Hem ljuva hem

Jaha. Hemma i Sverige då. Känns ju sådär faktiskt.
Semestern i Wien var lång, den var skön, den var kravlös och slapp och härlig precis som jag ville ha den.
Jag tog med mig min semester-attityd in på terminal 1 på Wiens flygplats igår när jag av polis ombads utrymma den på grund av någon misstänkt väska…

Stressad konstapel: Sir you have to leave the area now.
Jag: Ok, ok, I just need a minute to finish my self-service-check-in-thingy here…
Stressad konstapel: Please leave the area sir!
Jag: Yes, yes… (knappar på maskinen)
Stressad konstapel: Sir! If you do not leave I will force you to!
Jag: Look, its printing my boardingpass now I just need to get it, OK?

Och jag fick min biljett och jag lunkade iväg och ställde mig bakom avspärrningarna utan att stressa. Efteråt tänkte jag: Hur jävla dum hade jag sett ut om det i det ögonblicket faktiskt hade brisserat en Al-Qaida-bomb mitt bland check-in-diskarna på terminal 1 och jag hade skadat mig eller dött? Då hade jag varit en riktig idiot va? Det sista man vill vara är fan killen som dör för att han inte vill se fånig ut och lägga benen på ryggen för ingenting… Ska tänka på det till nästa gång.


(Fullständigt orelaterad bild på mig, men lite småhäftigt va?)

Imorgon lämnar jag i alla fall landet igen och åker till Gotland i en vecka ungefär. Det blir gött. I Wien överförsåg vi oss en smula med alkohol, fett, socker och cigaretter (framförallt cigaretter…), allt det där som är gott/roligt/skönt att överförse sig med under någon kortare tidsperiod, men nu är det hög tid för lite riktig vila. Jag planerar att läsa en god bok under veckan (Ulf Lundells ”Jack”) Spela trevliga kortspel (Canasta) och äta god mat med kanske en smula grönsaker till också (Lamm). Jag ser verkligen fram emot det nu.

Och däremellan har vi den här dagen. Och den här dagen, i detta nu, ligger jag i min säng efter en hård natt. Jag tänkte få en tidig start, uträtta ett och annat, fixa, men igår låg jag här i timme efter timme och jag kunde inte för mitt liv somna. Jag vet inte om det kanske har att göra med att jag befinner mig i något slags semestrandets limbo mellan två resmål och att det är lite stressande. Eller det faktum att jag igår kom hem till min lägenhet och tänkte ”Helvete! knarkare, alternativt vilda apor, har varit här och trashat stället!” för att sedan komma på att nej, det var ju faktiskt såhär jag lämnade det, det kan också vara en smula stressande.
Vad det än är så känns det inte jättekul att vara hemma igen, så himla mycket finns det ändå inte att längta hem till.