Några tankar angående diskmedel

Det är inte mycket i livet som består någon längre tid. Nu tänker jag på materiella saker. Visst, jag har kläder som jag har haft i många år, min älskade Elvine-skinjacka har varit med mig sedan jag var 20. Men jag tänker inte på den som något gammalt.
I alla fall, jag kom att tänka på såna saker när jag diskade idag. På min diskbänk står en flaska diskmedel som alldeles snart är slut och jag insåg att jag har haft den flaskan länge, väldigt länge.
Nog för att jag kanske diskar lite mer sällan än andra och oftast bara en persons disk, men det känns ändå sjukt. Framförallt för att jag mindes idag att det var mitt ex som köpte den där flaskan. Över ett år har jag alltså haft den. Jag var irriterad då för att diskmedlet luktade illa, obestämmbar frukt och socker, det var nog ett av många små femminuters-gnabb vi hade strax innan det tog slut.
Och nu har jag kvar samma flaska. Kan den vara det enda som består av den typen av minnen? Det och någon gammal burk med bönor i skafferiet som vi också köpte någon gång men aldrig använde...
Jag undrar varför jag har behållt den när jag inte ens gillade lukten från början? Är det bara lathet eller något annat?

Jag antar att det inte spelar någon större roll. Men idag, när jag har väldigt lite annat som min hjärna måste bearbeta och njuter en hel del av att ha det så, så kändes det hyfsat betydelsefullt.