En nyårsberättelse

Så. Imorgon blir det nytt år. Jag har haft många olika sorters
nyårs nätter. De flesta har varit bra, på de flesta har jag varit
berusad...
Det har alltid varit kvällar då oväntade saker har hänt. Följande
skrev jag ned för några dagar sedan...

Nyår 2001...? 2002? Det är lite oklart. Detta är vad som hände, så
som jag har pusslat ihop olika historier i efterhand:
Jag är 16 eller 17 år gammal och på väg till Slussen för att se
fyrverkerierna på tolvslaget. Jag är extremt berusad. Man kan väl
inte säga att jag visste mina egna gränser på den tiden och det var
ju nyår... Där sitter jag i alla fall i ett fullproppat
tunnelbanetåg och känner att jag mycket snart kommer att kräkas, en
vän som skall förbli namnlös sitter mitt emot och han har, om jag
inte minns fel, proppat i sig mer än bara billig vodka och glögg den
här kvällen och vet knappt vart han är.
Så där satt jag, kräkfärdig i en varm och trång tunnelbanevagn med
fem minuter till tolvslaget. Tunnelbanan hade stannat vid gamla stan
utan att dörrarna öppnats och jag förstod inte varför. Det enda jag
visste var att jag var tvungen att ta mig ut, omedelbart.
Det som hände där och då och som jag var lite för full för att
förstå var att polisen hade stannat tåget och spärrat av vår vagn.
De släppte inte ut någon för att det tydligen fanns ett helt
knivbärande gäng galningar till förortsgäng där som hade gjort en
hel del dummheter på väg in till stan. Mina övriga vänner stod där
och såg dem försöka gömma knivar. Stämningen var hotfull...
Jag reste mig upp och min vän reste sig också. Jag började stappla
mot dörrarna och knuffade bryskt undan alla som stod ivägen, arga
små män överallt omkring mig började skrika och våld låg i
luften, så jag ryckte tag i dörrarna och pressade upp dem (det här
var ett gammalt tåg, där kunde man göra så om ni minns). Jag
tryckte ut huvudet, ena benet och kroppen, därefter glömde jag att
jag även hade ett ben till, varför det fastnade i dörrarna och jag
föll ner i snön på perrongen med ansiktet före. Min vän pressade
sig ut efter mig men hjälpte mig inte upp utan sprang iväg ett tiotal
meter, livrädd. Det som hände sen var nämligen att en extremt stor
polis grep tag i min jacka och lyfte upp mig ovanför marken så att
jag stod/hängde ansikte mot ansikte med honom...
Låt oss nu återvända till tunnelbanevagnen där en del av mina
vänner just förvånat sett oss forsera barikaden ut mot tiotalet
väntande, väldigt bistra poliser. Där inne förändrades snabbt
inställningen till mig bland passagerarna, som nu såg mig släpas
bort på perrongen. Jag var plötsligt den lille revolutionsledaren som
i min totala berusning vågat det som ingen annan vågat.
Enligt viss utsago ska mitt namn ha skrikits i kör där inne i vagnen,
enligt annan skreks det "släpp vår grabb!" om och om igen. Hur som
helst blev jag en ovetandes hjälte och de arga små männen dom
tidigare bråkat med varandra vände sin uppmärksamhet mot den
gemensamme fiende som släpade mig mot trapporna.
Allt detta var jag ovetandes om, jag var minst sagt förvånad där jag
hängde och övertygad om att detta var någon slags fyllepolis som
hade tagit mig för att låsa in mig på Maria ungdom. Det enda jag
fick ur mig var att mekaniskt mässa "jag är inte full, jag är inte
full..." vilket borde ha varit komiskt för polisen om han varit en man
som kunnat se det komiska i olika situationer.
Istället slängde han mig mot trapporna och gick därifrån.
Jag spydde omedelbart samtidigt som
min kompis kom framsmygande från det hörn han gömt sig i och
upplyste mig om att vi hade ett par minuter kvar till tolvslaget.
Så kom det sig då att vi ändå slapp vara i en tunnelbanevagn på
tolvslaget. Vi mötte upp resterande vänner senare, varav en hade
halkat rakt i en spya i trappan upp från Gamla Stan...
Jag hoppas på en något lugnare nyårsafton i år, men inte för
lugn... Nyår är ju kvällen då allt kan hända eller hur? Jag är
öppen för nya äventyr.