Fler tankar om detta dejtande

Jag funderar en del på det där för att jag inte riktigt kan förstå det "konceptet" riktigt. Jag kan inte heller bestämma mig för om jag tycker om det eller inte.
Det är väl något vi har fått från amerikanska tv-serier som Vänner men som ändå har funnits innan? Typ? I såna serier och filmer så träffar man någon och gör saker och man kallar det för att datea. Regler finns det också. Efter tre middagar och bio får man knulla. Gör man det innan är man en slampa. Till exempel.
Det är ju lite underligt. Lite stolpigt och uppstyrt på ett trist sätt väl?
Men samtidigt kan jag sätta mig emot att allt ibland ska vara så jävla avslappnat. Flera är det gånger då jag gått för att ta en fika med någon eller en öl och inte riktigt vetat vad det hela handlade om, en "dejt"? Eller bara lite harmlöst umgänge?

I alla fall har jag en vän som berättade att han hade varit på "speeddateing" en gång. Det är tydligen inte helt olikt den där scenen från Torsk på Tallin när männen ska träffa kvinnorna första gången. Man fick bara prata i fem minuter, tillräckligt för att uppge sina styrkor, svagheter och referenser...

Ytterligare en vän träffade en tjej via en dejtingsajt, vilket ju är samma sak. Man lägger upp sitt CV och hoppas på att bli headhuntad... Det är väl det jag inte gillar med det här, speeddateing och matchmaking och allt vad det heter är att dra det till sin spets, att ta bort allt umgänge ur det så att det bara blir en jakt efter en lämplig partner.
Det ska ju vara trevligt att umgås och inte bara ett bedömande, eller?

Jaja. Det här är ju bara självklarheter egentligen. Jag antar att det som mina tankar egentligen kretsar kring är vad det perfekta skulle vara istället? Hur är det optimala sättet att träffa någon? Jag kommer inte på något.
Och ibland är jag lite rädd att man ska komma till en punkt då man provar alla galna metoder för att inget annat funkar.
Än är jag inte riktigt där än dock...