Söndagsblogg (Som söndagstidningen, lite längre, lite mer innehållslöst)

Jag var ute igår trots att jag inte mår helt hundra ännu, jag tror att det var bra för mig ändå... Tidigare under dagen, när jag låg i badet och tinade efter hela Knivsta-upplevelsen, så funderade jag på den här bloggen och jag tänkte att de senaste inläggen så har det ju faktiskt varit kul igen, att blogga! Eller åtminstone bra för mig.
Men. Ett problem är att jag hela tiden kommer på idéer till blogginlägg som jag sen glömmer bort (jag minns att jag kommit på nåt grymt bra men aldrig vad). Jag bestämde mig alltså för att hela tiden skriva ned det så fort jag kommer på nåt, och på det sättet kommer den här bloggen att bli bättre! Under kvällen skrev jag upp följande:

"är inte ni lite för gamla för det där"
Söderfalskheten
DJ-idioterna
Burgerking

Den där första kom av ett minne som poppade upp i huvudet. Vi tar det i ett senare inlägg.
Alla de andra skulle man ju faktiskt kunna slå ihop under det andra ordet som rubrik:

Söderfalskheten

Vi var på Debaser medis och såg sån där skränig rockmusik från de brittiska öarna av ett band jag aldrig hade hört talas om men som lät precis som vilket som helst av tio andra band jag kunde nämna.
Trevligt ändå, såhär såg vi ut:













Nedanför scenen stod en drös ungdomar och diggade lite lagom entusiastiskt med en öl i handen, eller så studsade de som galningar och slängde sig in i varandra. Det var det ena eller det andra.
Och vet ni vad jag kände genomsyrade hela lokalen? Falskhet. Det kändes så uttänkt och studerat. Det var exakt samma känsla som jag alltid får när jag hamnar på Stureplan, känslan av att inget som händer händer på riktigt. Inget kommer från hjärtat.

En kille precis bakom mig är bandets största fan, det är vad han vill signalera till resten av oss. Samma beteende appliceras här som på fotbollsmatcher, han väntar tills det är hyfsat tyst mellan låtarna och sen skriker han något, så att alla ska höra, sångarens namn eller namnet på en låt han vill höra.
Jag halvvänder mig mot honom och han möter min blick. Ler stort. Stolt över att han minnsan kan massor om musik som ingen annan bryr sig om.

Det där känns så jävla löjligt! Bandet var helt ok igår och det är kul att det finns några klubbscener kvar, men varför ska det vara så jävla pretto alltihop?
Samma sak med de två DJ-tjejerna som tog vid efter bandet. De spelade en bra låt, något med melodi och takt som man kunde dansa till, och sen varvade de det med nåt tyskt skrammel som omedelbart tömde dansgolvet, och så höll de på.
Samtal med DJ-tjej:

DJ: Nej! Det går inte! Gå härifrån!
Jag: Va? Jag har inte ens sagt ett ord ännu.
DJ: Folk kommer hit och säger idiotsaker!
Jag: Ok, vad säger folk då?
Annan DJ: Folk kommer hit och önskar Guns & roses och Madonna och skit!
Jag: Jag vill inte önska någonting, jag tycker bara att det är tråkigt när folk står still. Det här kan vi fan inte dansa till.
DJ: Ja men.. Vi blandar lite ok? Gå och... Det är ju några där nu som dansar, titta!

Och så var det med den saken. Kanske att man som DJ på en klubb bör ha som prioritet att göra publiken nöjd och att se till att dansgolvet är packat? De där tjejerna är bara intresserade av sina egna egon.
Och det är sånt som gör mig less på söder ibland. Men det är inte så vanligt ändå, ska undvika Debaser ett tag nu bara. För ärligt talat: Debaser är grymt för spelningar, i övrigt är det ett skithak som folk som är tillräckligt coola går till för att hänga i hörnen och se coola ut, inte min bild av en rolig kväll...

Just det, det där sista med Burgerking. Det skiter vi i. Det var nåt om skåningar som pratade engelska med Erik och bråkade i kön. Inte så spännande...