The Undateable

Mitt-i-veckan-öl igår.
You gotta love the mitt-i-veckan-öl!
Denna gång blev det öl i plural och oj så trevligt vi hade! Det var jag, Erik och Zuzanne och vi pratade om en massa dumma saker, massa smarta saker, massa minnen och massa planer. Såna kvällar är väl det bästa? De är också bränsle till blogginlägg. Har funderat på en grej som vi snackade om igår, tjejer och killar och sånt, skillnader. Jag är ju själv en stor förespråkare för att det inte finns så mycket skillnader mellan killar och tjejer egentligen men inom det ämne vi diskuterade måste man ändå säga att könsrollerna är lite ojämna: Raggning.
Utan att nämna namn så sa någon att hon (Zuzanne) har svårt att träffa killar. Och nu pratar vi inte om att hitta sin livskamrat utan bara att hitta någon mysig människa att *umgås* lite med. Nu blev detta en ganska hetsig diskussion där vi andra hävdade att det hela handlade om kräsenhet. Zuzanne är med de flestas mått mätt en vacker tös, hon luktar inte illa och hon har humor, vi män i sällskapet menade därför att det inte KAN vara svårt för henne att träffa någon. Zuzanne däremot hävdade att vi fått detta om bakfoten, att det faktiskt inte ÄR så lätt och att det faktiskt inte finns så mycket killar där ute värda att finna. Diskussionen var ganska lik den här:



Vår ståndpunkt var enkel här, alla som någonsin har befunnit sig i krogmiljö vet att det väl ändå är något enklare för en tjej att få ragg än en kille, eller hur? Generellt sett? Även om man utgår ifrån att både tjejen och killen är lika benägna att gå hem med en lämplig partner och att de ser lika bra ut med traditionella mått mätt så lutar jag åt att tjejen skulle få det lättare med raggningen. Det tar emot lite att skriva det, men är det inte sant?
Och finns det inte ganska mycket vackra, trevliga människor där ute?
Eller har jag fel?
Jag vet inte ens själv längre vad jag tycker... Vad tror ni?