Fy fan...

Hälsade på mormor på lunchen. Trevligt om än lite motigt och lite deppigt på det sättet som det kan vara att hälsa på sin mormor, känner mig lite nere nu... Men det är ok. Jag är glad att jag hälsade på henne.
Roligt också att se massa bilder på alla kusiner och så. Och där satt jag såklart, ett foto taget möjligen i nian. Mycket bilder på mig på den här bloggen på sista tiden, jag vet. Men det här kan väl knappast klassas som självförhärligande. Så såg jag i alla fall ut då.

Jag känner inte igen mig själv. Alls. Har jag sett ut sådär? Ser jag ut sådär? Och vad var grejen med igelkottshåret?
Alla har vi våra skämsperioder...