Jag har faktiskt haft en riktigt härlig dag idag. Tillsammans med min svägerskas syster har jag haft ansvaret för min brorson över dagen vilket gjorde det hela till en liten familjedag. Vi har badat den lille, vi har klätt honom och utfodrat honom och lagt honom i säng. Det är nästan så att man kunde tro att det kunde vara såhär hela tiden, att man en dag skulle ha en egen liten att klä och mata och bada, varje dag. Ändå känns det avlägset. Men trevligt har det varit. Jag sköt runt på vagnen på en loppis i en sömnig småstad på södra Gotland och tittade på gamla skivor och berättade för den lille om skivomslagen jag hittade, han var måttligt intresserad men det som var härligt/läskigt/intressant var att jag inte såg några tvivel i ögonen på loppisinnehavaren eller kioskkassörskan, vad dem beträffade var det väl min son. Kanske. Och det var lite... Spännande. Bara att tänka i de banorna om ni förstår vad jag menar.
Ja, en trevlig dag. Och nu sitter jag i trädgården och ikväll är det inga stjärnor. Men jag lyssnar på syrsorna som någon berättade för mig i förra veckan att jag snart inte kommer att höra längre.
Alla har en gräns, när man kommer upp i en viss ålder uppfattar ens öron inte längre alla frekvenser. Syrsorna försvinner med åldern fick jag höra och det tyckte jag var sorgligt. Det kändes som ännu en ofrånkomlig åldersmilstolpe som man skulle tvingas förbi och sen skulle syrsorna vara borta och då skulle man veta att nu, nu är man gammal, äldre. Men å andra sidan så tror jag inte att man saknar dem så mycket då faktiskt. Kanske, antagligen, märker man inte ens att de är borta.
Nog med svammel. Jag ska gå och lägga mig och det kan bli första fredagen då jag somnar innan midnatt på mycket länge. Kan det vara ett ålderstecken?
God natt.
Det var inte "någon" som upplyste dig om syrsorna. Det var jag.
SvaraRaderaSka vi förresten åka till Sofia för Europa League?