Antisemitismen slår till igen!

Jag läste imorse i Metro att DN censurerat en Rocky-stripp för att den skulle vara antisemitisk. Här har ni serien, för er som inte läst den.

Jag kan ju börja med att säga att det naturligtvis, tycker jag, är störtlöjligt, urfånigt, överdrivet bajsnödigt und so weiter med sammansatta superlativ att DN gjort så. Och det känns också ganska korkat, just idag vänder sig varenda krönikör i varenda tidning mot beslutet, det är lätt att kritisera utifrån och jag tvivlar på att någon köper att Martin Kellerman skulle ha skrivit strippen i syfte att sprida judehat, utan som komik och underhållning, därmed är han också lätt att försvara. Samtidigt blir DN lätta att klumpa ihop med tidningarna som censurerade Muhammed-teckningarna och det blir lätt att peka finger på dem och kalla dem fegisar som vill skydda sin rygg från sina chefer på Bonnier och från kritik från alla sådana som älskar att peka med hela handen och skrika ”antisemit!”
Men framförallt framstår det som att DN inte har förstått, inte fattat vad det roliga är. Jag har läst strippen några gånger nu och jag tycker inte att den är särskilt rolig, däremot förstår jag vad tanken är, att Kellerman ju driver med just antisemitism och rasism, jag förstår humorn i att ”skylla sina problem på judarna” jag vet att jag skämtat så med en vän någon gång typ ”lövhalkan som gör att tunnelbanan blir sen på morgnarna måste vara en judisk konspiration!” etc… Jag kommer utsökt (osökt ska det vara, jag vet, finare med utsökt väl?) att tänka på en av Filip och Fredriks tidiga inslag ”SM i nazireferens”, kommer ni ihåg det?



De blev hårt kritiserade för detta, dels för att man skulle ha gjort något som underminerade kvinnors intelligens (en kritik som drar alla kvinnor över samma kam som Emma Andersson, inget jag skulle vara glad över som kvinna) samt att man drev med något så allvarligt som förintelsen och nazism. Ett fåtal röster höjdes för att fokusera på det verkligt intressanta med inslaget (förutom dess underhållningsvärde), att det finns vuxna människor som inte känner igen namn som Goebbels, Göring, Treblinka och Svastika. Det måste ju vara ett sjukdomssymptom när det gäller våra utbildningar, är inte det något att ta med sig och snustorrt analysera i så fall? (Om man nu tvunget måste göra det).
På samma sätt kanske man borde ha tittat på Rockystrippen och sett värdet i att läsaren inser att det faktiskt finns människor som tänker på allvar så som Rocky resonerar i strippen, att vi nu har ett helt parti i vårt parlament som skyller ekonomiska problem (och säkert sina kärleksproblem också, ”de tar våra tjejers jobb!” som en viss Kellerman slog ihop hela rasistargumentationen i en enda kort mening i en stripp en gång) på invandring och mångkultur istället för att försöka lösa dem.
”Det är det som är så klurigt med antisemitiska budskap att de kan smyga sig in i de mest begåvade sammanhang.” säger DN’s kulturchef Björn Wiman. Ja, det är bäst att vi passar oss, när vi minst anar det slår antisemitismen till, när vi är helt oförberedda är den där, mitt i vår begåvade underhållning och slår oss över huvudet. Vem vet, vi kanske är antisemiter själva? Vi gör nog bäst i att undvika det där j-ordet helt tror jag, så kanske vi aldrig behöver få reda på det.