Onsdag

Jaha. Vad händer och fötter?! (tänkte att jag skulle köra enbart humor från mina föräldrars generation ett tag...)
Joråsatte, det är inte alls mycket som händer faktiskt. Eller fötter. Jag spenderar mina dagar med att städa och joxa i min nya lägenhet för att försöka få den beboelig. Det är drygt jobb men det går framåt. Och så särskillt mycket roliga saker gör jag inte, eller har jag inte gjort på ett par dagar i alla fall.
Igår skrotade jag runt där hemma och lyssnade på P3-dokumentär om Raoul Wallenberg, ni vet han som räddade en massa judar undan avrättning i Ungern genom att ge dem papperslappar som det stod "svensk medborgare" på. Typ.
Och efter att ha lyssnat på det så har jag gått runt i någon slags fantasivärld om att åka ut och göra hjälparbete och rädda hela världen. Poängen är att jag känner mig otroligt nyckfull just nu, otroligt mottaglig. Det känns som att jag skulle kunna hoppa på nästan vad som helst. Om en värvare från armén på äkta amerikanskt manér kom fram och bad mig åka till öknen och skjuta saker i ett år så skulle jag antagligen seriöst överväga det just nu.
Jag känner mig osäker på vad jag ska bli när jag blir stor igen, för första gången på några år. Jag vet inte om det är bra eller dåligt...

Sånt som jag funderar på en vanlig onsdag. Nu är jag i alla fall på födelsedagskalas hos fina vännen Zuzanne, 26 år. Grattis till henne och ganska trevligt att komma ut ur lägenheten och slippa mina egna funderingar en stund.