Dumma jävla pryl

Jag läste i helgen att man räknar med att vi (svenskar) kommer att handla julklappar, julmat, julsprit etc. för 65 miljarder kronor den här månaden. I början av oktober i år så var vi 9 401 925 människor som bodde här i landet.
Så, lite snabbt miniräknande visar på att vi handlar för 6913 kronor var (och en massa decimaler). Nu kanske man kan tycka att det är lite högtravande att förfasa sig över masskonsumtion och materialism, men det är precis vad jag tänker göra. Jag tycker att det är helt sjukt detta.

Tönt

Jag har alltid älskat julen faktiskt, massor av mina favoritsaker är julrelaterade: -must, -skinka, -fest och så vidare, och jag tycker även att presenter kan vara ganska trevligt, att hitta på bra grejer till folk kan vara riktigt roligt. Men som vanligt är det en hårfin gräns mellan hemtrevligt mysigt och rent utsagt äckligt. Det är de där dumma, ”fyndiga” prylarna som jag har problem med, sakerna som köpts på designtorget för 279,50 och som man tackar artigt för och lägger i en låda för att slänga nästa gång man flyttar… Och det jag har lite särskilt svårt för just i år är att de meningslösa sakerna blir både dummare och dyrare (möjligen har den känslan också att göra med att jag blir äldre, bittrare och mer realistisk, men jag tror inte det…)

I dagens Metro kunde man läsa att iPad:en ligger tvåa på våra (svenskarnas) sammantagna önskelistor, vilket alltså skulle betyda att det inte bara är välplacerade mutpengar från Apple som gjorde den till årets julklapp (den korrumperade garn-lobbyn gjorde samma sak med mössan år 2003) utan att folk faktiskt tror sig vilja ha iPads.
iPad är, i relation till sitt pris (från ca 5000 kronor) och sin popularitet, den dummaste prylen som finns just nu vill jag påstå, det känns som det perfekta exemplet på något onödigt, något överflödigt. Dessutom ser man ut som en total douche när man bär runt på den… Så vad ska man säga? Har man önskat sig en iPad, eller om man köper en iPad till någon, då om någon gång borde man fundera på om inte de tusenlapparna kunde ha gått till något bättre tycker jag. Så kanske man borde tänka oftare över huvud taget i och för sig, om ganska många saker, men just detta känns lite extra som att betala TV-avgift eller tandläkarräkning tycker ni inte?