Allt det hemska

På jobbet alltjämt. I tidningarna läser jag vad som händer med världen. Victoria har tydligen gråtit idag. Stoppa pressarna.
I övrigt så verkar det vara vansinnes-dåd-onsdag idag. Ju galnare desto bättre. En taxichaffis i England sköt en kompis och sedan gav han sig ut på ”mordturné”. Jag skojade precis om detta på twitter och inser nu att det väl kanske var en smula smaklöst... Men det är mest för att jag är skrämd och fascinerad av det. Jag skulle så väldigt gärna, eller kanske egentligen inte gärna alls, vilja veta vad som gick genom hans huvud under de där timmarna då han höll låda i norra England. Varför gör en människa så, är det inte sjukt intressant?

Och sen hade vi porrmordet, med svärd, icke att förglömma. Jag har en mindre samtidsobservation här som går ut på att det någonstans finns en redaktör som går igång som fan så fort någon blir skadad av någon typ av medeltida vapen... Läser man inte oproportionerligt ofta om folk som blir skjutna av armborst etc? Eller är det bara jag som har fått för mig det?

Förlåt den ironiska tonen i det här inlägget som ändå handlar om tragedier. Jag har suttit här för länge tror jag. Dessutom kan man inte göra så mycket annat när sånt händer. Det enda man vill egentligen är att skämta bort det. När folk gör såna saker som så kraftigt strider mot alla regler som finns i samhället då blir människor rädda för hela mänskligheten och måste reagera. Vissa skriker dödsstraff och helveteseld, andra försöker skämta bort det hela... Så tror jag att det är. Egentligen borde man väl bara fundera lite på hur ömtåligt livet är när man helt plötsligt, om än osannolikt, kan bli nedskjuten av en taxichaffis som det slagit slint för. Och när jag skriver detta så finns det någon typ av pirrande ångest i bakhuvudet över allt det där. Jag skrev ett inlägg för ett tag sedan om att jag tidigare inte kände någonting när jag läste såna nyheter, numera känner jag det nästan för mycket ibland.
Jaja. Läser igenom detta inlägg och inser att det nog är dags att gå hem ändå. God natt.