Ert Ämne! Ett långt jävla inlägg blev det...

Vilka härliga förslag jag fick nedan! Några lockade mig mer än andra, så klart (jag kommenterade själv där nere och förklarade varför, så slipper vi ha det här). Först och främst tänkte jag ta itu med detta om

Bekräftelsebehov

Jag har själv insett att jag har ett behov av bekräftelse och uppmärksamhet från andra, kanske inte riktigt ett BigBrother-stort sådant men det finns där hela tiden. Ja menar, till viss del, det här med bloggen, bland anledningar till att jag fortsätter med det finns väl bekräftelsebehovet där hyfsat högt upp på listan. Att få positiva kommentarer, att människor man känner och en och annan människa som man inte känner tycker att man ser bra ut eller är duktig... Och när man väl har erkänt det så får man väl också erkänna att det ibland styr vad man skriver om, vilka bilder man lägger ut. Kolla på inlägget nedan, den där nyss-vaken-rufsig-i-håret-bilden var just det, den var inte påhittad, men jag tog om den tre gånger eftersom att mina ögon såg konstiga ut på de första två...

Nåväl, för min egen del så känns det inte som att det där gör mig till en odräglig människa och jag hoppas och tror att jag också har en hel del självdistans och självironi. Jag tror att ett visst bekräftelsebehov är helt naturligt och jag tror också att människor ger andra människor komplimanger och uppmärksamhet allt för sällan. För någon vecka sedan läste jag en blogg som jag tyckte mycket om, så då hörde jag av mig och sa vad jag tyckte, för jag vet hur mycket det kan betyda att höra sånt. Och varje gång jag själv har fått en sån komplimang så är det jättehärligt. Det finns inget negativt med det.
Däremot kan ju det här gå över styr.

Jag ska inte ge mig på en kommentar om samtiden här men det är ju något sjukt med unga bloggtjejer som Foki och Kissie och allt vad de heter. Det kanske inte är deras egna behov av bekräftelse som har gjort dem så uppmärksammade men uppmärksamhet det får de... Och vad händer med en tonåring som plötsligt får allt det där? Jag har själv vänner och bekanta, kanske inte på den nivån riktigt men ändå, som sugits in i det där och utan att vara någon psykolog så finns det ofta en enkel formel: massor av uppmärksamhet och bekräftelse från andra ersätter ofta den bekräftelse du borde ge dig själv. Jag kan bara föreställa mig att människor som får all den där uppmärksamheten borde börja undra lite över vilka de egentligen är, har bilden av dem skapats utifrån dem eller tvärt om? Dessutom skapar ett beroende av den typen av uppmärksamhet också en utsatthet, du gör dig öppen för all den negativa uppmärksamhet som också självklart kommer, och den svider desto mer.
Det handlar om det där uttjatade ordet självkänsla som jag tycker är så luddigt. Man kan tänka sig att en person som jag som i många år varit en blyg människa med dåligt självförtroende skulle må bra av att få uppmärksamhet och bekräftelse, kanske är det så också, till en viss gräns och beroende på vilken typ av uppmärksamhet det är.

Mitt bekräftelsebehov kan styra mig till att göra bra saker, kan vara en sporre. Och på det sättet är det positivt. Jag försöker komma ihåg att skilja på uppmärksamhet och uppmärksamhet, att ta åt sig av det konstruktiva och att alltid minnas att jag är jag och att jag tänker som jag tänker oberoende av någon annan.

Blev det här lite rörigt? Kanske. Bra ämne i alla fall och det fick jag av signatur ”a.” maila mig om du vill ha en spotifyinvite!