tisdag 9 november 2010

Vuxna män gör saker tillsammans

I många olika sammanhang på senaste tiden har jag läst om Mixed Martial Arts och kampsport, senast i söndags hade DN ett stort reportage om det växande intresset för människor som bankar skiten ur varandra.
Och hur nu skriva detta blogginlägg utan att låta som en moraltant?
Det är inte helt lätt… Men för att klargöra: det jag så starkt ogillar med den här ”sporten” är inte det att de som utövar den kan bli skadade, de köttskallarna lär nog hitta sätt att skada sig på även om det vore förbjudet. Personligen ogillar jag det hela mest för att jag tycker att våld är obehagligt och inte förstår hur någon kan få ut något av att se två människor misshandla varandra. Med det sagt så vet jag inte om det borde vara förbjudet eller inte, antagligen inte, det skulle nog inte utgöra någon skillnad.
Men det jag läste i DN igår var väldigt intressant, en amerikansk forskare på området maskulinitet, Michael Kimmel, ser filmen Fight Club som en startpunkt för intresset för MMA, vilket i sig är ironiskt då den filmen beskriver exakt det som Kimmel säger händer med vissa män när utvecklingen går för fort framåt för dem…


”Vad som ytterligare bidragit till kampsporters växande popularitet är utvecklingen mot allt mjukare män och det faktum att kvinnor numera finns överallt, till och med inom militären, menar han.
– Många män dras därför till nya extrema sporter i allmänhet för att testa sin manlighet, vare sig det är klättring eller extrema skidsporter eller MMA, säger Michael Kimmel.”

”Plötsligt” förändras samhället och män ska vara kännande, tänkande, ”mjuka” varelser. En grupp, en ganska stor grupp, står kvar där de var och frågar sig varför alla killar blev bögar helt plötsligt. ”Vad hände med krigarna?” undrar de, ”vad hände med den manliga mannen?”

Om Fight Club, från Kimmels bok:
”…Fight Club provides temporary relief from lives in which they feel they are powerless. The participants believe that their frustration will vanish if they can revive a primal masculinity that has been lost. (…) The men of Fight Club are free to come together without facing accusations of homosexuality because of the aggressive and violent nature of the group. The exclusion of women from the group may also allow the men greater freedom to act without fear of judgement.”


Män hittar på sådana här nya våldsamma och farliga sporter för att trotsa mot ett mer och mer jämställt samhälle, men vad som är än mer intressant tycker jag är det här med behovet som män har att vara tillsammans, och uppfinningsrikedomen som går in i att hitta sätt att göra det på, utan att det ses som bögigt. Kimmel fortsätter med att beskriva att nya manliga företeelser alltid drar till sig kvinnor efter ett tag.

”– Vi har ju lärt oss att kvinnor kan göra allt som män kan. Men blir det för många kvinnor i Sporten så kommer männen säkert att hitta på något nytt.”

Pojkarna vill ha sin pojkklubb, kommer det tjejer med sina tjejbaciller så går de vidare till något annat, klättrar upp för ett jättehögt berg dit de är säkra på att inga tjejer kan nå eller åker till länder långt bort för att döda andra män utan tjejinblandning.
Värst blir det för dem som egentligen vill lite mer än att bara umgås och smiska andra killar på rumpan i duschen, jag fick det här klippet av Erik igår, jag tycker att det är roligt men också en smula hjärtskärande väl?



Och nu till slutsatsen: Alla som sysslar med MMA är homosexuella! Nej… såklart inte. Men det är intressant med tanken att det någonstans underliggande finns en anledning till att man håller på med kampsport och liknande aktiviteter tycker jag, och som jag skrivit förut så slutar jag aldrig att bli förvånad över hur hårt vissa män kämpar för att ses som just män, det är fascinerande måste man säga…

7 kommentarer:

  1. Jag vidhåller att klippet när han slår ut moders-demonerna med sitt tennisracket är något av det roligaste/mest tragiska jag sett.
    En sublim upplevelse

    SvaraRadera
  2. Kom å tänka på en bok vi läste i sociologin: "Historien om flickor och pojkar" (H Bjerrum Nielsen och M Rudberg) I avsnittet "Om könets psykologiska födelse" kan man läsa om köns-id:s framväxt.Well, pojken upptäcker dels själv, dels genom modern att de skiljer sig. De är annorlunda.

    Författarna menar att pojken bevarar sin spirande pojk/manlighet till en fantasibild av honom därför att fadern i jmf med modern är mer frånvarande. Så pojken blir överlämnad åt att identifiera sin pojkidentitet negativt d.v.s. på hur man inte skall vara som pojke. Alla pojkar föds ju av en mamma så därför vet han ju hur hon är, vilket tydligen påverkar honom.

    Småkillar i dagisåldern fr 3-4 år lekar därför tillsammans med andra pojkar därför att tjejerna utgör ett "hot" mot deras spirande manlighet.

    Vårt – senare i livet – grottbeteende, att dra när tjejen/frun blir jobbig har med detta att göra. killen/mannen drar för att bevara sin manlighet, sina egna tankar. Eller för att citera boken

    För pojken blir autonomi vid-à-vis modern oskiljaktigt kopplad till hans kön: medan han var liten och beroende, var han en del av kvinnans värld; att bli stor pojke innebär att bryta med detta. (Sidan 103)

    SvaraRadera
  3. HAHAHAHAHA fyfan det där tennis racket delen är fenomenal..som Erik säger det går inte att beskriva upplevelsen, det går inte heller att förklara vidare vad jag såg.

    SvaraRadera
  4. Intressant inlägg, flera idéer känns som väldigt typiska observationer man gör slentrianmässigt när man står på "utsidan" av fenomenet.

    Jag tror att om du angrep MMA-fenomenet på ett etnografiskt sätt så skulle du upptäcka att behovet att bekräfta sin tillhörighet till "det hegemoniskt manliga" är betydligt mindre påtaglig än t.ex. i ett genomsnittligt fotbolls/hockey/basket-lag.

    Jag kan inte redogöra för vad det beror på men jag har upplevt det om och om igen på de många klubbar jag tränat på, men detta är så klart en anekdot och inte ett bevis.

    Dessutom så är det generellt så att tjejer välkomnas på ett ytterst påtagligt sätt till MMAn, har än så länge inte stött på en klubb som inte på något sätt gör en poäng av, på sin hemsida/på träningen om tjejer dyker upp, att tjejer är välkomna och kan tävla på lika villkor inom sporten.

    Det sista klippet är roligt (fast samtidigt fruktansvärt tragiskt) med juxtapositionen till MMA känns lite Aftonbladet-artat.

    /MMAMicke

    SvaraRadera
  5. Dessutom så är förklaringar till beteende som bygger på en rädsla att uppfattas som homosexuell så otroligt 1970. Eller är det bara i Stockholm bland 80-talister och framåt som homofobin är utrotningshotad?

    /MMAMicke

    SvaraRadera
  6. Jo, visst står jag utanför detta, trots att jag faktiskt under en kort tid under högstadiet tränade boxning. Det jag såg då var inte en våldsam atmosfär om än en väldigt grabbig sådan och en som var väldigt hierarkisk.
    Det är kanske inte så mycket sporten i sig jag har problem med, för jag kan verkligen tänka mig att klubbarna har en härlig och trevlig atmosfär, men framställning av de tävlingar och galor som hålls är ju ändå extremt rå och stereotypt manlig. Det ska vara explosioner och burar att slåss i och blod... Varför vill man framställa det så? Oavsett hur vettiga klubbarna är så tycker jag att det är osmakligt.
    Det var inte egentligen meningen att man skulle göra en direkt koppling mellan klippet och MMA, kände själv att det blev lite otydligt där, jag ville mest visa det i samband med tanken om män som förtränger saker och låtsas...

    Det behöver inte egentligen handla om en tydlig rädsla för att bli uppfattad som just homosexuell. Jag vet mycket killar som jag inte skulle kalla homofober, som inte har något problem med homosexuella, men som ändå hela tiden ska hävda sin manlighet och skyr allt som ses som feminimt, jag menar att även om homofobin är utrotningshotad så finns ett osunt behov bland män att vara så jävla "manliga" kvar likförbannat.

    SvaraRadera
  7. Vissa av showerna kan jag hålla med om har flera brister eller vad man ska kalla det som gör dem lite smålöjliga. Superior Challenge nu senast på hovet, explosioner, pyroteknik osv. känns väldigt mycket "yta" och löjligt MEN om man är insatt inser man att showen är i sin form inspirerad av den klassiska Pride FC och att det är en Japansk show-estetik som ligger bakom snarare än något som är knutet till sporten MMA. Explosioner klarar man sig inte från om man går på Hockeymatch heller.

    Betydligt mer stötande i mina ögon är praktiken att paradera massa tjejer i kortkort och plasttutte omkring eventet, vilket i och för sig inte är arangörens initiativ så mycket som sponsorerna (Betsson mfl.). Även det här är ett problem med show-bizz i störta allmänhet snarare än för MMA.

    Buren däremot hör till sportens särart och inte primärt ett showelement, väggclinchen är en viktig del av sporten (en boxningsring som MMA-arena leder till att clinchen ofta slutar i att någon faller ut mellan repen). Blodet/blödandet är som i vilken sport som helst inte ett mål i sig utan mer ett problem.

    Normativitet och "idén om manlighet" är fenomen som definierar och skapar stora problem i vårt samhälle. Men MMA transcenderar "manlighet" och sträcker sig snarast mot det mänskligt möjliga och utmanandet av individens fysiska och mentala begränsningar.

    Jag tror att sammanfattningsvis kan man säga att jag tycker din koppling mellan MMA och någon slags önskan att återgå till en klassisk manlighet eller chauvinism är både en typisk tanke hos folk som bara kommer i kontakt med sporten via media och ett tecken på en vilja att förenkla världen till snygga pusselbitar som passar i ens fördomspussel.

    /MMAMicke

    SvaraRadera