Det kommer någon punkt när man inser att man delar en hel del egenskaper och intressen med sina föräldrar. När man för första gången tycker att samma låt är bra till exempel. Sen kommer det en punkt när man inte tycker att det är jobbigt att det är så längre... För mig har det där aldrig varit ett problem, jag tycker att det är jätteroligt om jag och mamma har några plattor som vi båda gillar, eller att jag och pappa har fotot gemensamt. Men det kan ju vara ett ålderstecken ändå.
Idag lyssnar jag på nostalgimusik. Musik som rullade i bakgrunden hemma hos mamma och som jag nog inte gillade då men som ändå fanns där och som jag senare har upptäckt att jag kan varenda strof i. Jag tackar ödmjukast min mamma för att hon har så bra musiksmak och inte fick mig att bli punkare eller något annat hemskt.
Skriver jag för mycket om musik kanske? Jag vet inte. Jag bara jobbar och jobbar, det känns inte som att jag har så mycket att skriva om just nu. En vecka kvar sen blir det ett betydligare lugnare, härligare liv för mig ska ni veta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar