Mot öin

Jag är på bussen mot Nynäshamn vilken jag tagit två tåg för att ta mig till. Snart ska jag åka båt och sedan buss igen och en smula bil... Det är en sån dag idag.
Jag klev upp vid nio och räknar med att vara framme vid sex. Borde jag inte kunna ta mig till en annan kontinent på den tiden?
Nu ska jag ju i och för sig till en helt annan landmassa än den jag befinner mig på, nämligen Gotland. Det blir nog bra det. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra i ett hus på södra Gotland i en vecka som av allt att döma kommer att regna bort, men det löser sig nog. Det lär ju i alla fall bli lugnt och skönt och jag gillar lugnt och skönt.

Just nu dock: stressad, surig, trött. Jag avskyr att stå och köa i stora folksamlingar, jag tycker inte alls om att betala en mindre förmögenhet för en kaffe och en macka och doften av svett är inget jag alls går igång på. Och då är Gotlandsbåten inte det perfekta stället att vara på. En dag kommer jag att utgöra en strålande surig gubbe om jag får överleva...
Jahanähä. Till havs.