Uppladdning och urladdning

Fredag!
Gött va?
Härligt med såhär kort vecka. Nåväl.
På vår lilla ölkväll här i veckan så avhandlade vi, förutom nedanstående ämne, sommaren. Vi pratade massor om sommaren. Vi planerade och vi blev lite nostalgiska. Det var väldigt härligt mest för att jag tillslut började se framför mig att det snart är sommar och alla trevliga saker som ska hända då.
Funderade lite på det där, hur mycket lever man för sommaren egentligen? Ibland känns det som att hela livet är en enda lång uppladdning och sedan en två månaders urladdning. Men om man ser det så så kanske det är ganska härligt ändå, för när vi pratade om det i onsdags så är det inte utan att man blir lite pirrig av förväntan.
Innan midsommar ska jag klara av fem utlandsresor och ett bröllop.
Sen skärgård.
Sen festival.
Sen mera resor, fast med de bästaste av vänner.
Och sen rundar vi av med några dagar på Gotland.
Hur härligt låter inte det?
Jag och Erik satt och gick igenom i detalj den där första kvällen när vi kommer ned till Wien i sommar, vi har kommit till en punkt där vi vet exakt hur den kommer att se ut: Först en öl, en sån där monstruöst stor weissbier, sen schnitzel och två glas rött och känna den där varma jag-är-på-semester-känslan sprida sig i kroppen.
Det är den bästa känslan jag vet, den absolut bästa. Och den blir aldrig så härlig som på den där första kvällen, när man fortfarande har allt framför sig. Egentligen skulle man kunna säga att all den där uppladdningen kulminerar i de där två-tre timmarna första kvällen på semestern, det är dem allt handlar om. Låter det lite sorgligt kanske?