Angående oss trygga och otrygga

Igår läste jag ett inlägg som Amanda hade skrivit om kärlek. Kärlek och rädsla för att bli sårad och såna funderingar som jag också går runt med. Det var bra, hon skrev om Stevie Wonders ”ögonsten” och det tyckte i alla fall jag var roligt...

Det här med att vara rädd för att binda sig och för att bli sårad är ju inget nytt. Och precis som Amanda ser jag med tvivlande ögon på unga par som gifter sig efter en månad och är sådär sagolyckliga, jag älskar sådana par, de ger mig hopp, men jag kan inte hjälpa att se bortom deras lycka in i en framtid av bråk och smärta som oftast ter sig oundviklig.

Det finns så mycket att skriva på det här ämnet att man blir alldeles vimmelkantig... Men idag tänker jag på det här populära med ”relationsmodeller”. För om det är något jag har upptäckt det senaste halvåret så är det att det är jävligt svårt att teorisera om relationer. Människor i min närhet som jag aldrig trodde skulle bli kära och binda sig har plötsligt blivit just det. Jag har gått runt och varit säker på att man måste vara öppen för kärlek för att hitta kärlek men fått bevis på att kärlek kan hitta även de mest cyniska och att de då hjälplöst fogar sig.
Samtidigt spricker även de mest kärleksfulla och ”perfekta” relationer...

Under Amandas inlägg hade någon länkat till en sajt om boken ”Hemligheten - från ögonkast till varaktig relation” Författarna Egil Linge och Dan Josefsson listar sina ”relationsmodeller”, de radar upp egenskaper hos ”trygga” och ”otrygga” människor och de generaliserar i största allmänhet om hur människor beter sig i förhållanden.

Jag finner mig passa in perfekt på olika punkter i alla deras modeller. Kanske att en stereotyp playboy till kille passar perfekt som ”otrygg”. Kanske att den stereotypa kvinnan som vill ge upp hela sin fria vilja till en man och vara hemmafru klaffar på alla punkter med deras ”otrygga-ambivalenta relationsmodell”. Jag kan inte tänka mig en enda människa som skulle passa in helt på vad de kallar att vara ”trygg”...

Poängen är att hur duktig Egil än är som psykoterapeut så kan man inte göra så! Det är antagligen sant att många behöver ändra sin inställning för att lyckas med en varaktig relation, om det nu är vad man vill uppnå här i livet, men att tro att det skulle finnas en formel man kan följa för detta är ju bara idiotiskt, eller hur?

Jag skulle vilja att det fanns en sån formel för det är ganska läskigt ibland att bli äldre och äldre och inte veta om man någonsin kommer att hitta en perfekt relation, att känna att det kanske inte är givet att man kommer att få uppleva det i sitt liv.
Egil och Dan är snälla nog att erbjuda Kurser i ämnet för bara 5000 kronor, jag tror att det är lite mer komplicerat än så...