Att vara vuxen

Jaha hörni. Jag vet inte riktigt hur det är med mig. Jag är krasslig. Igen. Känns som att jag har haft samma förkylning sedan i sommras nu.
Jag har ingen riktigt lust till saker, världen ter sig mest lite lagom grå just nu.
Just för tillfället försöker jag ta mig till Knivsta och det är i sig ett äventyr som inte är bra för humöret. Att åka tåg i Sverige i februari är, för att citera Rocky, lite som att bli fistad i röven, det är jävligt skönt när det är över men det betyder ju inte att det är något man strävar efter...

Men nog av negativitet. Jag ville ju skriva ett inlägg om att dricka apelsinjuice ju...

Ja, det här är en sån där trivial vardagsbetraktelse som bloggare gillar, men vad annars?
Jag tänkte på det när jag vaknade idag och tog mig ett glas juice (skriver man så? Jos? Känns så töntigt amerikaniserat att skriva juice men skitsamma, vi kör på det), att dricka ett stort glas juice på morgonen är att vara vuxen för mig.
Det var en sån sak som man inte fick göra när jag växte upp. Hemma hos pappa hade vi små små juiceglas som återvunnits av såna där små burkar med svartvinbärsgelé (vilket i efterhand fått mig att undra hur mycket svartvinbärsgelé familjen egentligen tryckte i sig). Till frukost fick man ta ett glas apelsinjuice i ett sånt glas. Det var som en shot, två klunkar knappast mer. Efterhand brukade jag spara det där lilla glaset till sist, som en efterrätt till min frukost.
Jag vet inte riktigt varför det var så. Men varje morgon numera, trots att jag sällan äter frukost längre, så tar jag ett dricksglas med juice innan jag går till jobbet, halsar det som att det var vatten och känner att jag är vuxen och att jag bestämmer själv. Av samma anledning kan det kännas ganska bra ibland att bara äta mackor till middag, förstår ni vad jag menar? Jag undrar om det kommer en punkt när man glömmer det där och börjar återvinna sina egna svartvinbärsgeléburkar? Då kanske man är vuxen på riktigt.