Konsten att skriva en arg lapp

Toaletten på jobbet. Precis som pentryt är det en plats där det oundvikligen förr eller senare kommer att hamna en uppklistrad lapp. Den må vara från vaktmästaren, en städare eller en kollega men lappen kommer förr eller senare att sitta där på ett eller annat sätt. Ofta, allt för ofta, går den relativt obemärkt förbi, uppmärksammad till fullo enbart av den som skrev den, vilket ju egentligen är det viktigaste när den personen väl tänker efter, själva skrivandet i sig.

I detta fall handlar det om ett typexempel på hur en sådan här lapp ska utformas. Med samma säkerhet som att ett brev från skattemyndigheterna kommer att vara likt ett annat så kommer mången andra sådana här lappar att vara lika denna. Därför tänkte jag att vi skulle ta en titt på hur man gör när man skriver en arg lapp, det kan väl vara kul att lära sig?

Här har vi den:

I detta fall handlar det alltså om ”spår” i toaletten. En fullt rimlig (och framförallt: typisk) sak för en kontorsarbetande människa med för mycket tid att döda att bli upprörd över.
Alltså.
Rubriken:
Ett smart grepp där, hitta på ett roligt (och i detta fall lite kryptiskt) namn på den du tilltalar. Få den läsande att förstå att du riktar dig direkt till honom, få honom att skämmas lite på en gång (jag utgår alltså här från att tryckmästare anspelar på det tryck som appliceras med magmusklerna när man bajsar på toaletten...)

Texten:
Rätt väg att gå här är att skriva som att du tilltalar ett barn, gärna ett barn som du hatar. Tänkt dig dina kusinbarn som vaknar klockan 7 på juldagsmorgonen och väcker dig mitt i bakfyllan så är du hemma.
I övrigt ska texten gärna vara ironisk och rolig men ändå anklagande. Detta är en balansgång, du vill inte gå över gränsen till ren ilska och hat. Ditt mål är att dumförklara och förödmjuka, inte att skälla (du är inte personens mamma, personens mamma jobbar, som du självklart vet, inte på kontoret). Delen där det antyds att borsten möjligen kommer att kunna städa upp själv i framtiden är i detta sammanhang perfekt, återanvänd gärna det.

Avslutningen:
En punchline. Gärna en klassiker, det är aldrig fel, i detta fall: ”Blir så mycket trevligare för oss andra då!!” (notera de dubbla utropstecknen, en detalj men en viktig sådan).
Följ upp detta med en lika fyndigt rolig underskrift som rubrik. Det är inte fel att ge det hela en lättsam ton på slutet. Dessutom vill du ju naturligtvis inte avslöja vem du är genom att skriva ditt verkliga namn...

Där har vi det alltså. Jag tänkte att jag inte skulle kommentera sakfrågan mer än att jag inte så vitt jag vet själv berörs av lappen. Jag skulle kunna skriva om hur otroligt underligt jag tycker att det är att lägga energi på att skriva en lapp om att det är bajs i toan (vad kommer härnäst? Skräp i våra fina papperskorgar?!).
Men å andra sidan så skriver ju jag ett långt blogginlägg om själva lappen så jag torde ju i så fall vara värre...