Magknip

Sitter här på jobbet och har ont i magen. Jag har varit här förut. Massor att göra och saker tar alltid längre tid än vad man tror... Jag försöker intala mig att det ju alltid löser sig i slutändan, projekten brukar ju bli klara tillslut trots allt.
Men jag tycker inte om den där känslan, man kan se framför sig precis hur slutresultatet ska bli, det handlar bara om att få det dit, men så går datorn långsamt och något strular och något annat tar en timme istället för de där fem minutrarna som man hade tänkt sig. Och då biter jag ihop och knyter tårna i skorna och skulle kunna skrika något och slå på något men mumlar ”fan, fan” istället och sätter på nån musik som jag tror ska ha en lugnande effekt men som bara stressar mig.

Sån är min måndagskväll den här veckan. Men det goa med det här jobbet som jag har är tillfredsställelsen när det väl är klart, när man tar en snus och ser över filmen och tillslut är nöjd och klar. Det där kommer ju alltid förr eller senare och det vet jag där jag sitter.

Men ändå stressad.

Så jag tänker på att borda ett plan, sätta sig tillrätta, ordna så att man har sin Ipod och sin bok och sitt snus nära till hands och skratta åt något Jerry Seinfeld-flygplans-skämt med sitt ressällskap. Och sen beställa en öl och kanske något starkt och vara glad trots att man har 15 timmar i en låda framför sig, för man vet att när man kommer fram så kommer det att vara 40 grader varmare än hemma och man kommer att vandra runt i en stad som man aldrig har varit i förut.

Det ska jag göra på torsdag.