Mer film, konstig konstfilm...

Igår på bion så snodde jag åt mig ett Cinemateket-program som jag har suttit och lusläst till lunch idag. Jag älskar Cinemateket, det är så underbart att sånt finns, även om jag inte är så bra som jag borde vara på att utnyttja det. Man blir ju så lätt bekväm av sig och tycker att det är jobbigt att släpa sig ut till filmhuset… Hur som helst så fanns det massa gött i det där programet, imorgon har de en helkväll med Gösta Ekman på filmhuset, intervju med honom akompanjerat av Papphammar och sen ”Morrhår & ärtor” på stor duk. Låter det inte härligt? Synd bara att jag inte lär få med mig någon annan…
Och på lördag eftermiddag kan man se ”Blue Velvet” som bakisunderhållning.


 Det lär jag inte heller få med mig någon på…

Bra program i alla fall, och billigt är det också!
Med det sagt så kan det ju bli en smula arty-farty, en smulla pretto… Sånt är ju roligt av flera anledningar och jag kan inte hjälpa att jag skrattar lite när jag sitter här och läser mitt program. Det är inte Göta Kanal precis, det är svårt, det är tungt... Jag älskar film men en del av det här verkar ju löjligt deppigt, eller vad sägs om:

”Traumatiserad Vietnam-pilot som dödat ett barn inleder relation med tolvårig flicka dumpad på barnhem i förort till Paris”

Eller

”Svart komedi om ung mans kamp för att få gräva upp sin morbror, mönsterarbetaren som begravts med fackföreningskortet hans änka måste ha för att få ut sin pension.”

Eller:

”Brutal uppväxt i uråldrigt sardiskt patriarkat i bröderna Tavianis största succé. Efter en självbiografi av Gavino Ledda, som vaktar får och pryglas medvetslös av sin far i femton år och sedan lär sig latin och blir lingvist.”

Det är så att man ibland, ofta, tror att beskrivningarna är dikter eller såna där ordlekar där man går runt i en ring och alla säger varsitt ord tills man har en berättelse… En väldigt kreativ (eller möjligen helt okreativ?) människa måste sitta och jobba med dessa, jag såg faktiskt filmen som det undre citatet ovan beskriver i skolan och även om den inte precis var någon skrattfest så var den ju oändligt mycket roligare än vad det låter…
Men å andra sidan så låter ju det här jävligt intressant faktiskt:

”Hemlös drömmare med kula i huvudet träffar kreativt kollektiv bosatt på skrotupplag och beslutar att hämnas på vapenindustrin.”

Den måste jag ju faktiskt se…