Lite mer fridfull nu

Jag sitter på en buss. Bussen åker från flygplatsen till ett hotell i Barcelona. Det känns som att jag är på väg att komma hem efter en väldigt lång och jobbig resa.
Så är det ju inte riktigt, men det känns så. Jag har jobbat och slitit för att få massa saker klara, igår satt jag på jobbet vid klockan halv två stirrandes på en liten blå stapel på min datorskärm. Det fanns inga tecken på att den där stapeln tänkte växa märkbart under den följande timmen, jag skulle med en taxi till Arlanda från min port fyra timmar senare, jag hade inte packat, jag var utmattad.
Jag var väldigt nära att bryta ihop och bara börja böla där och då.
Men det gjorde jag inte. Och det här är ingen klagan eller en vädjan efter medkänsla. Jag gjorde klart det som jag hade bestämt mig för att göra klart och jag åkte hem och jag packade och jag gick och la mig. Två hela timmar skulle jag få sova. Men det kom ingen sömn. Jag låg klarvaken med allt snurrande i huvudet. Allt det viktiga och allt det oviktiga.

Så jag är lite trött idag. Men framförallt är jag glad. Harmonisk. I alla fall en smula.
För vad allt det här betyder är att jag mer eller mindre har semester nu. Jag ska åka runt lite i härliga städer och peka kameror mot turistattraktioner visserligen, men det är inget jag inte skulle göra gratis.
Så jag är glad.
Och det finns massa saker att lösa på sikt, men just nu ska jag bara ta på mig shorts och solglasögon och övertyga Johan om att vi ska börja "arbetsdagen" med en glass.

Location:Carrer de Joan Miró,Barcelona,Spanien