Det är Norges nationaldag. Dessutom har Dio dött, stackarn. Förutom det så har allt blivit annorlunda idag. Världen har som sagt ställts på sin ända, den har lutat ett tag, varit på väg att tippa över och jag har ståndaktigt hållit emot och vägrat släppa taget, men nu, nu är allt upp och ned.
Jag är kryptisk, men vad kan man säga, så är det. Min arbetssituation kommer att förändras... Och nu låter det som att jag har fått sparken... Har jag det? Nej, det kan man inte riktigt säga ändå. Och den största anledningen till att man inte kan säga så är att jag just nu inte alls känner för att bajsa på chefens skrivbord eller slita ner TV:n från väggen och storma ut.
Just nu känner jag lättnad.
Och någonstans hyfsat djupt ned i mig en pirrande känsla av förväntan, som att allt är möjligt. Jag hoppas att den känslan får växa...
Dessutom känns det typiskt på något sätt. Det har gått 13 månader sedan 1000apor.se släcktes, förra sommaren blev en bra sommar men en sommar med ganska mycket ängslan i magen. Och sedan löste det sig. Och det tror jag att det kommer att göra nu också. Till det bättre. Jag måste tro på det, för om jag inte tror på det så tror jag inte på mig själv, och det känns som att det är dags för mig att börja tro på mig själv nu...
Nu tänker jag gå ut i solen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Känner igen den där känslan, att inte riktigt veta. Den bitter som tag i en och knager på en stund. Men de löser sig som du säger. Det gör det alltid så de är bara att tro på dig själv!
SvaraRadera