lite bilder som jag tog här i Stockholm förra julen men nu hittar jag inte dem, jag tror att de är förlorade för alltid...

Som grädde på det moset så har jag surfat runt lite bland fotobloggar och känt mig otillräcklig. Alla är så duktiga... Jag tror mig också vara det men jag är dålig på att producera.
Ja, som ni hör så känner jag mig som något av en medelmåtta idag. Lite grå och tråkig och lite lagom duktig och så vidare. Så vill man inte känna...

Så, i sann Bridget Jones-anda (eller vilken som helst klyschig romcom för tjejer) ger jag mig själv en makeover för att bli lite piggare. Jag går och klipper av mig den här moppen jag har på huvudet och kommer förhoppningsvis känna mig skitsnygg när dagen är slut.

Jag lägger upp en bild sen och ni måste säga att jag är jättesnygg så att jag blir glad och sen tar vi på oss pyjamas och äter glass tillsammans direkt ur paketet ok?
Bra.

Inleder morgonen lite blandat...

Håller på att ramla i slask utanför porten. Undviker det på ett snyggt sätt genom att slå till en gubbe med kameraväskan.

Läser mail på tunnelbanan. Har fått ett som får mig att le lite och att bli glad.

Köper Spotify Premium i julklapp till mig själv för att bli ännu gladare (om någon vill ha en invite så har jag två).

Lyssnar på gitarrplink och väntar på jobbig Spotifyreklam som aldrig kommer. Surfar på nätet efter garn (mamma ska sticka en tröja till mig)

Så har min dag varit såhär långt. I stort sett menlös. Och på såna dagar känner jag alltid att fan, idag måste jag skriva något bra, ta en bra bild, göra något för att det inte ska bli förgäves alltihop...

Vi ska således se till att det blir en bra dag på den här bloggen för att ge mig en känsla av fullbordande. Vi börjar med musik och sen blir det bilder. Det här var det någon av er som tipsade mig om, mycket trevligt:

Fan vad jag fryser!

Står och fotar tom tunnelbanestation i brist på annat här i kylan medan jag väntar på ett tåg som aldrig kommer...

Jag har ingen större lust att gå till jobbet imorgon...
Fick lite blodad tand på att fota igen igår, jag var ute i Wiennatten och filmade stora hus och fick en väldig lust att bara ta kameran och gå ut i en stad vilken som helst och hitta fina saker att ta bilder på, det skulle jag vilja göra imorgon!
Det är konstigt det där, man tänker sig att man ska få större lust att fota av att jobba med det, men ibland känns det som att det är tvärt om.
Igår fick jag i alla fall den där härliga känslan igen. Ska försöka ta till vara på den så blir det förhoppningsvis lite fler bra bilder på den här bloggen snart.

Bonustiden

Känner mig lite smårufsig och sliten... Kom hem till Stockholm och jäktade längs vidriga gator i stan kryssandes mellan turister ömsom svettig ömsom iskall och tillslut kom jag hem.
Bara för att rusa iväg igen.
Har man skilda föräldrar så ska man fira jul två gånger och ikväll är det dags för nummer två.. Trevligt visserligen men ibland vill man bara sjunka ned i soffan och se en skitdålig film, eller hur?

Imorgon börjar sista veckan på det här året, men det är en bonusvecka, visste ni det? Det blir vecka 53 imorgon, ska inte ett år ha 52 veckor? Det här året har i alla fall 53 och därför har jag bestämt att nästa vecka innan nyår är bonus, extraliv... Man behöver inte åstadkomma någonting alls nästa vecka, men man har en chans att styra upp alla saker som man borde ha fått gjorda under det här året men som aldrig blev av, kan vi inte säga så? Kan vi bestämma det?
Ok?
Ok.

Hemmåt

Flyga flygplan igen. Alla mina väskor är packade, men jag har ingen riktig lust.
Jag har hört av mig till alla där hemma och bestämt att umgås, ikväll, imorgon... Mest för att jag på nåt plan ska se fram emot att komma hem istället för att bara vilja stanna.



En liten del av mig tycker ändå att det ska bli skönt, skönt med de här mellandagarna hemma då jag ska jobba fast lite på halvfart och mest försöka hålla kvar i det sköna lunket som jag har fått till här i Wien.

Men jag skulle nog ändå kunna tänka mig att stanna någon dag till...

Kärlekskrank. En smula.

Jag har tagit med mig företagets nyinförskaffade (bättre begagnade) kamera hit till Wien, hittills har jag inte filmat en ruta... Jag vet inte riktigt hur jag tänkte där, att jag mitt i den här mysiga julhelgen skulle få lust att gå ut på stan och jobba lite?

Hur som helst så ska jag försöka lite idag, vi får väl se hur det går.

I övrigt så har jag funderat mycket på mina vänner, jag saknar dem!
Inte för att jag varit borta från landet så särskillt länge, utan jag tror att det handlar om att jag känner mig glad och nöjd när jag är här. Och är man på det humöret så vill man vara med sina vänner. Kanske.

Dessutom tänker jag på det där med tjejer men det är en annan femma, jag antar att jag saknar det också...
Wien är en stad att bli, och vara, kär i.
Tror jag. Jag skulle vilja vara här med någon och vara förälskad. Men den känslan har nog också mest med min nyfunna harmoni att göra.

Nu ska jag ut i solen tror jag. Det är lite som mitt i maj här.

Dan efter Dan

Nu är julen slut. Skönt. Här i Wien är det 15 grader varmt så det känns ändå inte så juligt.

Dessutom är verkligen allt stängt här idag, tydligen är det här ett land där man firar jul till minne av Jesu födelse, och affärerna ska vara stängda på hans födelsedag för det har Jesus sagt.

Så idag tar jag det väldigt lugnt. Kanske en liten promenad snart men annars siktar jag på att röra mig mellan säng-soffa-badkar och spendera hela dagen i horisontalläge...

Jag har dock börjat blicka fram mot nyår. Och därmed också bakåt på gångna nyårsfester. Jag har nästan alltid haft roligt på nyår. Bra fester, bra människor, det har alltid löst sig till det bästa. Därför är jag inte orolig, det blir nog kul i år också.

Jag har en nyårshistoria som jag aldrig har tagit upp på bloggen, jag satt och skrev ned den nu. En sån där historia dom jag undrar över ibland, var det verkligen så eller har jag drömt det? Den får ni i alla fall om ett par dagar. (härligt med en cliffhanger va?!)

Det har varit en fin jul, inte så mycket bloggmaterial här dock för jag känner mig lugn och harmonisk och det är inte så mycket som händer, och det kan man ju inte skriva om.

En julbild från igår:



Nu tar jag en liten promenad genom den här spökstan.

Dopparedan

Spenderar julaftonsförmiddagen läsandes Fantomen. Just nu har jag hittat insändarsidan i en tidning från 1990.

"Svar på Karolinas insändare i FA nr 22/89: Innan jag går in på mina teorier om ev UFO:s existens måste jag påpeka att..."


Mycket roligt. Så ska julafton vara tycker jag, inga krav, inget som måste göras på hela dagen. Fritt fram att ligga i sin säng och läsa 20 år gamla. Fantomentidningar om man vill det.

Jag har ett mål att utföra innan vi äter jullunch och det är att masa mig de 100 metrarna bort till en matbutik och köpa lite gott öl. Känns jättejobbigt faktiskt.

En God jul önskar jag er bloggläsare hoppas att ni får en härlig dag!

Idag har jag...

Gått upp ur sängen och funnit min brorson läsandes tidningen Fokus. Han är väldigt bekymrad över USAs klimatpolitik säger han.






Besiktigat gransituationen i huset. Vi har en som är stor och en som är överjävligt stor.









Gått på julmarknad och tittat på de obehagliga saker som säljs där.

Däremellan har jag köpt alla julklappar också så jag är lite trött nu. Men vet ni vad? Julkänslan har tillslut infunnit sig, åtminstone en smula. Det ska bli mysigt med julafton imorgon, man vet att man är gammal när man ser mer fram emot skinkmacka och Karl-Bertil Jonsson än julklapparna...

Jag blir så harmonisk när jag är här nere, det är något visst med den här staden. Skulle jag byta bort Stockholm så skulle jag kanske flytta hit.

Danföredan

Go morron. Det är dan före dopparedan och idag ska jag ut och julshopa samt strosa! jävlar vad jag ska strosa!

Jaja

Det är underbart att vara här. Vore kul att höra hur ni ska fira jul. Skinka? Tomte? Kalle? Karl-Bertil?

Arlanda

Har alltid gillat flygplatser och att flyga. Det kan vara jobbigt också såklart men det finns ändå en härlig känsla på flygplatser på nåt sätt.

Någon väldigt tråkig TV-krönikör från Expressen som jag har glömt namnet på skrev massa skit igår om att "Love actually" sänds nu i samband med julen. En tråkig, stereotyp klyscha tyckte han (något man såklart inte kan säga om bittra TV-krönikörer...)
Jag tycker att han har fel och jag tycker att Love actually är en modern klassiker i all sin klyschighet. Och den filmen slutar på just en flygplats. Det är den där romantiserade bilden av flygplatser som jag gillar, bara någon enda gång skulle jag vilja att någon sprang in i mina armar vid ankomstterminalen eller ta ett tårdrypande farväl vid gaten, bara för att få känna lite av den där mitt-liv-är-en-film-känslan... Nu ska jag lyfta.

På väg till slut

Har packat in väska och bebis i bilen. Nu flyger vi!

Avatar

Ok, så efter nästan tre timmar har jag tagit av mig 3Dglasögonen och återvänt till verkligheten.

Och nu måste jag ju skriva om detta. Jag ska fatta mig kort, James Cameron vet hur man gör film.
Så var det med den saken. Avatar var inget mindre än en mäktig och fångande upplevelse från början till slut. Och man kan vara kritisk och peka på klyschor och stereotypa karaktärer och lite väl utdragna 3D-boostade kameraåkningar genom häftiga miljöer, men det är det storfilmer är byggda av och jag ser inget fel med det i det här sammanhanget.

Jag blev inte besviken. Och det trodde jag ju ärligt talat att jag skulle bli. Jag satt naglad filmen igenom och jag kände med de där blå utomjordingarna, det gjorde jag... Så om ni inte har sett Avatar så tycker jag att ni ska göra det och jag tycker att ni ska se den i 3D.

Det var det. Nu ska jag hem och packa.

3D!

Vi känner oss otroligt häftiga!

Klar

Sitter på jobbet men kommer att gå härifrån så fort jag har skrivit klart det här inlägget. Och nu är det riktigt njutningsfullt att vara här... Det är helt tomt här omkring mig så jag har dragit ur hörlurskontakten ur högtalarna och njuter en del av att sitta här och lyssna på den här låten.



En öl och en cigarett skulle sätta pricken över i just nu. Men det funkar väldigt bra ändå...
Nu tar vi en mastodontfilm på det.

Provar att blogga med en finurlig liten applikation

Såhär ser det ut där jag jobbar.



Inte så dumt i jämförelse med Frihamnen...

Jag var precis på McDonalds och åt en sämre middag med min pappa. Jag såg en gammal bekant där för inte så länge sedan, han jobbade med att sopa golvet och tömma de där återvinningsgrejerna. Jag hälsde inte på honom, faktum är att det hela kändes lite obekvämt. Jag kände det nästan som att jag tyckte synd om honom och då blev jag lite äcklad av mig själv för att jag utgick från att det skulle vara synd om någon för att den personen jobbar på donken... Det var en underlig känsla som jag inte tyckte om.

Jaja.


Ikväll blir det äntligen dags för mig att kika på Avatar i alla fall. Jag är spänd av förväntan... Någon som har hittat hit ännu förutom Erik föresten? Vad tycker ni?

Hej

Hej.

Hej hej.

Du som läser det här har säkert läst min blogg förut. Jag har flyttat den både en och två och tre och fyra gånger nu och man tycker att ni borde ha droppat av, att ingen skulle finnas kvar... Men några hoppas jag att ni är. Eller så är det ingen. Det spelar inte så stor roll. Huvudsaken är att jag är här nu och det blir lite att börja på ny kula. Som att rensa upp och börja om från början inför ett nytt år, nytt decennium.

Så. Välkommen till den här bloggen.


Just det! två grejer till, jag twittrar igen. Det kändes meningslöst när man inte kunde bädda in det på bloggen men nu blir det roligt igen kanske... och bilden här bredvid, jag tänkte att jag behövde känna mig lite sommrig, det är faktiskt årets mörkaste dag idag.

kajak

mobilblogg...

Testing 1, 2...

Vi provar va? Ja det gör vi... Blogg blogg blogg blogg blogg!!

Blogg!!!