Samma samma

Jag har fastnat i ett nostalgi-vältrande idag. Detta tog sin början i att jag sitter och rensar jobbdatorn från samlat skräp från det senaste året, det finns mycket! Bland annat en hel massa bilder som jag tagit på mig själv i bloggsyfte, och en massa halvfärdiga inlägg om allt möjligt. Med detta i sinnet klickade jag mig in på min gamla blogg, den som jag började med, den som ligger kvar där på min egna sajt och skräpar.
Jag tänkte såhär: Jag måste ha skrivit sammanlagt åtminstone 1000 blogginlägg nu, är det nåt att ha eller? Har jag någonsin haft något att säga av värde?
Jag tror nog det ändå. Jag kan i alla fall inte riktigt sluta läsa, man glömmer så fort hur man tänkte och kände, i slutändan minns man bara det stora händelserna. Men det är väl så det är...
Jag känner mig nostalgisk också för att historien ju upprepar sig en smula på sommaren, i alla fall för mig, något som jag märker än mer när jag läser ett år gamla blogginlägg. Då var jag också i färd med att ladda för ledighet, åka till Wien och Gotland och så. Då var jag också nojig angående höstens planer och då var jag alltjämt också singel, med alla turer som det kan innebära.

Nu, när jag ser på det så, känns det inte som att så mycket har förändrats. Men det kanske inte gör något, det känns faktiskt helt ok om det är så.

Och för exakt ett år sedan, den 29:e juni, skrev jag ett inlägg om resfeber, jag skrev ett inlägg om Hasse Alfredssons sommarprat och ett om att jag funderade på att tatuera mig... Så det enda som är annorlunda är väl kanske att jag skrev mer än ett inlägg om dagen på den tiden.

Dessutom spelade jag den här låten. Och den är ju faktiskt fortfarande bra...