Ni som läser Calles blogg vet att det gick ordentligt åt helvete precis nu. Inspelningen av nya Schulman show gick mycket bra med det lilla problemet att vi inte spelade in några bilder, bara ljud. Radio var vad vi gjorde. Inte helt frivilligt dock och nu känns det lite tomt, jag var ju alldeles uppstressad för ett par timmar sedan för att få allt klart i tid, och så var det i onödan!
Men vet ni vad min första, eller kanske åtminstone andra, reaktion var? ”Det är i alla fall inte mitt fel!” så kände jag. Det fanns inget jag kunde göra eller kunde ha gjort för att förhindra det och det var en stor lättnad inför hela situationen.
För den känslan, att inse att något som faller inom ens ansvarsområde precis har fuckat upp hela dagen och nästföljande morgon för ett tiotal personer... Det är inte kul alls. Och att gå rakt in i rummet med det tiotalet människor och säga som det är och ta på sig skulden, det är ännu värre.
Nej, usch vilken jobbig eftermiddag det har varit! Men den var ändå värre för någon annan än för mig, det får man minnas. Och man får minnas att alla människor kan göra misstag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Usch, det är så jobbigt! Men ja, det är skönt att kunna veta att det inte är ens eget fel. Och alla människor kan göra misstag, men det är jobbigt att göra dem :)
SvaraRadera