Söndag

Jag är på jobbet just nu, vet inte riktigt varför men så är det. Helgen har varit hård, mycket alkohol, lite sömn. Känns lite äckligt och dumt idag, jag känner mig sunkig. Fast jag har haft kul, det har jag. Söndagar kan vara lite sådär för mig bara, ångestladdade.

Det är nog därför jag åkte hit till jobbet, visst har jag en del att göra men framför allt är det lite skönt att dels känna sig produktiv och dels bara att vara här på kontoret där det är tyst och lugnt.
Jag lyssnar på Mumford & sons och färgkorrigerar, inte så jävla dumt ändå.

För ett par timmar sedan stod jag på en tunnelbaneplattform när det kom fram en liten tjej och ställde sig framför mig och log. Vad gör man då liksom? Jag nickade lite och log tillbaka men hon gav sig inte. Så jag tog ut lurarna ur öronen och vi pratade, hon var från Johannesburg och i Sverige för första gången och så vidare.
Och det var väldigt trevligt alltihop faktiskt, enda problemet var att jag inte kunde skaka av mig frågan: vad vill hon egentligen? Stöter hon på mig? Hon pratade om att hon sysslar med bibelstudier, vill hon kanske frälsa mig till nån sekt? Kommer hon att be mig om pengar till en njurtransplantation till hennes döende bror när som helst?
Det stod jag och funderade på när vi plötsligt var framme vid centralen och hon sa ett snabbt ”hej då!” på svenska och försvann. Jag kände mig dum, trots att det var ett trevligt samtal och så. Så fruktansvärt ovan vid sånt är jag att det inte ens fanns i min värld att hon bara tog en människa som såg trevlig ut och sa ”hi, how are you today?”. Hon ville bara snacka lite skit. Är inte det fantastiskt?! Fast ändå inte alls fantastiskt, det är väl så det borde vara? Jag känner mig väldigt avundsjuk på henne och hennes öppenhet, hur mycket mer kommer inte hon att få uppleva på en livstid på grund av det?

Nu ska jag hem till min soffa.