Tung måndag följer på en tung söndag. Jag var ”trött” igår, orkade inte mycket annat än att ligga still, bäddade ned mig i soffan och åt glass. Av någon anledning väljer jag alltid deppiga filmer på söndagar trots att jag ju borde förstå att det är en dum idé. Igår såg jag Revolutionary road för andra gången. Det är en av mina favoritfilmer från senare år, men den är inte precis munter och om man ibland kanske går runt i funderingen att det vore trevligt att ha flickvän och leva något slags parliv så blir man ju minst sagt avskräckt.
Fantastisk film dock.
Kanske borde jag istället ha gjort som jag gjort så många andra kvällar och bestämt mig för att se något med Leslie Nielsen, få människor kan få mig att skratta som han. Imorse fick jag reda på att Nielsen dog igår och det är verkligen en av de stora komikerna som försvinner. Jag har vuxit upp med Nakna pistolen och många andra av de typiska 80-, 90-talskomedier som för mig är klassiker. Jag vet inte hur många gånger jag och Erik har suttit och glott på Wrongfully Accused i hans gamla källarrum i Enskede…
Så. Lite sorgligt idag, världen är lite gråare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag deppar ihop här nere.
SvaraRaderaSäger som Jonathan Unge (fast det hällde Uffe Larsson):
Hur kunde detta ske? Han var ju hälsan själv.
Jesper, angående danskarnas överdrivna åtgärder mot utlänningar finns bara en sak att citera, nämligen Helmer alias Ernst Hugo Järegård i "Riget": DANSKJÄVLAR!!!
SvaraRaderaEhrenreich-citatet som du twittrar (som jag kommenterar här eftersom jag inte upptäckt twitter ännu) om är ett av årets två bästa och mest genomtänkta yttranden.
SvaraRaderaDet andra är Lena Anderssons om sina tre bekämpningsområden - "Religion, monarkin och det allmänt slappa tänkandet"
Till detta är det också ett objektivt faktum att Järegårds tolkning i Riget är den bästa rollprestationen genom tiderna så nu blev det positiv stämning mitt i den tragiska bortgången.