måndag 15 februari 2010

Bara en vardagsbetraktelse på klassiskt bloggmanér antar jag

Såg en film med Mathias. "Edge of darkness" med Mel Gibson. Helt ok
dussinthriller, inget man hade behövt se på bio kanske, men
måndagsbion är faktiskt klassisk och filmvalet har en mindre
betydelse.

På tunnelbanan nyss så satt jag mitt emot Mathias, vi pratade på
väg in i vagnen men så fort vi satte oss så blev han disstraherad.
Jag frågade vad det var och han började skratta. Ni vet, sådär att
han försökte dölja att han skrattade men inte kunde sluta. Så jag
fattade att det var nåt i vagnen, nåt som han uppfattade och som han
inte kunde säga, för det var väl någon där som skulle ha hört det
i så fall, ni vet...

Så jag skrattade åt att han skrattade och då skrattade han ännu mer
och så satt vi så i fyra stationer.

När vi kom ut så frågade jag så klart vad det var och det visade
sig att killen som satt bredvid oss luktade bajs.
Och det är ju inte så roligt egentligen, men situationen är komisk.
Där satt jag och frågade om och om igen vad det var han skrattade åt
och Mathias kunde inte gärna säga "killen här bredvid mig luktar
bajs".
Han kunde inte säga någonting. Så han skrattade. Och jag skrattade.
Vi satt där och skrattade och ingen av oss visste riktigt varför.

Det där måste ha hänt mig ett dussin gånger... Inte just bajslukten
men hela situationen.
Konstigt.

3 kommentarer:

  1. Då skall jag ta mig lite vatten över huvudet och förklara, dvs försöka. *harrkel* Jo enligt sociologen Johan Asplund beror detta på att kollektivet är starkare än den ensamma individen och på att vi människor är sociala, dvs vi är gjorda för att respondera gentemot varandra.

    Exempel på detta skrev Asplund om. Kapitlet hette Det Bellonesiska experimentet. Om en ö där en danskjävel till forskare mötte infödingar som grät. Alla han mötte grät/såg sorgsna på honom. Till sist fann forkaren sig sig gråtande men kommer då att tänka på att han ju inte vet orsaken. Så han frågade.

    Jo det hade kommit till infödingarnas hövdings kännedom att den danska hövdingen (kungen) dött. Detta trodde infödingarna måste vara disaster för danskjäveln till forskare.

    NU när forskaren fattade vad det rörde sig om var det ju inte lika sorgligt. För nu responderade han ju bara mot sig själv.

    Well… hoppas det säger något i alla fall.

    SvaraRadera
  2. Härligt att få börja morgonen med ett alldeles bubblande asgarv, tack för det! :)

    SvaraRadera
  3. Lundakille: Intressant som fan det där... Tack för den lektionen, då har man lärt sig nåt idag också!

    Annamian: Vad härligt! Vassego!

    SvaraRadera