Du som snodde mina skor i lördags, om du läser det här, jag ber om ursäkt.
Nu stal ju den här personen mina skor i och för sig, och jag letade svärande efter dem i 20 minuter. Det är inte det jag ber om ursäkt för. Tillslut kom skorna nämligen vandrande genom dörren, de satt på fötterna tillhörande en liten tjej och jag var ordentligt upprörd vid det laget, dessutom var jag ganska berusad. Så jag vill minnas att jag, när hon väl kom in genom dörren med mina skor, var helt obstinat. Jag stoppade henne på vad som måste ha varit ett hotfullt sätt och halvskrek ”Vad heter du!”, jag minns inte vad hon svarade på detta men jag följde upp det med att tvinga henne att be om ursäkt ett tiotal gånger. ”SÄG FÖRLÅT!” gormade jag ”förlåt!” sa hon, ”SÄG FÖRLÅT!” skrek jag igen och så fortsatte det en stund. ”Gör aldrig om det!” skrek jag och hon sa förlåt igen och försökte förklara något om en full kompis och att det hade varit bråttom men vid det laget var jag redan på väg därifrån.
Vid porten satt hennes fulla kompis, kanske grät hon, jag vet inte riktigt. Då kände jag mig i alla fall dum. Stå och skrika på någon sådär... Någon som dessutom bara haft bråttom upp för att ta hand om en kompis och tagit första bästa skor. Nej, det var otrevligt av mig helt enkelt. Det blir ju sådär ibland, man blir arg när man, till exempel, inte hittar sina skor och så är man sådär aggressiv. Det vill man ju faktiskt inte vara.
Nej du tjejen, förlåt mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
det låter ju sämst. jesper.
SvaraRaderaah det lät fan drygt. inte bra jesper
SvaraRadera