Mer trams

Seg dag idag. Vissa morgnar så har man bara extremt svårt att komma upp ur sängen och sedan är man trött hela dagen utan någon vettig anledning till varför, så är det idag.
Men i övrigt så mår jag fint. Jag har hittat något roligt att småfnissa åt och det är ju trevligt.
Det jag fnissar åt i all min trötthet är: föreläsare, föredragshållare, workshopledare och andra sådana hittepå-yrken, samt det roliga sätt de säljer sig själva på.

Jag har förstått att detta är bröd och smör för ganska många svenskar som av någon anledning anses kännas igen ens en smula, samt de som inte känns igen alls men som ser trevliga ut och klarar av att hitta på en vettig catchfrase…
Vem som bokar in ”Stefan Sauk – Zenskräck” till sitt företag eller vill gå och se honom prata har jag lite svårt att förstå men en marknad måste det väl finnas eftersom att det verkar som att varenda människa som någonsin synts i en TV-skärm plötsligt vet allt om livet och kan delge oss sin kunskap, för en viss kostnad såklart.

Att gå på Olof Röhlanders heldagsworkshop, där man får lära sig ”konsten att vara bäst när det gäller”

Olof Röhlander - Workshophunk

kostar 4395 kronor (exkl. moms), men visst ser han pålitlig ut? Det måste ju bara vara bra! Kändisarna är lite finare på menyn, de har inga fasta priser, jag antar att det beror på hur mycket torsken vill göra, om det handlar om en full timme eller bara lite ”franskt” för att referera till en annan yrkesgrupp med vissa likheter…
Jag tycker att det känns som en av de där sakerna som inte riktigt står rätt till med oss, att företag betalar sjuka summor för att skicka sin personal att sitta och lyssna på klyschor från människor som Blossom Tainton, Ann Söderlund, Dogge Doggelito eller Benny Haag, är det inte underligt så säg…

Föresten, för att avsluta med något mer underhållande, Erik länkade upp en video till mig på fejsbåck igår som inte bara innehåller en av de bästa ungdomsserier som någonsin gjorts (jag får nostalgi-rysningar längs hela ryggen när jag tänker på det) utan också en fantastiskt rolig 90-tals-musikvideo. En sån där video som inte handlar om någonting och är så klyschig så klyschig… Man måste älska sånt. En smula TV-historia: