Vårtecken

Gick på bio med fina Erik och fina Amanda ikväll. Hade försökt hålla förväntningarna nere på Tim Burtons Alice i underlandet men någon typ av liten besvikelse smög sig in mot slutet ändå... Jag kan inte hjälpa att jag tycker att det känns lite synd att Burton har blivit så Disneyfierad, längtar efter att se honom från hans riktigt mörka sida igen.
Väldigt trevligt ändå och en fantastisk visuell upplevelse, såklart.

I övrigt då, inte så mycket... Jag och Erik pratar fotboll igen när vi ses, ett vårtecken är vad det är och det känns skönt.
Satt precis på tunnelbanan och tänkte på de sista timmarna som jag och Johan spenderade på Koh Samet innan vi åkte mot flygplatsen för några veckor sedan. Jag låg i vattnet och lyckades uppnå att flyta perfekt på rygg, nästan helt avslappnad. Jag låg så i säkert tio minuter med solen på bröstet, sen gick jag upp och i väntan på vår båt därifrån satt jag i en solstol och drog fingrarna i sanden med Johans argumenterande med hotellpersonalen om den tvättpåse han stulit från rummet som ett brus i bakgrunden som flöt ihop med vågorna.
Det var lite som att jag försökte kapsla in det hela och ta med det hem för att leva på det tills solen kom fram. Och även om 20timmarsresan och ankomsten till ett ovanligt grått Arlanda kan få en att glömma ganska fort så var det nog bra för mig det där.

Jaja, nu känns det i alla fall som att det snart kanske blir vår ändå. Och jag överlevde den här gången också.
Nu: sömn.