onsdag 17 november 2010

Onsdagssvammel om kärlek och så

Jag tror att jag nu nästan fullständigt glömt bort hur det är att ha ett förhållande, en riktig vuxen relation, en sån där man har bestämt sig för att bara ligga med varandra och inga andra. En sån då man träffas nästan varje dag och där man vet vad som finns i den andres frys.
Så fullkomligt underbart/hemskt/befriande/hämmande att glömma bort en sådan sak… Kanske har jag egentligen aldrig riktigt haft någon koll på det där ändå, varenda gång jag försöker minnas hur man gör, hur man beter sig, vad tjusningen med det hela skulle vara, så blir det mest de negativa sidorna jag minns. ”Ditt problem”, fick jag höra en gång, ”är att du är alldeles för teoretisk, när det gäller sånt ska man bara gå på känsla”. Och det är ju fint tänkt, men det funkar ju inte…
Det är det jag är mest rädd för, att den där helt sinnessjuka kärleken som övervinner allt vad svartsjuka, fyllebråk och slentrian heter, då man inte ens behöver tänka, inte egentligen existerar. Att det som vi kallar perfekt egentligen mest handlar om att man tillslut kommer upp i en ålder då man mer eller mindre nöjer sig med vad som bjuds…
Negativ? Jag?
Ja, men då är jag väl negativ då. Det ligger väl i min natur. Framförallt tror jag att det handlar om att jag har glömt, att det var helt sjukt länge sedan jag verkligen hade fjärilar i magen. På riktigt. Så fort fjärilarna närmar sig och det börjar killa lite grann innanför huden så tar jag fram håven och sen slutar man med en stor samling väldigt fina, men väldigt döda, fjärilar i små glasmontrar som troféer på väggen istället (den liknelsen kan ni ju fundera på ett slag... och jag med, det lät ju rätt bra i alla fall…)
Jag vet inte riktigt varför jag ville skriva om det här nu, det känns som att man kommer till en punkt där det inte riktigt är ok att vara nöjd med att vara singel längre, det får man egentligen inte vara mer än ett år. Därefter måste det ju vara något fel på en, det är väldigt svårt att sätta fingret på vad det kan vara men något är det, som är trasigt.

En vän ringde igår och ville berätta om relationsproblem, hennes nyblivne kille vill dra ut i krig. Jo, på riktigt! Och då kändes det ju som att ens egna problem bleknade lite, att ställas inför att någon som man älskar ska åka till Afghanistan…
Kan det vara värt något sådant? Det är frågan det...

2 kommentarer:

  1. tror alla som har varit med om förhållanden som slutar ser på livet lite mer cyniskt efter det.

    Jag tror ju dock på ett omvänt sett att hitta "den rätta". Man som singel har lätt för att gå ut och leta efter kvinnan i sitt liv, som är smart snygg rolig och så. Detta skall man alltså lyckas med under den tiden man kort träffar människor nu för tiden och det i sig är svårt.

    istället för att fråga sig ifall man skulle kunna vilja vara boyfriend/girlfriend med tjejen ifråga så kanske man kan fråga sig

    Undra vad hon har i frysen?

    För en singelkilles cynism är kraftfull många gånger.. bara en tanke.

    Och nej krig suger och ingen skall springa runt i sanden där nere och klubba ihjäl varandra..

    onödigt!

    Piece

    SvaraRadera
  2. Kommentarssvammel en torsdagskväll:
    Jag gillar din liknelse med fjärilarna, den är vackert på något sätt.

    Tro mig, jag är också teoretisk om det kommer till kärlek i så fall, men jag väljer att kalla det realistisk. Jag är inte heller helt övertygad om att det "perfekta" faktiskt finns, antar att jag har letat för länge efter det och kommit fram till att allt mycket väl kan vara en bluff. Må vara så att jag är singel och bitter... Men ändå.

    Jag tror inte på att det finns en "den rätte", det har lett till alldeles för mycket ångesttänk för mig: tänk om jag aldrig skulle hitta "den rätte". Nej, det har jag lagt ner. Jag har slutat leta. Ja, slutat. Och är mycket trött på allas: "det kommer när du minst anar det", ser jag ensam och ledsen ut?

    Nej, det är inget fel på att vara singel en längre tid – då måste det ju vara något som är trasigt hos mig med. Och det vägrar jag att tro på.

    Hoppas att det löser sig för din vän och hennes kille.

    Take care

    SvaraRadera