Stackars, stackars Benjamin

Idag sitter jag i mina egna bakfylleångor och jobbar. Det går faktiskt hyfsat bra ändå. Men jag vill bara gå hem egentligen.

Tar en liten paus i alla fall och bloggar om hemska saker. Igår var jag på Fasching, det var inte hemskt, men det som är hemskt är att vara tvungen att köa utanför oscarsteatern och stå en halvmeter bort från den där postern med Markoolio och Benjamin Wahlgren. Den har suttit där i en evighet nu och igår fick jag höra att så fort det där tar slut så drar de igång med Karlsson på taket, med vilka i rollerna? Jo, Markoolio och Benjamin Wahlgren såklart!
Titta på den här bilden... Är det bara jag som, på allvar, blir illa berörd av det här? Inget friskt barn ser ut sådär, någonsin. Överhuvudtaget dessa Wahlgrens... De ger mig rysningar och en dålig smak i munnen med deras påklistrade leenden.

Och jag tycker verkligen synd om Benjamin. Vad har han för chans att växa upp utan att ta skada av allt det där? Det sista jag hade velat göra när jag var tolv hade varit att klä mig i matchande kläder som min mamma och slakta ett par klassiska låtar tillsammans med henne inför 2 miljoner tittare men Benji gör det med ett leende på läpparna, det får en ju att undra... Klippet nedan är något av det obehagligaste jag har sett i hela mitt liv. Jag klarar inte av att se igenom hela.